onsdag 29 september 2010

Gubbrock på er!


Sitter här och lyssnar igenom Neil Youngs senaste platta. Jag är försiktigt optimistisk än så länge. Han gör ju precis som han vill gubben, och (förlåt mig Neil), det har ju inte alltid blivit så... lyckat de senaste femton åren. Som på skivan Are you passionate... låten Let's roll är så gräslig att min polare Jenny får krupp när man spelar den för henne. Vi musiktjejer är kräsmagade, se.
Men jag älschkar honom ändå, vad han än tar sig till den gamle strutten. I mitt hjärta finns alltid en särskild vrå för Neil Young. Och jag och Jenny har fina gemensamma musikminnen från hans spelning i Köpenhamn 2003. Vad det är härligt med tjejkompisar man kan dela, inte bara förtoligheter utan sin goda musiksmak med också!

Dagen har varit trevlig, och så där krispigt klar som bara en onsdag sent i september kan vara. En tur in till Nyköping och en mysig lunch med fina vännen Caroline har det blivit. Jag proppade i mig så mycket kinamat att jag tyckt mig känna friterad banan prutta ut ur öronen lite då och då under kvällen.
Och som vanligt, är det jobb, jobb och åter jobb som gäller. Att scanna är inget skoj, men det går smidigare med en gubbrocksmedley i bakgrunden. Det krävs rätt gung för att komma i bra scannar- rytm. Men det är lätt att fastna i Spotify, och klicka vidare i all evinnerlighet på artister som påminner om den man först sökt på. Har man otur hamnar man på Eagles, då får man backa lite och ta en annan väg. Även jag har mina gränser.
Nej, nu får ni ursäkta mig; Ska tuscha en sisådär 30 000 strippar och lyssna på Neil Youngs sjuttiotalsplattor.
Gubbrock på er!

tisdag 28 september 2010

Andra albumet


Godda godda! Idag är jag mig själv igen. 30 strippar ligger skissade i väntan på att tuschas. Det känns skönt. Skissbiten är den som kräver mest av mig i arbetsprocessen. Så mycket hänger ju på den. Idékläckande, tuschande och färgläggning är mycket mer lustfyllt. Men jag skulle aldrig vilja låta någon annan skissa åt mig. Nä, jag vill bestämma helt själv hur mina serier ska se ut. Vi hade visserligen en övning på Serieskolan när vi delades in i grupper om tre, där varje person skulle skriva varsitt manus, sedan bytte vi med varandra i varje steg, så att det blev tre olika skapare av av varje serie. Mitt manus hette "Savannah får stock", om jag inte minns fel, och utspelade sig i den fuktiga värmen på ett sydstatsplantage. Det var en het historia i sann Harlequin-anda, och jag tyckte att de andra i gruppen gjorde min text rättvisa. "Hans skrev bultade, likt en stångkorv, redo att ätas", vill jag minnas att en textrad lät. Tur att man har utvecklats lite i manusskrivandets ädla konst sedan dess. I alla fall när det gäller innehållet.

Och nu är jag i startgroparna att sätta igång att skriva en fortsättning på Om någon vrålar i skogen. Ska försöka att inte låta mig skrämmas och avskräckas av att en trevlig man kallat den mitt "livsverk". Det är lätt att få en aning prestationsångest inför ett sådant stort ord. Album nummer två är aldrig lika bra, och allt det där. Nä, får helt enkelt lägga allt sånt åt sidan, den här berättelsen känner jag är värd att berättas. De där tio åren innan epilogen i första boken, ni vet... Och det här ska bannemig inte ta sex år.
Förresten var inte Beatles andra album så pjåkigt!

Gissa vem som INTE är dagledig den 6e oktober!





Jag!

måndag 27 september 2010

Skönt att vara en grönsak ibland


Jag idag


Hutter hutter! Jag fryser och känner mig allmänt kymig idag. Och inte har jag fått mycket gjort. Eller, inte så mycket som jag skulle önska. Jag har en tendens att fastna i dagdrömmerier ibland. Kan sitta i evigheter med öppen mun och blicken i fjärran och pilla fnas under naglarna. Då blir inga barn gjorda. Men det är säkert hälsosamt att bli lite halvt vegetativ emellan varven. Och nu känner jag att sängen ovan mitt huvud drar i mig och vill att jag ska krypa ner i värmen bredvid min snusande man. Ska bara lyssna på Mulle mulle en gång först. Den blir man så skönt sömnig av.
Natti natti!

trött men nöjd


Hej på er! Nu är jag hemma från den bästa Bokmässan hittils. Trött som tusan, men otroligt nöjd. Tack alla kollegor, redaktörer, Ingemar på Otimal och annat bra folk för en fin långhelg! Men inte kan jag ligga på latsidan bara för att jag bokmässat i fyra dagar. Nej, nu måste jag skissa i 180 för att bli fixa min strippdeadline. Efter att ha varit och lyssnat på John Ajvide Lindqvist i Värmlandsmontern (och hälsat på honom!!!!) så kände jag att jag bara måste lyssna om Hanteringen av odöda. Den blir väl sjunde gången jag läser den nu. Men den är ju så bra. Väskan är också betydligt tyngre nu än när jag reste, full med nya böcker och annat smått och gott.
Känner mig lite stolt över mig själv. Det var inte så pjåkigt jobbat det här.
Nej, dags att skissa vidare. Vi höres imorgon. Pöss å kram

fredag 24 september 2010

Love it here


Jag har sett HONOM live idag!!!! Frisyren var ännu bättre i verkligheten!


Mässa mässa på er alla människobarn! Oj, vilka dagar det har varit (och ännu är bara hälften av Bokmässan avklarad)!! Jag har så fantastiskt roligt så det kan ni aldrig ana. Första seminariet gick fint, mycket tack vare min kära vän Maja, en dam jag bor hos här i Götet. Hon är skådis och hjälpte mig med mitt prat.
Jag är helt mållös, har fått så mycket fin respons från goa läsare.
Och vet ni vad, jag har fått krama Mia Skäringer!!! Vill nästan sätta ett till utropstecken där, men stillar mig, för det skulle aldrig Håkan Nesser göra (jag har sett honom idag) och man vill ju vara lite inte...intell...intle...intelleckt..uä...äsch, jag har glömt vad det heter! Mia och jag delade på ett stipendium nämligen. Hon är min stora idol. Kände att jag glodde lite stalker-aktigt på henne medans vi pratade. Som tur var lät jag i alla fall bli att härma Tabita för att impa på henne. Och så söt hon var. Ja, det ska jag leva på länge! Har annars sett så många kändisar att jag nästan trodde jag tittade på teve; en haltande Leif GW Persson, Anna Jansson, deckardrottningen, Torgny Lindgren osv osv.
Nu är jag precis hemkommen från en trevlig middag med Optimal. Indisk mat sitter som smäck efter en lång dag av slarvätande. En liten fjantig bokmässemacka går loss på 55 spänn.Näätack säger tanten! Men äta gratis med förlaget och ha mysigt; Jaatack!

Nu ska jag skissa en liten stund, sedan är det dags att snusa. Måste upp tidigt imorgon, en lång, rolig dag lies ahead.
Natti natti!

onsdag 22 september 2010

NERVÖÖÖS!

Det är inte hälsosamt att vara såhär nervös! En film spelas om och om igen upp för min inre panikbiograf; jag står och ska hålla seminarium, stammar, får en osexig panikattack, kaskadkräks och skiter ner mig (se tidigare inlägg) samt gör bort mig i största allmänhet. Nej! Detta får icke ske! En klok dam undrade "Vad är det värsta som kan hända? Kom igen, Malin" Jag tycker det jag nyss nämnt pretty much sums it up. "Och vad gör du OM det händer?" fortsatte hon. "Jag låter det inte hända." blev mitt svar. Ska därför andas lugnt, gå igenom mitt prat några gånger till och sedan äta några lugnande kakor (mamma bakade kärleksmums idag, men anser att det är ett alltför tramsigt namn för något så gott, och döpte resolut om dom till rediga "chokladrutor").
Och sedan försööööka gå och lägga mig tidigt, då jag måste upp vid fem. Men jag resonerar som så att hur jag än gör kommer jag vara en zombie imorgon, bara mer eller mindre. Tur att det finns smink, det går till och med att sminka (levande) döda fräscha.
Gonatt mina små sockerpullor!

På mammas kylskåp

Från Örslösamaffian


Or else...

tisdag 21 september 2010

Mums!


Filmen Seven borde inte ha handlat om otäckheter, hoppas på en remake, en feel good-movie om sju sorters kakor i stället.


Början till ett inlägg skrivet tidigare idag (klarade dock inte att författa mer just då...):

"Återigen finner jag mig instängd i en unken tågkupé. Bakom mig hörs vad som närmast kan liknas vid dödsrosslingar, från en hostande gubbe."

Annars var det inga katastrofer på resan, gubben levde ett bra tag till och jag kom fram till Skövde i ett stycke, där mamma plockade upp mig. En dag hos henne och styvpappa på landet är precis vad jag behöver innan den hektiska Bokmässan. Samt ett djupdyk i mammas stora frysbox där allehanda kakor trängs. Kakor är mitt favoritgodis all time. Där kan alla sega råttor och skumbananer slänga sig i väggen. Nej, ge mig ett gäng kakor och en kopp kaffe och jag är i himlen. Och man ska inte peta in nyttigheter i bakverken, lite blåbär på sin höjd, men sån där tung, tysk julkaka som nästan enbart består av kanderad frukt avskyr jag. En av mina "fan, jag är verkligen vuxen nu-aha-upplevelser" var när jag i mitt första alldeles egna kök för ett tiotal år sedan bestämde mig för att skita i hemkunskapens torftiga recept och göra DUBBEL sats smuldeg i min äppelpaj, samt hälla generöst med kanel och socker över de annars så syrliga äpplena. För så FÅR man göra när man är stor! Vilken lycka att inse det! Det vägde upp för mycker annat, mindre trevligt, såsom ansvar och att betala räkningar.

Men fy vad jag hostar! Tänk om det är gubben från tåget som smittat mig med gubb-ebola! Sånt har jag sett på film. Oj måste nog lägga mig och vila lite...

söndag 19 september 2010

Idag har jag röstat


Mossa mossa på er alla människobarn! Ikväll tänker jag inte prata politik, då blir jag bara upprörd. Håller bara tummarna så hårt jag kan att det blir regeringsskifte... men det ser dystert ut. Ja ja, jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken och röstat idag.

Nä, inte prata politik nu!

Bokmässan närmar sig med stormsteg. Det mesta är färdigt; visitkort, portfolio och lite annat smått och gott man behöver när man traskar runt där i fyra dagar. Men seminariet som jag tyckte att jag fått till så bra, måste jag jobba mycket mer på. Upptäckte att det bara tog fem minuter att läsa nämligen. Alltså saknas 20. Jag får väl väva ut mitt prat lite. Det löser sig nog. Men för nervositetens skull känns det bäst att vara riktigt väl förberedd och helt nöjd med det jag skrivit. Håll tummarna för mig!

Annars skissar jag vidare ikväll, med "Mig äger ingen" i lurarna. Den verkar riktigt bra. Allt för att stänga den bistra valverkligheten ute...

lördag 18 september 2010

Fula jeansbyxor och nattsudd


Några inlåsta kvinnliga damer i jeansbyxor


God afton! Nu har jag bestämt mig en gång för alla för att vända tillbaks på dygnet. I alla fall lite lagom. Det är ju vansinne att vara uppe till halv fem på morgonen! Vet ni hur mycket skit det går på teve vid den tiden? Mac Gyver i all ära (en sexig karl enligt min mormor), men jag saknar Kvinnofängelset! Oj, vilka nätter. Där satt man uppe helt förhäxat, inne i en värld av fula jeansbyxor, murriga färger, intriger och australiensiska damer med underlig uppsyn och elak rökröst. Jag vet en kille som till och med fick gå om ett år på gymnasiet, så fast var han i Kvinnofängelset. Omöjligt att vakna på morgonen. Ja! Nu vet jag, så snart jag avklarat Herrskap och tjänstefolk, ska jag se om inte YouTube har lite Kvinnofängelset att bjuda! Ha! Det var en bra idé. Jag som tyckte det började kännas så sorgligt att ta farväl av Mrs Bridges, Hudson och de andra på 165 Eaton Place.
Nä, nu ska jag återvända till verkligheten. Eller, nja, i min skaparvärld kan man både skissa och flyta bort i en god ljudbok samtidigt.
Jag älskar mitt jobb!

torsdag 16 september 2010

Enkät


Begåvade Loka Kanarp på Kolik Förlag har bett oss serietecknare fylla i en enkät inför bokmässan på våra bloggar. Här kommer den:

Namn: Ibland Malin, ibland Ragnar, det beror på...

Hemort: Oxelösund, nära Icas lastintag

Jag har varit på bokmässan i Göteborg (ggr): 8-9

På årets bokmässa ska jag: Oj, kalendern är fullklottrad; luncha med min agent, träffa redaktörer och förlagsfolk, hjälpa min förläggare Ingemar med att förhoppningsvis inte räkna fel när jag ansvarar för försäljningen i hans monter, träffa vänner och kollegor, hjälpa en kollega som jag tror kan gå långt, äta gratis i alla montrar där det finns sådant, spana efter Reine Brynolfsson (har haft en enorm crush på honom och jag vet att han gillar serier), delta i en stafettserie på SEF´s scen kl 12.00 på fredagen, sedan seminarium i Värmlandsmontern vid fyra, därpå signering och på kvällen middag med mitt förlag, högläsning ur min bok på lördagen kl 13.30.13.50 på SEF's scen, 17.00 serietecknarbattle, samma plats och innan dess, mellan 15.00 och 16.00 signering i Optimals monter, söndagen inleds med seminarium kl 12.00, följt av signering i anslutning till det, sedan signering i optimalmontern igen. Phu!

Mitt bästa bokmässeminne: När jag mutade en kamrat att gå fram och be Jan Guillou om en kram. Hon gjorde det, vi trodde ju att det skulle vara under hans värdighet, men hans lilla ansikte lyste upp när hon frågade och han gav henne en rejäl kram med sina korta armar. Det var värt 50 spänn att se. Jag vågade dock inte gå fram och säga "Titeln på din bok låter som racerbilsljud: AAAAAAAAAARRRRRRRN AAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRN AAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRNNNN.
Har en känsla av att han skulle bli putt då.

Några böcker som jag ser fram emot: Nya Allt för konsten, förstås, och något trevligt från Frödingsällskapet

Jag hoppas få se: Förutom Reine B. då...hmmm... Jo! Mycket folk i mina signeringsköer!!

Jag hoppas slippa: Sitta med signeringsångest vid ett ensamt bord,, kaskadkräkas på kulturtanterna vid seminarierna, alltför mycket skoskav

Mitt bästa bokmässefynd: Oj, vad svårt, det är ju så många godbitar. Står mellan en gratis påse som det stod "Värmland" på och Kapten Stofils Äkta Wermländska Möskaser eller Kapten stofils Äkta skånskt Lommamög (en burk med fickfnas i).

ett tips



Idag tänkte jag tipsa om en fin grej ni ska kolla in; Sjöjungfruboken, där en massa tecknare lämnat bidrag på temat sjöjungru. Min ser ni om ni kopierar länken nedan och klistrar in den i adressfältet (Vaaaaarför kan man inte länka i Blogger??? Och om man kan det, huuuur?) Nåväl, kika gärna in på begåvade Linda Ågrens sida:
http://sjojungfruboken.blogspot.com/2010/09/120-malin-biller.html?spref=fb

Förresten, jag tar gärna själv emot tips, om vad ni tycker jag ska utreda härnäst!

tisdag 14 september 2010

Öststatsklumpar och snälla västvärldsmänniskor


Min tvilling


Först av allt: Tack Peter för fina bloggnomineringen! Det värmer verkligen!
Och tack alla ni läsare som förgyller min dag med era kluriga kommentarer!

Vad tror ni jag har gjort idag? Ni får snask om ni gissar rätt! Kom igen! Just det, precis, jag har jobbat och sovit. Som vanligt. Mitt liv är inte så spännande just nu, så mina blogginlägg blir nog därefter. Men vänta bara tills jag kommer ner till Göteborg om en dryg vecka, då händer det grejer vill jag lova!

Var kommer det här enorma sovbehovet ifrån? Och sötsuget? Vad gör man åt det? Det är så olägligt, måste ju hinna bli klar med en massa jobb och förberedelser inför Bokmässan. Fila på mina seminarier framförallt. Jag hatar att inte vara ordentligt förberedd.
Det är väl hösten antar jag. För jag väntar inte smått. Men kanske har jag en sån där klump i magen; min ofödda tvilling. Såg en dokumentär om det en gång, en liten kille som hade jättegravidmage och ingen fattade varför tills de upptäckte att hans tvillingbrorsa legat där och parasiterat på honom hela hans liv, outvecklad och dan. Vill minnas att pojken (pojkarna?) levde i nån öststat och att snälla västvärldsmänniskor lät pojken få en operation. Västvärldsmänniskor tycker om att göra sådant, så länge de outvecklade stackarna kommer ihåg att visa tacksamhet. Får dom att känna sig lite som Jesus ungefär, fast utan den där ofräscha korsfästningen. Hursomhelst; De plockade ut brorsan, han var en oformlig grå klump med naglar och stort svart, buskigt hår. Minns inte vad de gjorde med honom sedan. Västvärldsmänniskorna trodde nog att familjen skulle koka gulasch på klumpen. Hoppas de gjorde det! Och att de visade sin tacksamhet genom att bjuda jesusfolket på mustig soppa!

Undrar hur min ofödda tvilling ser ut? Ligger hon där i min mage och suger min energi och gör mig hungrig på sött? Tänk om hon är skitsnygg? Säkert är hon ond, som i de dåliga såporna. Hur ska jag bete mig mot henne när hon kommer ut, om hon är snyggare än jag. Tänk om hon försöker stjäla min karl! Och är hon lika ful som öststatsklumpen kan man ju inte gärna ta med henne på Bokmässan, då skulle jag skämmas ögonen ur mig. Nä, hon får stanna kvar i magen tills mässan är överstökad. Får ta lite extra tupplurar och äta snask för två så länge!

måndag 13 september 2010

Pinsamma listan


Bara för det måste jag ha en bild på en BRA musiker. Nånstans går ju ändå gränsen för hur självutlämnande en flicka kan vara! Och visst var det en granner karl när det begav sig, Robert Plant!


Jag har köpt snask. Tycker inte om att använda ordet "lösgodis", eftersom det mer för tankarna till något ätbart i diarréväg. Den där filmen min syrra visade mig har satt sina spår... Nä, nu vill jag inte tänka på bajsätande damer mer!
Anledningen till mitt snaskande är att jag denna afton måste vara extra kreativ, och ingenting boostar inspirationen som en sockerchock. Idékläckande står på schemat. Detta innebär också en ständig ström av trallvänliga, inte alltför bra upbeatlåtar att reta maken med. Turligt nog ska han strax gå och lägga sig, så då slipper han störas av min skaparmusik. Exempel på "bra" musik att kläcka idéer till (det måste vara ett visst tempo i låtarna och de får inte kräva något av hjärnan och ta fokus från idéerna, alltså ingen kvalitétsmusik):

Allt med Abba (utom Thank you for the music, för den mår jag illa av)
Funky Town- Lipps Inc.
Bootylicious- Destiny's Child
Melodifestivalsvinnare från öst, till exempel Ruslana (inte de dystra tongångarna, såsom Molitva)
La det svinge- Bobbysocks
Welcome to the City- Amy Diamond (Herregud, vad jag är modig som vågar stå för en sån här sak!)
Jump (for my love)- the pointer Sisters/ alt. Girls Aloud
One night in Bangkok- Chess
The look- Roxette
On and on- Agnes
Freestyler- Bomfunk MC's
MmmmmBop- Hanson
Stayin' alive- BeeGees
You're the one that I want- Grease soundtrack

The list goes on and on. Men nu klarar jag inte att avslöja mer av min pinsamma musik. Är redan helt skakig. Kan hända att jag raderar detta inlägg imorgon, när jag sovit på saken. För en jobbig musiktjejs stolthet är inte att leka med.

I puberteten





Lite nyfärglagt


Näe nu får jag ge mig! Har lyckats skapa mig en väldigt underlig dygnsrytm som säkert inte är bra i längden; sover till lunch, vaknar och är i zombiestadiet tills jag fått minst en kopp kaffe, är produktiv några timmar, kroknar frampå eftermiddagen och måste gå och lägga mig en stund, sedan febril aktivitet i några timmar, varpå jag somnar på min mans mage i soffan och snarkar en sisådär en och en halv timme, och sedan jobb, klarvaken som jag är, tills fyrasnåret på morgonen. Nä, det är inte normalt. Börjar tro att jag fått narkolepsi, men har för mig att tupplurarna kommer så att säga lite mer ofrivilligt då. Har sett en dokumentär om det nämligen. Där var det en tant som somnade i maten stup i kvarten så att hon hade glasögonen fulla av brunsås (eller dess engelska motsvarighet) varje gång hon vaknade till.
Om jag kunde lägga ihop min sovtid i "ett stycke" istället för att dela upp snarkandet kanske det skulle vara bättre? Nä, hur jag än vänder på det, sover jag ovanligt mycket. Kanske har jag efter att ha varit tant i förtid så länge, nu kommit i puberteten igen? Det skulle förklara mitt enorma sömnbehov. Eller så är det bara lite för mycket i skallen nu.
Åh vad man blir sömnig av att försöka reda ut saker såhär på nattkvisten!

fredag 10 september 2010

Nya favoriter från AkwardFamilyPhotos.com



En varm klump mops


Siv sover i mitt knä/på köksbordet

Åh vad man blir lycklig av att ha en varm klump till mops i knät! Har hälsat på min vän Tarja idag och hennes åtta vovvar. Siv tyckte mycket om att vara i mitt knä, det blev många blöta mopspussar och belåtna grymtanden. Hon trivdes så bra att hon somnade. Det var så mysigt att hålla om henne och lyssna på hennes rofylda snarkningar.
Hundar är bra. Det tycker inte min man. Men kanske går det att omvända honom? Hmm...värt ett försök i alla fall. Tarja tycker att jag ska övertala honom att skaffa en mops, och hälsa att det är mycket hund i en liten kropp. Men när jag lade fram det rös han och sa att han vill ha så lite hund som bara möjligt i en obefintlig kropp. Kanske lika bra att satsa på en katt?
Ja ja, jag är inte så bra med husdjur ändå. I alla fall var jag inte det som barn. Visst älskade jag mina marsvin, det var inte det, men min kärlek tog livet av en av dom. Lilla Kola blev en kväll nedbäddad i min dockbarnvagn i ett ton maskrosblad. Ett marsvins dröm trodde jag. Nu är det dock så att marsvin (precis som jag?) inte har några spärrar, de känner inte att de är mätta utan äter tills de spricker. Bokstavligen. När jag vaknade följande morgon stank det så konstigt från barnvagnen och när jag gick fram för att kika såg jag det; Kola was no more. Hon hade skitit ner sig och spruckit.
Så jag kanske inte ska ha några djur.

onsdag 8 september 2010

Viktoriansk visdom 1

Viktoriansk visdom 2

I bubblan


Dä ä mycke nu.

Då var man på plats framför datorn, i sin mysiga skaparbubbla, redo att ta sig an kvällens arbetsuppgifter. Men först ska Skatteverket få en slant. Grrr. Nä, lika bra att få inbetalningen avklarad.
Så, nu var det gjort. Skatteverket är inge bra för kreativiteten. Det är däremot musik, och just i afton känner jag att jag vill ha Nick Drake inne i min skaparbubbla. Japp, Way to Blue- an introduction to Nick Drake, får det bli. Check! ÅÅH, Cello song... Åhh Northern sky... det är så vackert att man blir varm i själen.
Ikväll är det mestadels idékläckning i agendan och då behöver jag min osynliga skaparbubbla, den stänger ute världen och tankarna får fara fritt. I bubblan tillåter jag heller inte stressen tränga in. Just nu är det så mycket jobb och åtaganden att det dåliga samvetet ständigt gnager för allt det jag måste skjuta fram. Men inne i kreativiteten tar jag inte med stressen, dåliga samvetet eller oron för ditt och datt, de får snällt vänta utanför bubblan.
Men NI kära bloggläsare får givetvis vara med härinne! För ni är snälla. Och jag har sagt det förr, jag säger det igen; man ska tamejfan vara snäll. Ni får gärna bjuda på kakor i bubblan och en fotmassage då och då är toppen för kreativiteten!

Gonatt mina vänner! Hörs i morrn. Sov gött å vakna törrt!

Trash?


Ååååååååååååååh vad jag är trött! Nej, det här ska inte bli ett gnällinlägg, det var bara ett konstaterande. Måste försöka piggna till så att jag kan komma på nya strippidéer innan läggdags. Oj, vad mycket jobb jag har nu! En sak i taget, så går det nog bra.
Undrar om jag också har ett livspussel, eller om det bara är de välutbildade och välbärgade förunnat som bor i Hammarby sjöstad och har Marimekko-gardiner, 1 1/3 barn och polsk hemhjälp, att livspussla. Fråga nummer två är i så fall om mitt går ihop. Nä, jag tror faktiskt att jag är för white trash för att ha ett livspussel. På något sätt känns det skönt. Kan stoltsera med att ha äkta white trailer trash i släkten, de bor i en husvagn nånstans i USA och härstammar från min mormors morbror. Jag brevväxlade med dottern i familjen ett kort tag i tonåren. Hon tyckte att min musiksmak var töntig, så hon gjorde snart slut på vår korrespondens. Att gilla the Beatles impar tydligen inte på husvagnsfolk. Hann dock få ett kort på denna min avlägsna DNA-delare. Hon hade alla tänderna kvar, vilket fick mig att undra om det där med husvagnboendet bara var skryt. För äkta white trailer trash måste sakna MINST en tand i käften.

tisdag 7 september 2010

Det tycker jag


Tjolahopp (ja något måste man ju inleda med)! Återigen är jag nattugglekreativ, trots att jag måste upp okristligt tidigt imorgon (9.00!!!). Ja ja, jag kan alltid ta en tupplur under dagen. Det är skönt för skalder att få sova.
Såg på nyheterna innan och höll på att ge upp hoppet om mänskligheten; är folk inte kloka? Ska de rösta fram, ja jag vill nästan inte nämna dom vid namn, tänker på vad som händer när man yppar Riddar Katos namn i Mio min Mio, hästarna gråter och fåglar dör och allt det där, men ni förstår nog att jag menar Alliansen. GRATTIS SVERIGE! LÅT OSS STÅ UT I FYRA LÅNGA ÅR TILL MED EN REGERING SOM FÖRTRYCKER DE SVAGA OCH ÖKAR KLASSKLYFTORNA ÄNNU MER. Ghaaaa! Kanske är det så att de vettiga människorna redan gått under tack vare blårörans politik och därför inte kan rösta. Det var säkert det politikerna planerade! Man börjar ju undrar om inte media tagit emot en rejäl slant i mutor, för hur neutral är egentligen deras bevakning? Smutskastningen av Mona Sahlin är ju helt vansinnig! Jag hoppas jag inte sårar någon av er läsare som inte är lika röd som jag, men detta är min åsikt och den står jag för. Själv längtar jag till valdagen, vet precis hur jag ska rösta och tycker det är min plikt att göra det. Herregud, vi kvinnor har faktiskt inte haft rösträtt så länge sett i ett längre perspektiv! Det finns ingen ursäkt att inte rösta tycker jag.

Så, nu ska jag bli lugn.

I reservatet för vettiga människor, ska ett särskilt fint spa byggas, där de som trampats på av Herr R mfl ska få vila upp sig efter oron och kampen för överlevnad, och få sitt männsikovärde tillbaka. Sedan ska de alla få roliga, stimulerande jobb. Om de kan arbeta.

Det är vad jag tycker. Vad tycker ni?

lördag 4 september 2010

YouTube på balkongen


God afton! Jag är inte mycket för att prata väder, men fy fasen vad kallt det har blivit! Har plockat fram stora fleecetröjan ur garderoben och haft strumpor på mig för första gången sedan maj. Lite sorgligt, men när man väl vant sig är hösten trevlig. Man förväntas inte vara så infernaliskt aktiv och lycklig då. Faktum är att jag får mycket mer gjort under det mörka halvåret. Ja ja, nog om vädret. Jag har blivit tant i förtid.
Idag har jag, förutom att ha frusit och varit tant, tecknat en hel del, bl a bilden ovan, fritt efter en förlaga av en sedan länge död tecknare, Verbeek, från boken Upside Down. Lite hemligt projekt än så länge...
Och nu ska jag strax kasta mig över färgläggning av strippar, samt idékläckning och en del annat. Har tvingat mig att begränsa mitt iPhonande idag. Lite. Blir lite mer effektiv på det sättet, å andra sidan är det rätt snajsigt att kunna passa på att slänga iväg några mejl från balkongen med cigg i mungipan. Man måste ju sköta sin korrespondens också.

Nu börjar det verkligen dra ihop sig till Bokmässan. Det blir intensiva dagar, men kul. Och två seminarier blir det om min bok, varav ett i Värmlandsmontern. Jag vet ju att jag fixar det, men nervös är jag. Har en katastroftanke där jag står på scen, säger "Jag är väl ingen talare... Punkt", varpå jag kaskadkräks över publiken, svimmar, kissar på mig och får bäras ut på bår, stinkandes och droppandes äckelpäck. På nåt sätt känns det bättre om jag får tänka det värsta. Och på det viset kommer ju folk i alla fall komma ihåg mig. Nä, det kommer gå lysande. Hoppas ni kan kika förbi och ge ert moraliska stöd (alt. hjälpa till att torka spyor) under mässan!
Och nu får ni ursäkta mig, ska gå ut på balkongen och titta lite på YouTube.
pöss å kram

fredag 3 september 2010

My precious!!! 2


Oh prisa Gud! Jag har en iphone!! Detta svarta lilla mirakel blev mitt för 0 kr av snälla 3. Har ägnat alldeles för mycket tid det senaste dygnet på att klura ut dess finesser och är inte riktigt klar än. Nu förstår jag varför alla iphone-ägare jag mött säger att det är livsfarligt, för man kan inte sluta. När jag sedan lyckades peta in Spotify i min nya mobil var jag så lycklig att det nästan gjorde ont. Har invigt min nya guldklimp genom att ta med honom (har inte döpt min nye vän än, men det är definitivt en han) genom att ta honom med på en utflykt ner till Ica. Några förrädiska regndroppar gjorde mig lite orolig, så jag stoppade om honom lite extra i fickan. Får nog ta och skaffa ett fint, värmande fodral till honom, så att han inte fryser, eller blir repig. Och klura ut ett passande namn. Jättebra att vara gift med en präst, för han kan utföra själva dopceremonin. Bara han inte skvätter ner min vän i dopfunten. Kan man torrdöpa tro? Får höra med honom innan han somnar.

Och nu sitter jag här, med en hel massa jobb jag ligger efter med. Allt är Apples fel!

torsdag 2 september 2010

Dagens gubbe


Som ni vet, har jag en hatkärlek till gubbar. De är envisa, egna, ofta rätt respektlösa (vilket kan vara uppfriskande ibland) och brutalt ärliga. Med mottot "Jag har betalt skatt i 60 år och byggt upp välfärden med mina egna händer, och kan därför säga precis vad jag vill och göra precis vad jag vill" struttar de runt och förolämpar dagarna i ända. Dagens gubbe satte sig på en parkbänk en bit från min. Där inmundigade han högljutt och slafsande ett stort äpple, varpå han vände sig mot mig, misstroget plirande:

-Ä dä du som ä den där serietecknaren?
Jag: Va? (gubbens rätt är också att mumla otydligt till en trots att han vet att det är svårt att höra någon fem meter bort) Jaa?
Gubben: Fnys! Du ritar bara en massa ägg med pratbubblor!
Jag: Eh...jaha (ansträngt leende, tänker: Håll käft gubbjävel!)
Gubben: Hon den där andra som gör serier i tidningen ä hon från storstan hon?
Jag: Jag tror det
Gubben: Ja fy! Dä märks.
Jag: Jo...
Gubben: Flams och trams!
Jag: Jaså?
Gubben: Tacka vet jag Hälge!

Varpå han kravlar sig upp på sin cykel och vinglar därifrån. Långt efter att hans gnisslande och knarrande åkdon, som säkert inte smorts sedan 1942, försvunnit ur syn-och hörhåll, satt jag kvar och var sur. Tänkte i mitt stilla sinne, eftersom det alltid är lättare att komma på dräpande svar i efterskott : "Don't you mothafuckin' dare to disrespect my comics!! Du; Din mamma!" Men insåg sedan att den förolämpningen inte hade bitit på gubben ändå. För hans mor var med all säkerhet stendöd.