Sitter här och lyssnar igenom Neil Youngs senaste platta. Jag är försiktigt optimistisk än så länge. Han gör ju precis som han vill gubben, och (förlåt mig Neil), det har ju inte alltid blivit så... lyckat de senaste femton åren. Som på skivan Are you passionate... låten Let's roll är så gräslig att min polare Jenny får krupp när man spelar den för henne. Vi musiktjejer är kräsmagade, se.
Men jag älschkar honom ändå, vad han än tar sig till den gamle strutten. I mitt hjärta finns alltid en särskild vrå för Neil Young. Och jag och Jenny har fina gemensamma musikminnen från hans spelning i Köpenhamn 2003. Vad det är härligt med tjejkompisar man kan dela, inte bara förtoligheter utan sin goda musiksmak med också!
Dagen har varit trevlig, och så där krispigt klar som bara en onsdag sent i september kan vara. En tur in till Nyköping och en mysig lunch med fina vännen Caroline har det blivit. Jag proppade i mig så mycket kinamat att jag tyckt mig känna friterad banan prutta ut ur öronen lite då och då under kvällen.
Och som vanligt, är det jobb, jobb och åter jobb som gäller. Att scanna är inget skoj, men det går smidigare med en gubbrocksmedley i bakgrunden. Det krävs rätt gung för att komma i bra scannar- rytm. Men det är lätt att fastna i Spotify, och klicka vidare i all evinnerlighet på artister som påminner om den man först sökt på. Har man otur hamnar man på Eagles, då får man backa lite och ta en annan väg. Även jag har mina gränser.
Nej, nu får ni ursäkta mig; Ska tuscha en sisådär 30 000 strippar och lyssna på Neil Youngs sjuttiotalsplattor.
Gubbrock på er!
2 kommentarer:
Tack själv för en underbar em med god mat och underbart sällskap. Är alltid lika mysigt att träffa dig. Kramilikram
och tänk när frasen "let's roll" dyker upp lite här och var och när man minst anar det (i diverse seriefanzin exempelvis). Då är det lite läskigt. Och köpenhamn var härligt - jag minns särskilt din bandana. Känner att det är dags för något liknande igen. Du, jag och Neil. Kram.
Skicka en kommentar