torsdag 29 april 2010

Skogspromenader och mysiga hemmakvällar







Vilken härlig dag i skogen! Annika och jag tog med hundarna och en boll (som blev alltmer indränkt i slem för varje gång man kastade iväg den till de ivriga jyckarna). Jag vände diskret bort blicken när två av hundarna bestämde sig för att avbryta leken och börja para sig i stället. Det var ok, sa Annika, för den påsatta stackarn löpte inte. Hanen ville bara markera vem som bestämde. Tänkte yttra något argt om patriarkatets förtryck i hundvärlden, men lät bli, då jag inte ville förstöra den trevliga stämningen där i skogen.

Varför är man inte ute i naturen oftare? Jo, jag har ett svar på det, för min del beror det på lathet och en panisk rädsla för skogssniglar. Småkrypen är inte heller mina bästa vänner. Fick en ytterst pinsam, hystersisk blonde moment, där jag började gallskrika på ett väldigt tjejigt vis när en äcklig insekt bet sig fast i mitt finger.Fick bli många starka John Silver och lite gubbrock på det. Ja ja, alla har vi mindre smickrande sidor.
Nä, nu ska jag sätta mig hos Kärleken i tevesoffan en stund och bara vara.
Hund på er!

Det här är grejer det!


Tidning från Frödingsällskapet! Oh som jag ska förlusta mig på dass (där allt av kvalitet bör läsas)!

onsdag 28 april 2010

Prestationsdämonen Allan


Malin Lugn

Ååååh jag får inte till mitt sommarpratsmanus! Prestationsångesten Allan sätter sig i vägen med sitt fula tryne. Man ska namnge sina dämoner, det gjorde Bergman! Näe, har den läskige gubben redan krupit under mitt skinn? Jaa, bara som innan när jag ringde för att prata med mamma, och inledde med hur snuvig, och urinvägsinfekterad jag var. Nämnde dock ingenting om hur min morgontarmtömning varit, så ännu har han mig inte helt i sitt våld!
Åter till manuset. Fick tipset att varje 3 och en halv minuts-inlägg ska vara ungefär en fjärdedels A4 i text. Provade att läsa ett stycke högt och tog tid. En minut och trettio sekunder. Nä, jag får nog satsa på en halv sida till varje del i programmet och sedan läsa dom släpigt Kristina Lugn-aktigt.
Men men, det ska nog gå att få fason på den här texten med. Vet bara inte vilka mörka detaljer ur min värmländska uppväxt jag vill ge i radio. Somliga lyssnare skulle inte uppskatta det...
Förresten vill jag hellre fokusera på det ljusa i min berättelse. Och med den perfekta låtlistan blir det naturligtvis en hel del om kärleken till musik. Beatles, och en del Fröding förstås. Ja, jag ska nog få till något bra.
Men ikväll måste jag tuscha trelleborgstrippen och skissa en åttasidors serie där jag låter Malin, nio år få ha ordet.

Åh nu fick jag en glimrande idé! Men den tar jag i nästa inlägg...

Dagens fråga

Varför låter alltid rösten hos telefonbanken så elak när man har övertrasserat kontot? Den riktigt väser: "Du har MINUS nittiosex kronor på kontot". Det skulle vara så mycket mysigare om den i stället vänligt och lite beklagande tröstade en med typ. "Du har tyvärr minus på kontot, men det är inte så noga, och det ordnar sig nog ska du se!"

Jag har bara en sak att säga till telefonbankens elaka röst och det är: Individuell reprografiersättning den 30e! Ha! in your face evil voice!

tisdag 27 april 2010

IDAEDEMYKESNÖ



Jag var ju bloggare redan som sexåring! Ja, nästan i alla fall, detta var ju på stenåldern, innan hemdatorernas intåg, men dagbok skrev jag. Så jag tänkte att den sexåriga Malin skulle få ett eget blogginlägg. Klicka på bilden, så går det att läsa texten, ialla fall min kära mammas förtydligande längst ner.
Jag lät lillflickan illustrera detta inlägg också, man ska ju vara snäll mot sitt inre barn, har jag hört.
Lägg märke till att mitt namn ändrat stavning något med åren!
Annars vet jag inte om jag utvecklas nåt nämnvärt.

måndag 26 april 2010

Förresten



Måste tipsa om världens snajsigaste musikalfilm: The Rocky Horror picture Show, för er som inte sett den. En gammal favorit i den billerska filmhyllan. Grym musik, helt vansinnigt, och jäklar vad snygg Dr Frankenfurter är! En dag SKA jag sjunga Sweet Transvestite på någon obskyr karaokebar.
Alla måste vi ju få drömma!

"I´m just a sweet transvestite from transexual Transylvaniaaaaaaaaaaaaa"...

Sockerspeedad




Jäklar vad man blir speedad av socker om man varit utan det ett tag! Ja ja, i ärlighetens namn har jag väl unnat mig något sött lite då och då, annars blir livet trist, men inte en hel påse snask som nu. Mår jättekonstigt! Trött och pigg samtidigt, det riktigt kryper i kroppen! Nä, det här vill min kropp inte ha. Lagoma korvar är bäst, jag ska fortsätta hålla mig till min nya "diet" (avskyr det ordet), så mår jag bäst.

Idag har jag inte fått så mycket gjort som jag skulle ha önskat i jobbväg, men det har varit mysigt ändå. På eftermiddagen åkte jag och kärleken in till Stockholm för att käka och se på bio. Vi har båda så otroligt mycket att göra på jobbet nu, så det var precis vad vi behövde. Det blev en japansk restaurang. Han var klok och beställde in sushi, men jag slog till på wokade glasnudlar och biff. Det var helt omöjligt att äta de slemmiga snorkråkssträngarna med pinnar!! Hittade till slut en teknik, där jag satt med ansiktet nån centimeter från tallriken och liksom inhalerade maten. Försökte hela tiden tänka bort det faktum att det var slemmigt och snorsalt. Sedan gick vi till Folkets bio och såg en skitbra dokumentär: Rough Aunties. Den kan jag verkligen rekommendera! Handlade om en grupp kvinnor i en sydafrikansk organisation, som hjälpte barn som blivit utsatta för övergrepp. Åh, jag skulle också vilja jobba med det! Inte en enda unge ska behöva gå igenom sådant ensam! Och förövarna måste straffas! Ska bara hitta det ultimata sättet för min del, kanske är det genom mina serier?

Strax ska jag skissa strippen till Trelleborgs Museum, om den legendariske A B Söderström (mannen med det läskiga utseendet). Nu har jag en klar idéskiss (alltså en grovt tecknad, inte alltför vacker grund för den klara skissen, där all dialog är finputsad, och jag ritar vad som ska hända i varje ruta), så det är bara att sätta på ljudboken och köra. Måste säga att Sanna Persson som läser Kalla det vad fan du vill, är ett geni! Lysande på att härma olika dialekter och brytningar. En fröjd att lyssna på.
God natt era små hattifnattar!

Nattens hjältedåd



Drama: en liten, liten röd katt har klättrat upp på en vägg och kan inte komma ner
plats: Centrala Oxelösund, närmare bestämt Ica Kvantums baksida
Hjältedåd: Jag lyckas locka ner kattstackarn i ett stycke.
Puls efter dramats lyckliga slut: hög

Hur ska jag kunna sova inatt?

Glömde ju...


...visa kortet på mina böcker (det enda jag tog under SPX)! Det kändes så overkligt att se dom, en hel hög. Stolt och rörd tog jag fram kameran.

söndag 25 april 2010

Tack!!!


Min finaste Anders

Idag må ni tro att jag är seg! Det är ju söndag, och dagarna i Stockholm var härligt intensiva. Det gick fint igår, min bok verkar sälja ganska bra, peppar peppar. Sedan var det releasefest på Hallongrottan. Rikigt mysigt! Tjejerna hade gjort ett kanonjobb! Hade tänkt ta på mig mina finpjucks till festen, men insåg efter tio minuters svettig, flåsig kamp, att mina svullna fötter inte skulle komma i ett par pumps. Så det var bara att trycka ner de stinkande fossingarna i mina vanliga skor. Men vad gjorde det? Festen var skitkul.
Särskilt glad blev jag att så många kom, och över allt fint de sa till mig om min bok. Tack!!! Det gjorde allt värt det. Värmde ändå in i själen, ska ni veta.
Veckan blir hektisk den med, för nu är det hög tid att göra pressutskick. Fick lite matnyttiga tips av hedersknyffeln Fredrik Strömberg, och har en bra plan tror jag... Men mycket jobb blir det. Finns det någon därute som är en hejare på marknadsföring, kom gärna med förslag! Hur gör man för att journalister och annat tidningsfolk inte lägger ens utskick i papperskorgen, utan verkligen får upp ögonen för det? Tips emottages tacksamt.
Och vem kan bättre illustrera detta inlägg än min finaste Anders, som boken är dedikerad till. Dä ä du å ja, Anders, dä vet du!

Dagens spam



Hon låter ju riktigt trevlig tösabiten! Tycker ni jag ska skriva? With impatience I will wait from her the answer!

lördag 24 april 2010

Eremiten

Det blev en trevlig dag igår. Kände att jag fick mycket gjort, och det var himla mysigt att träffa alla kollegor. Blev överkörd av en arg man i permobil också, och det var väl mindre trevligt. Men å andra sidan har det aldrig hänt mig förut och det är kul med nya grejer. Hjälpte även min förläggare Ingemar att fixa Optimals mässbord (läs: höll en tejprulle mellan de andra kånkade och stod i, samt "underhöll" med mitt prat). Och nu sitter jag här vid bordet, ensam och lite obekväm. Helst vill jag springa härifrån och gömma mig i någon liten eremitgrotta, där man inte kan bli utsatt för eventuella misslyckanden, utan bara vara själv och jobba och vara knepig i största allmänhet. Men har lovat Ingemar att sitta här tills han kommer. Förresten är det väl inte så gott om eremitgrottor runt Sergels torg. Nä, nu får jag skärpa mig. Det är bara så känsligt; min bok är ju jag, mitt blottade, känsliga hjärta (om man får uttrycka sig lite indie-aktigt). tänk om ingen vill ha "mig"! Malin, skärpning! Självförtroende!!! Så, nu har jag tagit mig i kragen. Och nu kom Ingemar. Det får bli en kopp starkt kaffe på det här, så är jag fit for fight.
Morsning korsning!

fredag 23 april 2010

Ny dag, nytt namn att droppa


En av bilderna som ska läggas upp på min nya hemsida


Idag är jag stolt över mig själv; har lyckats att åka tunnelbana helt på egen hand i Stockholm, utan att åka fel! Jag har visserligen bott i London och klarat mig utan problem, men det är något med Stockholm som gör mig stressad och vilse i pannkakan. Kanske ska jag gå ner på Plattan och fråga någon av de trevliga killarna som hänger där om vägen? De kan ju få hålla min laptop och handväska medans jag letar fram kartan. Vad tror ni om det?
Just nu sitter jag på ett café nära Sergels torg och jobbar lite. Ska väl pallra mig iväg till SPX snart också, men i ärlighetens namn är jag lite nervös. Däruppe i Kulturhuset ligger ju min nya bok! Tänk om ingen köper den!! Min gamla signeringsångest väcks till liv! Huvva! Den får inte försvinna i mängden! Då är allt slit förgäves. Nä, det ska jag se till att den inte gör.
Ser fram emot releasefesten imorgon på Hallongrottan (mellan 18-21, kom dit!!). Jag har fått välja lite egen musik (gissa vad jag valde!) som ska spelas. Roligt roligt!
Jag bor hos min kompis Mona, i en mysig lägenhet på Söder,granne med han där skådisen som spelade den läskige psykiatern i Luftslottet som sprängdes. Här hade jag, som ni märker, gärna velat droppa ett namn, men jag har ingen aning om vad gubben heter. Frustrerande!
Ikväll ska Mona och jag se över min hemsida. Den ska äntligen fräschas upp! Den tummen satt lååååångt inne i min röv, minst sagt. Förhoppningsvis ska jag lyckas få till en finsk och en engelsk version med mitt bruna finger också. Hö hö hö.

Åh, jag kom på ett namn jag kan droppa idag!! Ha! Hillevi Wahl! Jag mejlade henne igår och fick svar! Hon skrev en massa klokt och peppande om att berätta sin historia och stå för sin egen sanning. Jag tycker hon är skitbra.
Så, nu känner jag mig nöjd.

Jaha, tror ni inte det kommer ett helt artilleri med onda småbarn nu? Bäst att dra till Kulturhuset innan de börjar kasta snoriga muffinsbitar på mig!

torsdag 22 april 2010

Tack!


Lite gladare nu

Vad fina ni är! Era peppande kommentarer betyder så otroligt mycket för mig! Känner mig lite gladare nu faktiskt. kram på er! Vi hörs snart igen. Nu ska jag äta lite gott och ta ett varmt bad.

Det var inte mitt fel.

Ingen vidare dag idag, det ska jag erkänna. Har varit ömsom ledsen, ömsom arg hela dagen. Jag vill inte berätta för mycket här, men det är delar i min nya bok som upprör folk jag bryr mig om. Känner mig som en skurk, men måste få berätta min historia. Jag har lidit av det som hände under min uppväxt länge nog, jag orkar inte ha mer skuldkänslor. Undrar om det är så här för andra som ger ut självbiografiska böcker? Går det att undvika att såra någon när man berättar precis hur det var? Jag vill vara glad och stolt över min bok, känna att jag förtjänar att glädjas. Idag känns det inte så, gamla skuld och skam-spöken sitter på min axel och väser i mitt öra. Hoppas att det är värt det i slutändan! Att jag kan hjälpa någon med min historia.
Det var inte mitt fel. Även om vissa inte tror på min sanning. Det gör ont.

onsdag 21 april 2010

Näe, jag vägrar!!



Så här ska det fanimej inte vara i slutet av april!! SNÖ?? Nä, hörrni vädergudar, nu får ni ge oss vår!
Jag sitter och pular med förberedelserna inför SPX. Mycket som ska fixas, och imorgon redan drar jag till Stockholm.
Den briljanta tecknaren Loka Kanarp har gjort ett upprop på sin blogg till oss andra serietecknarbloggare, att besvara några frågor inför Small Press Expo. Så det gör jag nu:

Jag heter: Eva Malin Johanna Biller

Jag bor i: Oxelösund

Jag har varit på SPX (ggr): ja, skulle väl tro att det är en sisådär fyra eller fem.

På årets SPX ska jag: fika en massa, träffa trevliga förläggare, krama kollegor och andra, icke ont anande stackare, skissa på en serie och ha releasefest för min bok Om någon vrålar i skogen. Med mera.

Tre fanzin eller böcker jag ser fram emot: Eh, eftersom jag har noll koll vad som är på g, får det bli en trevlig överraskning.

Mitt bästa SPX-fynd: Har tyvärr inte köpt så mycket där. Är mer för att rita serier...

Mitt bästa SPX-minne: Första året på Serieskolan, när hela klassen drog dit och gick på underbart blöt fest. Jag och min väninna Greger övernattade hos några bekanta till hennes moster, de bodde i en femrummare på Söder, och hade matchande kimonos vid frukosten. Och tittade på oss som att vi var det värsta, obildade bondpatrask de nånsin släppt över sin tjusiga tröskel. Jag var så bakis att jag bäljade i mig en halvliter av den färskpressade apelsinjuicen. Det var inte populärt.
De skulle bara veta hur mycket vi fylle-fes i deras gästsäng den natten, snacka om inpregnerade designerlakan! Moahaha!

/

Kom dit i helgen vet jag! Fredag-söndag på Kulturhuset i Stockholm! Dä blir kul, ja´lôver!
Natti natti! Nu måste jag pula vidare.

Det syns i kylen när kärleken varit gräsänkling...

tisdag 20 april 2010

Sex års slit och väntan




Ja, nu är den äntligen här! Som jag har väntat! Och det är en väldig massa känslor på samma gång: stolthet, glädje, vemod, ja ni förstår. Sex års hårt slit och väntan är nu över. Nja, nu börjar förstås jobbet med att sprida den. Jag vill hemskt gärna komma till Malou och prata om den, till exempel. Ett stort tack till min fantastiske förläggare Ingemar!!! Den blev så fin. Och stor. En riktig bok. I dagarna ska den gå att beställa på bl a bokus och adlibris också! Hoppas ni gör det, då blir jag glad.

Och en fortsättning till boken har ju redan börjat gro inom mig, med titeln Huvudstupa, hjärtat först. Jag har försökt få tag på Jakob Hellman för att se om det är ok att jag använder hans texter i boken, men han har inte svarat. Börjar rannsaka mig själv...lät jag som en galen stalker? Ville ju bara passa på att säga att han är jäkligt bra. Hörru, Jakob, svara! Jag är jättesnäll och ostalkande, jag lovar. Men jag vet var du bor! Och jag är den ende som verkligen förstår dig, vi kunde "bara vara vänner"!
Annars slår jag av knäna på dig...nädå, jag skojade bara, Jakob! Kanske...

DEN ÄR HÄR NU!!!

måndag 19 april 2010

Suck och stön


Gråskala till Helsingin Sanomat. Snart klar med månadens 30 strippar!

Då var det tågresardags igen. suck och stön. Tackar Gud för datorn, internet och mina hörlurar. Men det är så satans trångt! Jag måste ju ta min sköldkörtelmedicin tre gånger om dagen, och det tog mig en evighet att böka fram dom ur ryggsäckens kaos nyss, utan att göra illa damen bredvid mig. Höll på att välta ut hela väskans innehåll när tåget krängde som värst. Har också med nöd och näppe lyckats få i mig en torr kycklingbaguette utan att kladda ner min laptop totalt. Malin-SJ: 2-0!
Ska försöka författa en presentationstext till sommarpratet, och börja skissa på själva manuset också. Manuset till den tjeckiska tidningen, med tema trädgårdsarbete börjar ta form. Det blir rätt ok, tror jag, men aaaaaaaalldeles för långt. Får nog döda många darlings där, innan det kan bli en serie på max åtta sidor.

Måtte det där jäkla åskmolnet försvinna snart! Det är ju Small Press Expo i Stockholm till helgen, med massa kul utländska gäster. Annars blr det torftigt. Uj uj, jag har så mycket jag måste hinna klart med innan det är dags för SPX!! Hur ska jag fixa allt jobb? Har i alla fall lagt Bergmans bok åt sidan. Vill inte höra mer om hans bajs, tror inte det är bra för min färgläggning. Får bli en omlyssning av Kalla det vad fan du vill, istället. Inte lika många dämoner i den.
Och snart blir det en ny malmötripp. Hoppas jag har förträngt tågresandets fasor tills dess.

I morgon ska jag få hem ett förhandsexemplar av Om någon vrålar i skogen!!!
Nu ska jag med livet som insats ta mig till bistrovagnen och köpa snask.
Hej på er!

söndag 18 april 2010

Muuuuoahahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa


Nähä, det gick inte att ladda upp en film med det långsamma bredbandet. Då får ni se den när jag kommer hem istället. Jag har sovit som en stock inatt, så skönt att vara på landet. Sedan har vi mest ätit hela dan. Mamma och jag tog oss en tur till stan för att fika, men hamnade på Läckö grill istället, där vi tog varsinn Bamse special. Jag med mos, hon med "hälta hälta", dvs häften pommes, hälften mos, ett ytterst västgötskt snabbmatspåfund. Mamma och Jarl sitter uppe och ser på Morden i Midsummer, men jag känner att jag måste jobba en stund till, innan det är dags för spöktevemaraton på TV4 Plus. Känner att jag börjar vicka förnöjt på tårna vid tanken.

Som sagt, sov jag hårt inatt, men hu vilka drömmar. En liten, ettrig Ingmar Bergman följde mig vart steg jag tog. Han hade alla sina dämoner med sig och jag ville inget hellre än bli av med den otrevlige, inbilske gubbstrutten. Så går det när man lyssnar på hans självbiografi Laterna Magica innan man ska sova. Jag har aldrig varit någon bergmanfanast, och efter denna läsning (lyssning) tycker jag att han framstår som ytterst otrevlig och extremt självupptagen. Men en sak är skönt tycker jag, han vältrar sig i pinsamt intima detaljer om kroppsvätskor av alla de slag, och är närmast besatt avsitt eget bajs! Om han, som var så finkulturell fick prata snusk, måste väl jag också få det. Men den är en svår konst; Hur prata bajs utan att det blir buskis? Känner att jag får lämna över det till Fråga Lund.
Fast sådär väldigt finkulturell vill jag väl inte bli, bara så att jag kan bli inbjuden till tillställningar med damer i fotriktiga skor, Gudrun Sjödénkläder och lila sjalar. Ska nog satsa på att bli en kulturtant, det verkar skojigt.
Men åter till Bergman; jag stöööör ihjäl mig på hur han koketterar med sin ångest, och får sitt dåliga mående att framstå som så mycket tjusigare och allvarligare än "vanliga" människors. Snälle Ingemar, jag vet att du är död och så, men sluta tala om dig själv i tredje person, och för Guds skull, lägg av med att säga att "jag kastade mig på sängen, utom mig av förudmjukelse och självförakt, demonerna rev och klöste i mitt sargade innanmäte". Skärp dig och var som folk! Det räcker att du skriver "La mig i sängen och mådde skit."
Nä, nu ska jag förglägga en timme till, sedan är det dags för spöken. Skrämde förresten skiten ur min stackars mamma innan, när jag visade ett klipp från Youtube där man får se Michael Jacksons spöke... Kolla in den vet jag!

http://www.youtube.com/watch?v=6zu9svX2L7A

Sleep tight... Moahahaaaaaaaaaaaaaaa

Hos styvfarsans kossor




lördag 17 april 2010

FÖGGÖRTY!


Jamen goddag! Sitter på tåget mot min lilla mamma. Det kränger, rycker och svänger, precis som vanligt, men det är väl så det ska vara att åka X2000; precis lika angenämt som att ta en tur i torktumlaren. Har precis blivit väckt ur min snarkardvala av en vänlig liten man som skulle av i Halmstad. Så jag är minst sagt lite groggy.
Det är så svårt att jobba på tåg tycker jag; det känns alltid som om någon kikar över axeln. Och så kan man inte bre ut sig som man vill. Näe, nu vill jag vara framme i Göteborg, så att jag kan ta en cigg och sträcka på benen. Sedan ska jag klura ut en serie till en tjeckisk tidning, där deadline närmar sig med stormsteg. Temat för numret är "trädgårdsarbete", men kan tolkas tämligen fritt. Annars har jag inte mer planer för kvällen än att umgås med mamma och hennes kille, och äta en massa gott.

Nu när sommaren närmar sig börjar jag längta efter att gå på bra konserter. John Fogerty kommer visst till Sverige! Eller "FÖGGÖRTY" som han heter på värmländska. Han är bra. Jag och min vän Anders tog en gång, med risk för liv och lem, Säfflebussen från Karlstad till Göteborg för att se den forne Creedence-sångaren uppträda på Ullevi. I Kil knäcktes de första ölburkarna, och våra medpassagerares förfest var igång. Redan i Grums var samtliga utom vår präktiga duo kalasfulla, och VRÅLADE Creedencesånger. Ibland är vägen till Göteborg extra lång. För att göra det hela ännu bättre, var vi placerade med Säfflebuss-gänget inne på Ullevi också. Jag satt bredvid en enorm man i brynja. Han hade med sig öl och Big Mac o Co, och när John gick på scenen skrek han så att hamburgarslamsor och pommes frittes-bitar yrde över hela stadion: "FÖGGÖRTY! FÖGGÖRTYYYYYYYYYYYYY!"
Föggörty själv var en liten prick i fjärran på scenen. Jag tror att han lät bra. Hoppas det i alla fall, för det är inte gratis att åka med Säfflebussen.

Ånej, nu har någon ungjävel skitit på sig också! Jag storknar! Vad matar man sina barn med nuförtiden??? Ren svavel??
Bara att glömma den goda bullen jag köpte på Pressbyrån. Undrar vilken krets i Dantes helvete som en varm tågkupé utgör. Säkert den jävligaste.
Nu känner jag hur min granne tjuvkikar på det jag läser också, därför avslutar jag detta inlägg genom att moget skriva: SNOPP SNOPP SNOPP SNOPP! SNOOOOOOOOOOOPP!

fredag 16 april 2010

Min väninna Greger


före...

...och efter muppmakeovern

Grattis drottningen!


Från gårdagen: öl med mysigaste Malin på Mascot


Jag kommer inte igång idag! Hasar bara runt hos Greger och gör ingenting. Glor på teve, och har fastnat i firandet av danska drottningens födelsedag på DR. Hon har en blå hatt som ser ut som ett halvt påskägg på huvudet, och vinkar glatt till folkmassan. Under tiden pratar några kommentatorer med sån grov, grötig danska, att jag inte förstår ett ord. Vaaaaarför stänger jag inte av??

Försöker få tummen ur, och traska bort till caféet. Det är lättare att jobba där tror jag. I eftermiddag blir det after work med mina gamla folkhögskolebästisar. Eller "during work" för min del, jag stänger nämligen aldrig av jobbet helt.

Nä, nu får drottningen fira bäst hon vill, jag pallrar mig ut i solen.

torsdag 15 april 2010

I Maelmööu



Jaha, nu ae jao i Maelmööu. Inte så dumt. Sitter på ett mysigt café vid Karlskronaplan och äter en macka som är god men luktar groddar så jag tror jag storknar...
Gregers fem katter har hållit mig sällskap inatt. Väldigt rara krabater. Ja, Greger var också där, förstås, men hon låg bara och snarkade och var inte mycket till underhållning. Nova, däremot (som tittar upp på bilden ovan) låg på min mage och purrade under småtimmarna.
Nu ska jag strax ta en taxi och hälsa på en kompis.
Vi hörs senare!

onsdag 14 april 2010

Dagens frisyr: ÖVERKAMNING DELUXE!


från sidan...


snett framifrån...


Sedd från ovan...
...

...och framifrån


Hur bar han sig åt för att skapa denna fantastiska frissa? Så befriende att det finns män som skiter i vad som är inne och ute, och täcker skulten med hämthår (=hämtat från nacken)! Om ni har lite tålamod, ska jag rita en instruktionsguide till hur ni också kan fixa frillan!

tisdag 13 april 2010

Au revoir Oxelösund!


Åh! Nu bloggar jag på min laptop med det sprillans nya mobila bredbandet! Jag är som ett barn på julafton. Plötsligt ter sig den sega tågresan imorgon mindre tråkig. Jag ska nämligen ner en sväng till Malmö. Hoppas hinna träffa så många kompisar som möjligt, vi får se hur det går. Jag saknar ju alla så infernaliskt! Men den här gången ska jag ta det lite lugnt och inte stressa runt. Längtar så tills imorgon eftermiddag, då ska jag och min vän Kristina (a.k.a Greger) sitta och bara vara. Babbla en massa, glo på konstiga saker på Youtube, röka i hennes kök, käka en massa snask och ha riktigt mysigt. Och dela ut julklapparna från i fjol förstås. Jag har gjort en jättefin julgranskula med en glittrig Göring till henne.
Jepp, så Malmö, here I come! Jag har saknat dig med, ditt gamla skrälle!
Bara för det får ni en oxelösundsbild; St Botvid i motljus. Den har jag knäppt med nya kameran, under funktionen "sundown" schussit va!

Ska upp aptidigt, så egentligen borde jag väl gå och lägga mig, men hur lätt är det? Nä, då sitter jag helre halvdöd och snarkar med dregel i mungipan hela vägen till Malmö. Ja, så kan jag vakna till och fjanta runt på internet mellan varven, förstås. Jag förstår inte folk som tycker det är meditativt och mysigt att åka tåg! Så har jag i och för sig en extrem otur när det gäller just detta transportmedel. Mest med mina medpassagerare, men det har jag ju redan gaggat om i ett gammalt inlägg, så jag ska inte plåga er med dessa minnen. Hur kan det vara meditativt med vrålande skitungar i varenda kupévrå? Näätack! Sedan har jag alltid tyckt att det är något vemodigt med tågstationer. Hatar att ta avsked, och jag avskyr att anlända till en mörk perrong, ensam, efter at ha varit ute och rest. Vad jag är glad att jag i dessa dagar har någon jag tycker väldigt mycket om, som står där och möter mig när jag kommer hem.

Nä, natti natti på er! Nu ska jag hoppa (eh, vem lurar jag egentligen; hasa ska det vara) in i duschen, och tvaga min arma lekamen inför morgondagens strapatser.

Aj aj!




Slog tåjäveln i garderoben så halva nageln åkte av. Men ett jesusplåster gör gott på ömma serietecknartår.

måndag 12 april 2010

Tack Tingsek!


Nej nu får jag ge mig! Har suttit och struntgooglat en lång stund i stället för att jobba. Och så lite Youtube mellan varven såklart. Vad är det med mig dessa dagar? Måste vara våren som kryper runt i kroppen och ger mig dålig disciplin. Nåja, jag håller mina deadlines, så så farligt är det inte.
Nu är det Tingsek jag googlat på. Blev så himla nyfiken efter att ha sett hans snajsiga video till låten Let it shine. Hur gick de tillväga när de gjorde den? (För er som inte sett videon, består den av en massa stillbilder till synes från artonhundratalet, där endast munnarna rör sig, i ett gammalt album.) Hur fränt (härligt uttryck!) är det inte att ta foton så att de verkligen ser gamla ut?! Nu har Google informerat mig om att de använde en kamera från sekelskiftet, och att de hyrde in gamla kläder. Riktigt snyggt måste jag säga! Och en fin låt. Min favoritbit med Tingsek är annars World of its own. Och nu ska jag...dunder och fanfarer... DROPPA NAMN!

Jag har varit på kalajs hos Magnus Tingsek!! Det ni! Han var väldigt lång och väldigt trevlig och han visade mig sin stringhylla och sin skivsamling. Han hade Harvest på Vinyl. Och en granner karl som har Neil Young i lp-form kan man ju inte annat än gilla. Då hade han precis fått skivkontrakt och var mycket glad över det. Sedan var det inte mycket mer med den storyn. Jag var mest avundsjuk på hans skivsamling. Men så blev han ju kändis, och det tackar jag honom särskilt för, för annars hade jag inte kunnat ägna det här inlägget åt name dropping! Tack Tingsek! Du ä allt bra du!

Förresten: Jag ska få SOMMARPRATA I RADIO!!! Nu är det spikat, Radio Värmland, inspelning i maj. Och jag har skickat dom världens genom tiderna bästa låtlista. Det är ju det allra göttaste med att få sommarprata; att man får välja musiken. Uj uj, dä kommer bli bra!

Imorgon ska jag till en ny doktor (i gubbform den här gången) för min sköldkörtel. Hoppas han är bra, och snäll. Orkar inte med fler dumgubbar, som sitter bredbenta, tillbakalutade och tittar skeptiskt överlägset på en med armarna i kors över ölmagen. Håll tummarna för mig!

söndag 11 april 2010

Med munnen full av choklad


Do you like see food?


Åh! Himmelriket i munnen: choklaaaaad! Sitter med käften full av mörkaste sorten och bara njuter. Försöker undvika socker numera, men mörk choklad unnar jag mig. Full av antioxidanter. Och GOTT!!!
Dagen har varit händelserik. Jag och en väninna tog bilen till Stockholm. Jag passade på att köpa mobilt bredband till min laptop. Jag använder den mycket sällan, mest när jag reser (och som trogna läsare kanske anat, är det inte så ofta), så då tyckte jag att en sån där kontantkortsvariant skulle vara bra, när man bara betalar när man använder det. 3-butiken låg i en hysterisk galleria på Söder, full av hippa lattedrickande södermänniskor, och dunka dunka på högsta volym i varenda affär OCH i gångarna mellan butikerna. Den hippe yngling med stockholmsfrisyr (ni vet en sån där casual, men rätt sådan, typ "vadå, jag bryr mig inte om min frisyr, den bara ser ut såhär", och så har den tagit fyra timmar att fixa till) som stod och hängde över 3´s disk, gav mig ett dömande ögonkast när jag på bonnigaste värmländska, för att överrösta musiken, vrålade mitt ärende. Han suckade diskret, himlade (nästan omärkligt med ögonen) åt mina frågor kring mitt tilltänkta inköp. "Bara två mbit, går det att skicka tunga filer då? Hemma har jag ju typ 24" undrade jag.
"Aaaameh´det är ju liksom två uppåt och SJU neråt!" sa han, som om jag var inte bara halv-utan helidiot. "jaha" sa jag, "det blir nog bra", och köpte eländet. Vadå sju neråt????? tänkte jag i mitt stilla sinne, men orkade inte framstå som mer lantligt korkad än jag redan var i denne innemänniskas ögon. Sedan åkte vi och käkade sushi i Gubbängen, och där var det trevligare. Jag tappade bara fyra sushibitar i sojakoppen, och skvätte endast ner tre av mina bordsgrannar, ett stort framsteg på pinnätarfronten! Annars tycker jag mest att sushi smakar fotsvett.

Jag vet inte vad det är med Stockholm, men jag känner mig alltid så "fel" där. Det är väl spöken från det förflutna, då man tog bussen från Karlstad till "Stôckhôlm" lite då och då, för att shoppa. Jag kände mig ful och klunsig på Hammarö, men det var INGENTING mot vad jag kände mig i huvudstaden. Eller den gången mamma och jag var på en teaterresa, där ett besök på Café Opera ingick. Så illa behandlad har jag aldrig blivit i hela mitt liv, som av de snorkiga servitriserna som serverade oss, och jag tänkte att, här vill jag aldrig mer hamna. Kanske var det arbetar-och torparblodet i mig från generationer och generationer tillbaka, som gjorde att jag inte kände mig hemma.
Vi får väl se, den dag jag blir rik och berömd, kanske Bindefeldts inbjudningar börjar trilla in, och då får jag pallra mig till de finare salongerna ändå,
men den stunden den sorgen.

lördag 10 april 2010

There´ll be days like these


Tröstar mig med lite Neil.


Idag är en sån där dag när ingenting är kul. Jag tycker inte att något jag ritar blir fint, är bara tröööööött. Kan någon komma och ge mig en energi/inspiration-injektion, NU? Släng gärna dit lite serietecknarsjälvförtroende i sprutan också. Det kan behövas. Jag har så otroligt mycket att göra, vet inte hur jag ska få orken och tiden att räcka till. Nä, det är bara att rulla upp ärmarna och jobba på! För egentligen är det inte synd om mig det allra minsta. Jag har världens bästa jobb, och en präst jag är tokig i.
Vad mer kan man begära i livet?

Ska försöka mig på ett muntrare inlägg i morgon.

We´ll my mama told me there´ll be days like these

torsdag 8 april 2010

Snoppskriverier


Så här blev kåseriet:

Snoppskriverier

Jag och en väninna hade ett djupt samtal häromdagen; Om hur det skulle vara att ha snopp för en dag, och framförallt vad vi skulle göra med den.
Kissa sitt namn i snön, enades vi om skulle vara en häftig grej. Och leka med den förstås, dra och pilla, ja, undersöka den i största allmänhet. Min väninna skulle ha tagit tillfället i akt, och krupit upp bakom sin sovande sambo och legat sked, bara för att få se hans reaktion när han vaknade med något styvt och pockande i ryggen.
Sedan kom vi inte på så mycket mer vettigt att sysselsätta våra fiktiva snoppar med. Något vi däremot inte skulle göra, var att olla.
Jag är, som ni förstår, en blyg viol, av det naivare slaget, så jag trodde att detta fenomen bara var en myt. Inte finns det väl män som gnider sin penis mot saker med flit! Jo, enligt min väninna så gör det faktiskt det. Hon berättade om två manliga poliser som åkt dit för att de, innan deras kvinnliga kollegor tog över polisbilen, ollat loss överallt där inne.
Men herregud! Vuxna karlar! Frågan man ställer sig är Varför? Det handlar väl om makt, att markera revir på ett neandertalarsätt, och trycka ner kvinnor.
Men hur effektivt är det egentligen, killar? Det märks ju inte! Tjejerna som utsätts för era ollonspår har INGEN ANING om vad ni hittat på. Uppfanns inte skrivkonsten just för att vi med ord skulle kunna förmedla dessa saker? Inte ollade vikingarna fram sina buskap? Nej, de ristade in runor till eftervärlden; ”Med sin stora snopp Sigfast stred” osv. Och man kan ju undra hur läsvärd Krig och fred hade varit om Tolstoy skrivit den med pillevitten.
Så vore det inte smartare att lämna en lapp där det stod: ”Hej! Jag har varit här och jag har en snopp.”?
Sedan kan man ju diskutera huruvida ert meddelande är ett dugg intressant. Jag menar, hur häftigt ÄR det egentligen att ha en penis? Jag och min väninna kunde ju inte komma på mer än en handfull skojiga grejer att göra med den. Det där med att ha snopp börjar kännas lite passé. Inte mycket att skryta med, liksom.
Jag har också svårt att förstå hur en stackars snase, som inte kan imponera med mer än lite svällkroppar och ett urinrör ska kunna utöva makt över mig. Den har ju inga händer, Och trots den lilla munnen, har jag hittills aldrig hört en snopp säga något tänkvärt. Nej, sluta med det där tramset, ollar-killar!
Gör som jag precis gjort, skriv ner era djupaste funderingar! Och då menar jag med papper och penna, inte papper och snopp. Om ni verkligen måste göra det med slangen, gör då något vettigt: sätt en penna i den lilla munnen och skriv. Enda sättet för den lille att få makt, och en ypperligt sådan- ordets makt!
Nä, nu ska jag sluta tänka på snoppar.
En liten stund i alla fall.

/ Hoppas Nya upplagan godkänner den! Snopp på er allihop! Nu ska jag tuscha strippar.

Gubbar från förr





Kom på att det var längesedan jag la upp serier här! Konstigt, med tanke på att det är det jag pysslat med hela dagarna och halva natten. Här är ett exempel (som man får klicka på, för att få i läsbar storlek) på en stripp jag gjort till Trelleborgs museum. Ett väldigt kul uppdrag, särskilt som jag älskar gamla foton och historia. Nästa stripp ska handla om en gubbe vid namn A-B Söderström, som var en man med många idéer och aktiv i sin fackförening i slutet av artonhundratalet. Serien ska handla om hur det gick till när han propsade på att föreningens fana skulle ha kampens röda färg. Detta var innan just rött blev arbetarrörelsens kulör, så han mötte på en del motstånd bland de andra gubbsen. Fick en bild på honom mejlad till mig igår. Herrejävlar vad läskig karl ser ut! Återigen går mina tankar till Hanteringen av odöda (dom gör det rätt ofta. Måtte filmen vara klar snart!). Heeeeeeeem! Heeeeeeeeeeeeeeem...

Nä, det ska nog gå att fason på (läs: göra seriefigur av) herr A B Söderström också. Får man bara dit ett parr pupiller i de där oseende gluggarna till ögon, så.

Nä, gu´natt på er! Sleep tight and don´t let the A B Söderström bite...

Killekill!


Hi hi hi! Någon med en fot ligger och snusar ovanför mig.

Nu är jag uppe och nattsuddar, som vanligt. Ayur veda-damen jag besökte i höstas skulle gråta om hon kände till mina vanor. Det var något om att inte vara vaken under pitta-tiden, tror jag. Eller vatta eller vad det nu var. Men det är ju NU jag är kreativ; när sambon snarkar så mysigt ovanför mig, det bara är skräp på teve och inget distraherar.
Idag har det varit strippar för hela slanten. Jag scannar alltid in mina skisser, för att flytta om i dom i Photoshop, förstora upp bilden och ändra sånt jag upptäcker kan förbättras, innan jag skriver ut dom i A3-format, tejpar upp utskrifterna på härlig elfenbenskartong, och kan sätta igång att tuscha. Dock är min dator och min multimaskin inte de såtaste av vänner. Allt som oftast tappar datorn kontakten med scannern, Photoshop kraschar och jag måste starta om skiten (förlåt kära dator att jag kallar dig så lett, men just då är du faktsikt inte min bästa vän). Det tar lååååååång tid att scanna 30 skisser på det viset. Men med en bra spellista på Spotify, en god ljudbok, samt en ängels tålamod, går det rätt bra. Den dag jag blir miljardär, ska jag investera i en ny, krångelfri maskin. Paul Anka lär ju vara singel nu... Nä, nu blev jag plötsligt illamående.

Så nu ska jag strax tuscha. Ska också spåna lite på en ny krönika som ska vara klar i dagarna. Jag har inte fått några direktiv alls, mer än max-antal tecken. Härliga tider!
Sedan får det vara bra med suddandet för inatt.

tisdag 6 april 2010

Dagens inredningstips



Fyra galna trädgårdstomtar och en galen glitterpåfågel- det är vad jag vill kalla stil och klass!

Ny kamera!!!


Några av våra nallar (han samlar, inte jag) fotade med fina kameran. Min teddybjörn heter Nalle Målle, by the way. Det är han som har stickad kofta. Överst sitter Nille och spanar, det är Kärlekens bäste vän.



Jag har fått en ny, snajsig kamera av min lilla fina mamma. Den har så många finesser; bland annat kan man ställa in den när man spelar in film så att det ser ut som förr i tiden (att alla går väääldigt ryckigt och fort). Tekniknerd som jag blivit, kan jag inte annat än impat utbrista "Coolt"
Så nu har jag gåt omkring och provfotat här hemma. Äntligen kan jag lägga upp lite snyggare bilder här!
Ikväll är jag gräsänka, alltså är det jag som står för matlagningen. Jag satsar på snabbt, enkelt och robust. Mat som inte går att misslyckas med. Ätlig (?) Närande (??????) och varm pyttipanna. Till denna kulinariska festmåltid serverar jag rödbetor, stekt ägg och ketchup. Vad kan gå fel?
Jag lovar återkomma om det...