Shit i pösen

Blushing bride


Oj, det går inte att skriva ett roligt inlägg idag. Är fortfarande så ledsen över Ship to Gaza. Men jag kan ju berätta om min dag ändå, i en lite lagom allvarlig ton. Den har varit ganska bra trots allt, strålande solsken över hela Oxelösund. Tog mig en skön cykeltur, och fuskade bara genom att gå i de värsta backarna. Det är något visst med att cykla om sommaren. En frihetskänsla när vinden susar i håret och allt är så frodigt grönt runt en att man inte kan undgå att förnöjd utbrista: "Det har gått och blitt sômmar!".
Massa jobb som vanligt, måste express-skissa månadens strippar, och en hel del annat trevligt. Det grämer mig att jag för tillfället är så pank att jag inte kan betala min lilla skuld på bibblan, och därför står helt utan ljudböcker!! Och snart har jag lyssnat klart på alla podradiodokumentärer av intresse. Vad göra? Hörde något rykte att det skulle komma något liknande som Spotify, fast med audioböcker. Nån därute som vet mer???

En trevlig sak är att jag segrat över det äckliga, döda håret. Efter tre färgningar är det nu ÄNTLIGEN i min egen nyans.
Malin- Dödhåret:1-0! Att det sedan, efter dessa kemiska behandlingar är om möjligt ÄNNU dödare och sprödare än tidigare, det är smällar man får ta. Förhoppningsvis blir jag fin i alla fall när jag ska trippa fram till altaret.
Inte mer än en månad kvar snart tills dess! Shit i pösen!!!

Fy fan!

Orden räcker inte riktigt till för att beskriva mina känslor inför blodbadet Israel gjort sig skyldiga till. Just nu kan jag bara gråta lite och säga "Fy fan!"

från Chiuauor till Gaza

Mamman



Man kan bli riktigt arg, så gulliga är små, luddiga chiuaua-valpar. Är det inte oförskämt att vara så söt?! Jag menar väl det!
Jag har spenderat eftermiddagen i solen hos min kompis Annika, med ett antal såna här små nystan i famnen. Man kan ha det sämre!

Ledsen att det blev så sent bloggande idag! Jag slocknade på soffan efter nyheterna, precis som en gammal gubbe och kvicknade inte till förräns för en liten stund sedan. Jag som skulle jobba så mycket ikväll! Ja ja, det är väl bara att rulla upp ärmarna nu, för nu lär jag inte kunna somna på ett tag. Följer med spänning Ship to Gaza. Hoppas, hoppas att de mot förmodan kommer fram i ett stycke! Och då är det kanske inte så mycket att jag är orolig för Henning Mankells väl och ve. Men hade Ajvide Lindqvist, som KAN skriva varit på väg mot Gaza i båt nu, hade jag varit orolig. Skämt åsido, jag kan inte säga att jag vet allt om krisen därnere, men jag har en i min närhet som har bott där och med egna ögon sett vilket förtryck Palestinierna lever under. Detta har han på eget bevåg berättat för mig (inte på order från Hamas såvitt jag vet). Han många har vänner därnere.
Man kan tycka att ett folk som själva vet hur det är att bli förtryckta borde behandla sina medmännsikor bättre... Vem har rätt till marken? Ja, för mig är det enkelt; palestinierna har rätt att leva där, i frihet. Sedan kan man ju objektivt sett förstå att och varför staten Israel bildades, och att det såklart är måna om "sitt" land, kosta vad det kosta vill. Kan man i hela fridens skull inte samsas som GRANNAR?? Blir det fler dödsoffer, och ger de sig på konvojen, så är deras anseende i resten av världen skadat för alltid tror jag. Ska det vara så jävla svårt?? Släpp in båten, låt dom hjälpa de nödställda, ge fan i att hota och bomba, och VAR SOM FOLK!!!!

Så, andas, lugn. Jag blir så upprörd bara.

Så, hur ska vi sammanfatta detta inlägg? Det började med solsken och söta små valpar och var helt plötsligt i orättvisornas Palestina. Äh, vi skippar försöket.
Avslutar istället med att helt enkelt säga godnatt och sov sött! Vi hörs imorgon.

Kunde inte bestämma mig för om jag skulle ta bussen eller tåget

Men som ni vet, avskyr jag ju tågresor, så efter moget övervägande blev det inte Tuffis hem till Oxelösund.

Det har mest varit trams på tv idag tycker jag.

Si god afton och god kväll!
Idag har jag för första gången sedan jag flyttade hit för några år sedan, tagit mig i kragen och dammat mina garderober och hyllor och allt bråte som haft en tendens att hamna där. Ingen bragd tycker kanske du? Men då ska du veta att vi har 3.70 i takhöjd och att min hylla står OVANPÅ en hög garderob. Då och då utstötte jag små flickiga pip över den rangliga stegen och den svindlande höjden. Hostade även en del, för ett helt artilleri av stora feta dammråttor hade samlats däruppe, redo till attack mot mina näsborrar. Men jag vann kriget mot lorten. Det blev rent
Och på darriga ben kunde jag stolt klättra ner.

Idékläckandet går mycket bättre nu! Kanske var det att jag fick skriva av mig min vånda, som gjorde att det släppte. En sån lättnad, så det kan ni aldrig tro. Och jag har bestämt mig för att fortsätta vara osmaklig i mina serier. Gubbarna som upprörs över min "smaklöshet" är säkert sådana som med ett fnys lägger ifrån sig dagstidningen och utbrister " Trams och flams och snusk! Vulgärt. Usch!", för att sedan säga till frugan "Ester, jag går ner i verkstan!", och "snickrar" lite till en riktigt köttig porrblaska. Men det är bara vad jag tror. Och sådana runkgubbar vill jag ju ändå inte ha som läsare, eller hur. Men de är trevliga att göra seriefigurer av.

Jag har fått i uppdrag att tolka serien/boken Maus av Art Spiegelman. Jag som aldrig läser serier, tyckte det var riktigt kul att få göra research. En kanonbok! Verkligen att rekommendera, även om en överlevares sanna berättelse om hur det var att vara jude i Polen under nazisternas förtryck, inte är särskilt munter. Nu ska jag försöka komma på något bra i ämnet.

Man skulle kanske kunna tro att jag är en sån typ som bara vill kika på roliga saker på teve och läsa muntra berättelser, men jag är en sucker för riktiga eländeshistorier. Kanske är det just för att jag själv haft det rätt jävligt, och man kan känna igen sig i lidande, oavsett vilken typ det är.
Just nu lyssnar jag på en dokumentär om baltutlämningen. Muntert värre!

Nu hör jag hur min blifvande make dukar fram mat, så jag får raskt avsluta detta inlägg. Tycker jag gjort mig förtjänt av ett riktigt skrovmål efter dagens städeskapader.
Häj!

Ännu fler serier...

Jag har översatt första kapitlet ur boken till engelska efter bästa förmåga, för att locka utländska förlag. Här är ett smakprov. Lovar mer serier i morgon. Pöss pöss!

Serier

Ni har efterlyst fler serier här på bloggen. Vilken bra idé! Här kommer ett gäng nytt.

Trista tankar och sura gubbar

Jahapp, då var man på väg hemåt igen. Uj, vad skönt! Det har varit en intensiv vecka, men ganska kul. Funderar på att luta mig tillbaka och snarkdregla en stund, men först vill jag blogga lite.
Idékläckandet går trögt just nu, har fortfarande en släng av prestationsångest sedan min jobbsvacka i höstas. Eller; idéerna till strippar har jag, men jag censurerar dom innan de hunnit sättas på pränt. Ett tag funderade jag tillochmed på om jag skulle sluta göra Biller. Det är så lätt att tappa tron på det man gör när det känns som om man kämpar i motvind. Lägg till ett antal sura läsargubbar som klagade på serien, och mitt tecknarsjälvförtoende var i botten.
Men jag VILLE fortsätta. Så det gjorde jag. Nu har jag tecknat mer än 800 strippar sedan starten!
Måste försöka tro på biller-serien igen. Den SKA in i fler tidningar! Jag får försöka att avskärma mig från trista tankar och sura gubbar, och hitta tillbaka till glädjen jag kände när jag skapade serien, innan svackan. Men nu är den i alla fall tillbaka i Södermanlands nyheter!!! Ett steg i rätt rikting. Det är jäkligt kul. Och om bara jag tror på den, kanske den kan nå riktigt långt.
Erövra världen, typ. Men ett steg i taget, first we take Södermanlands Nyheter then we take Berlin!

Karlstadsspöken

Nu har jag sommarpratat färdigt. Det gick ganska bra, tror jag. Sitter ganska trött, men förnöjd på ett fik i Karlstad och smuttar på en kopp Löfbergs Lila (tacka vet jag Zoegas!) Ikväll ska jag hälsa på syrran och hennes familj, sedan bär det av hemåt i morgon. Det ska bli skönt, för nu längtar jag allt hem till Kärleken. Och man blir lite trött av att leva i en resväska efter några dagar.
Det bidde ingen bussresa för mig i morse, jag hade kollat fel på biljetten (visserligen var det jag som bokat den, men fick väl allmänt hjärnsläpp). Trodde jag skulle åka från Trollhättan vid tjugo över nio. Det visade sig dock att bussen avgick från Skövde. Och där stod vi i helt fel stad. Men min snälla mamma skjutsade mig hela vägen upp till Karlstad. Tack Tant Mutti!

Det är alltid så underligt att komma "hem" till Karlstad. Jag känner mig inte riktigt bekväm här, det ska villigt erkännas. Det är ytterst få från min skoltid jag har lust att stöta på på stan. De flesta av mina vänner härifrån har för längesedan flyttat till mer exotiska platser, såsom Örebro och Göteborg. Nä, Karlstad känns inte som hemma längre, om det någonsin gjort det.
Därför sitter jag och kurar på järnvägsstationen och klurar på strippidéer, hellre än att ta en vända i affärerna. Med lite Otis redding i hörlurarna och sin idébok framför sig, går det att stå ut med det mesta, även gamla karlstadsspöken.

Karl Gerhard, kom tillbaka!

Go´kväll kär vänner! Tack för era fina kommentarer!!
Har inte vaknat till liv riktigt idag. Ändå har jag hållt mig någorlunda aktiv, varit på stan och handlat tiara (som var väldigt "lagom mycket" tiara, inget bjäfs), gett en intervju för Värmlands folkblad, jobbat lite och övat på sommarpratsmanuset. Ja ja, det är bra att jag är seg, för jag måste gå och lägga mig inte tidigt då jag ska upp i ottan. Det blir buss till Karlstad. Håller tummarna att den sortens transportmedel bjuder på färre otrevliga överraskningar än tåget.

Har haft en låt på hjärnan hela dagen, ibland bubblade den ut. Vid dessa tillfällen ville mamma gå en bit framför mig och låtsades att hon inte kände mig. Men jag kunde inte rå för det. Jazzgossen är det som far runt i min hjärna som i en loop: "Å så kommer det en go-sse med en byxa som ett rakblad vass, mockaskorna har han på ´se och hans hobby är att dansa jazz, han är smärt och smal som viiiidjan, han ler i mjugg, (ler i mjugg ler i mjugg) han är smal om lilla miiiidjan, i pannan lugg (pannan lugg pannan lugg) ... Och han vippar på sin lilla stjärt lilla stjärt lilla stjärt"
Jag hotade att gå in i en affär och köpa ett par vita handskar att köra "jazzhands" med, så att hon skulle tycka det var ännu mer genant. Men lät bli, man ska vara snäll mot sin mor.
Vad gör man när man har en död revykungs homoerotiska slagdänga på hjärnan? Finns det någon tablett att ta mot det? Får väl ta och ersätta Jazzgossen med någon annan käck bit, för man kan väl inte ha två låtar på hjärnan samtidigt? Vad ska jag ta? Schni schna schnappi schnappi schnappi schnappi schnappi schnappi schnapp.
Jävlar, nu fastnade den i stället.
Karl Gerhard, kom tillbaka, allt är förlåtet!!

Förresten

Saknar era kommentarer!!!! Var så dålig på att svara på dom, men de gjorde mig alltid glad.
Var nu snäll mot Tant Malin och skriv något artigt och väluppfostrat, så blir hon så hjärtans glader!
Vill ju veta vad ni har för tankar och vad ni är för några, mina små hattifnattar!

Livet på landet

Det är något visst med Skattegården i Örslösa! Mellanlandade här innan jag åker upp till Karlstad. Man kan behöva lite lugn och ro efter intensiva dagar och tågresor. Här är verkligen gudagott att vara!
Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt är det tamejfan sommar! Idag har jag åkt på utflykt till Kinnekulle med mamma och min styvfar. Dä va nästan äckligt grannt, som en klok värmlänning jag känt en gång uttryckte naturens skönhet. Bara för att jag inte får gå upp ett enda förjorat gram i fett om jag ska komma i min fina brudklänning, är det ENDA jag kan tänka på onyttigheter!! Bara för att jag inte får. Men jag kände att en liten kulglass med polka-och chokladsmak i solen MÅSTE jag ha, annars blir jag grinig och då blir utflykten tråkig för de andra. Det var alltså av omtanke för min familj jag åt onyttigt. Men Gud vad gott det var!
Efter maten tog jag och styvfar en cykeltur tills hans polare Per (som inte var kärlekskrank, eller det minsta Corelis-burlesk, för han var inte hemma). Per har något så underbart som nordsvenska hästar. Dessa trinda, bruna underverk stod där lugnt och lät mig gosa med dom en lång stund. Finns det något mysigare på denna jord än att pussa på en mjuk mule? Den ena hästen letade mat på mig och nafsade lite i min ena tutte, men det var bara trevligt.
Nu ska jag kika efter i mammas gömmor om det finns något lite laaaaagom nyttigt, helst choklad!
Puss o kram!

En ko är sur

Betala med bananer

På min tid

En ny dag, en ny tågresa. Är på väg hem till mamma och har precis överlevt delsträckan Malmö-Göteborg utan större missöden. Hann precis med att köpa en scone och svart bryggkaffe på Espresso House. Jag har nog blivit lite gammal, eller så är jag bara inte van vid det snajsiga, käcka göteborgssättet, för jag blev faktiskt lite förnärmad av killen i kassan, en sån där "trevlig", laid back grabb med välsmort munläder. Dialog:
Jottebarjaren: Tjena tjena!
Jag: Hej! En scone och en bryggkaffe
Jottebarjaren: Jajamen yes. Pålägg?
Jag: Nej tack!
Jottebarjaren: Inget alls???
Jag: Nej tack!
Jottebarjaren: Skit i det då!
Jag (förstummad): Öh, ja det ska jag göra!
Jottebarjaren: De´blir 40 bananer.
Jag: Jaha? Tack.
På min tid sa kassapersonalen inte "skit i det då", Och man betalade inte med frukt. Man neg, bockade, niade varandra, hade respekt för överheten, arbetade sex dagar i veckan, minst, och talade vårdat.

Nu ska jag försjunka i idékläckande en stund och försöka smälta att jag blivit så fruktansvärt gammal och konservativ.
Adjö, kära läsare! Tillönskar eder en angenäm afton!

Goddag!

Det gick riktigt bra hos revisorn igår. Tro det eller ej, men jag fick mig faktiskt en trevlig dag och en mysig utflykt till Svalöv. Skattesmällen blev inte alls så stor som jag befarat, mer en liten skatte-örfil, och det kan man ju stå ut med. Jag får panik av siffror och har en tendens att stoppa huvudet i sanden när det kommer till allt som har med debet och kredit och sånt elände att göra. Sparar hela årets kvitton i en kakburk och har ett helsike varje vår, när det är dags att sätta in allt i datumordning och skicka ner till Svalöv. Visst finns det revisorer i Sörmland också, men jag gillar Iréne.
Har sovit som en stock på Gregers soffa, med en liten katt snusande på magen, och nu sitter jag på café Bakom Muggen, som mina fina vänner äger. Manuset till sommarpratet är redigerat för fjärde gången, det är viktigt att det känns helt rätt. Inte många dagar kvar tills inspelning nu. Och ikväll ska jag ut med gamla gänget. Man kunde ha det värre.
En stor lättnad är också att det har löst sig med lokal till bröllopet! Äntligen! Nu tror jag att vi har läget under kontroll, och ringarna håller på att graveras. Ja, så får vi ju hoppas att hindersprövningen inte skiter sig. Det skulle kännas något obehagligt om jag fick veta att jag och Kärleken är syskon, såhär efter tre år. Å andra sidan är det ju bättre att få reda på det nu. Tänk om vi inte hade gift oss, och sedan får man en massa ungar med elva tår som spelar banjo. Och tredje sidan hade det kanske varit lite kul, för vi hade kunnat ordna trevliga små konserter i kyrkan. En liten inavlad Familjenn von Trapp, typ.
Nä, nu måste jag rusa!
Vi hörs i morgon mina små sockergryn.

Jävla Göta Kanal

Jag skulle inte ha sagt något igår, precis efter inlägget om hur smidigt min tågresa gick, började det skita sig. Tåget saktade in och stod på samma sketna ställe mitt ute i ingenstans i 70 minuter!! Ja, det segade sig visserligen fram ett par meter då och då, men ändå. Tydligen var det något jävla signalfel vid någon jävla bro vid jävla Göta Kanal. Och det blir liksom inte bättre av att tågpersonalen var tionde minut ropar ut samma information. Efter tionde uropet med "Ja, vi står alltså här pga ett signalfel..." vill man bara vråla "JAG VEEET! TA MIG HÄRIFRÅÅÅÅÅN!". Fick även stryk av en illmarigt leende tvååring, i alla fall en rejäl smäll i röven, när jag vinglade mot bistron. Ghaaa!
Så, nu måste jag andas lite. Inte bra att bli upprörd så här tidigt på morgonen (11.33).
Ja, ni får ursäkta, men mitt kassa humör beror på att jag ska bli avrättad idag; måste till Svalöv och träffa min revisor. Det är absolut inget fel på denna dam men varje gång jag måste ta tåget (!) till Teckomatorp och byta till bussen mot Svalöv gör det ont i magen. Jag försöker ha koll på mitt företags ekonomi, men jag vet aldrig vilken dom jag ska få (läs: hur mycket kvarskatt jag är skyldig). Åh, det finns tusen saker jag hellre skulle vilja göra just nu, helst av allt krypa in i en eremitgrotta och gömma mig från Skatteverket. Men ibland måste man göra sådant man tycker är läskigt, annars är man bara en liten skit, eller hur det nu var i Bröderna Leijonhjärta. Å andra sidan, idag föredrar jag att vara en liten skit, gärna en tös på 3-4 år, för sådana behöver inte betala skatt.

On the road again

Peppar peppar, ta i trä, men än så länge har min tågresa gått bra. Har visserligen inte hunnit längre än halvvägs till Norrköping, men ändå. Inga gråtande barn med snor överallt, inga illaluktande kadaver till gubbar, Inga mobilblottare. Bara lugnt och skönt. Men som sagt, peppar, peppar. Glömde ta med något att läsa, dock. Har bläddrat igenom Kupé ett par gånger och skumläst lite om Ola Salos ångest. Den verkar på något vis mer sympatisk än Bergmans. Olas ångest låter mer som hederlig svenssonångest, och det är trevligare att läsa om. Men han verkar ju må ganska bra nu, om man ska tro artikeln, och det är ju bra. Tycker Ola har en fantastisk röst. En gång kom han förbi och hälsade på min kompis när vi var ute och fikade! Dagens namedropping:
Ola Salo.
Vi har ont om kändisar i Oxelösund, se, så jag får passa på att frottera mig nu när jag är i storstan. På Möllan springer man på små kända popsnören titt som tätt. Det närmaste man kan komma kändisar hemma i "Ockle" skulle väl vara Pop-Jörgen och Glade Glenn. Pop-Jörgen är en man i sina bästa år i skjorta med amerikanska flaggan på, som sjunger Elvis. Och Glade Glenn (lite av en favorit) är just glad. Han spelar dragspel och sjunger käcka skärgårdsdängor på Oxelömarknad lite då och då. En liten kul grej med just glade Glenn är att långt innan jag flyttade till Oxelösund, på den tiden jag gick andra året på Serieskolan i Malmö, satt det en dag en glättig plansch på en leende man i hawaiiskjorta och dragspel uppsatt i mitt rum. "Till Malin, Goa fruntimmer, Glade Glenn" hade någon signerat den med. Det tog ett tag innan jag förstod att det var min väninna Greger som satt upp den och fejkat Glenns autograf. Jag vet ingen annan som skulle kunna på en så fantastisk sak, än just Greger. Hon är en synnerligen rolig kvinna. Affischen fick hänga kvar, man blev ju så glad av att titta på honom. Då kan ni ju förstå hur lycklig jag blev när jag som nybliven oxelösundare upptäckte att den mumntre mannen var just från trakten (Greger hade snott planschen på någon marknad hemma i Blekinge, den där Glenn är visst en riktig globetrotter) och jag äntligen fick höra honom live. Jag tror inte Glade Glenn har ångest. Man kan inte ha ångest i en sån skjorta. I så fall är det nog en glad liten "dämon" med dragspel.

Dä ä sômmar!!!

Vilken härlig sommardag det har varit! Varmt och kvavt som i en bastu på finlandsfärjan, men med betydligt godare dofter. Det har varit en sån där dag när det har gått i ett, jag har gett mig själv ett antal guldstjärnor för trista ärenden jag gått, viktiga telefonsamtal jag ringt och en hel massa annat. Jobbat har jag också gjort, förstås. Har precis skickat iväg en massa skisser till UNF, så får vi hoppas att de gillar dom. Och i morgon bär det söderut. Ja ja, jag får väl sova på tåget. Såvida inte demonbarn vrålar och kastar snoriga muffinsbitar på mig, eller om jag hamnar bredvid den där storväxta damen som en gång terroriserade mig i två timmar genom att peta på mig och om och om igen fråga om jag varit i "Öxenerrrrrrrred". Nä, tacka vet jag Gudrun Schyman! Det är min bästa tåggranne. Hon drack té och åt sofistikerade biscotti och satt tyst hela vägen. Kan också avslöja att det inte luktar hallon när vissa politiker varit på dass. Gick nämligen in efter Gudrun. Men jag förlät henne, då jag såg att hon gav mig en uppskattande ögonbrynshöjning för min palestinasjal. Nä, Gudrun var ett bra resesällskap.

Jaha, då sitter man här och nattsuddar igen, fast jag måste upp i ottan och ta blodprover. Varför måste sådant alltid göras så okristligt tidigt på morgonen? Det är ju tur att det är på sjukhuset, för jag kommer vara halvdöd när jag är klar. Mig sticker man inte så lätt. Lägg till sprutfobi på det, som gör att mina vener och artärer drar ihop sig helt och försvinner in i hullet så fort en sköterskehand med något vasst i närmar sig min stackars arm, så förstår ni vilken pärs det är. Både för mig och de stackars rutinerade sköterskor som efter en sisådär fem stickförsök ger upp och lämnar över till sjukhusets allra mest rutinerade blodsugerska, en sån som har lite mer (livs)erfarenhet, dvs har hunnit röka Blend Menthol i minst fyrtio år, och hon måste ta den tunnaste nålen. När inte ens det funkar brukar damen ryta med sin rökröst att jag ska skärpa mig. Sedan låtsas jag att jag ska dåna, och då får hon dåligt samvete för sin barskhet. Då får jag ligga ner och ha det gött, och de sticker mig i handen. Där brukar det gå. Men de tror mig aldrig när jag vänligt brukar inleda med att föreslå att de ska skita i resten och ta handen på en gång. I´m notorious at Nyköpings lasaretts provtagningscentral.

Det går framåt

Den gamla Malin

Guten abend! Nu har jag för första gången i mitt liv fyllt i en hindersprövning. Det gick ganska bra tror jag, för efter noga övervägande valde jag att kryssa i rutan "jag och min make är inte helsyskon", sedan var det mest personnummer och en kråka längst ner, så var det klart. Undrar om Skatteverket får in mycket konstiga ansökningar. Typ "Jag vill gifta mig med ett får, men vi är inte syskon, så det torde väl inte vara något problem? " Det skulle väl göra det liiiite roligare att jobba just där. För fy fasen, på listan över mardrömsjobb jag hellre skulle få ebola än att ta ligger just att sitta på Skatteverket i topp. Telefonförsäljning kvalar in på en god andra plats (hann inte riktigt välja mellan jobbet och ebolan där, så det yrket har jag tyvärr redan provat).

Jag har inte fått så mycket gjort idag som jag skulle önska, och då blir jag alltid på pissigt humör. Är trööööött. Men jag måste hinna skriva adresserna på alla inbjudningskort ikväll och posta dom imorgon. Och allra helst hinna leverera två serier och rita på barnboken. Men vi får se hur långt orken räcker. Jag har rusat in i den där trista väggen förut, och känner när varningsklockorna börjar klinga. Hellre vila lite än att hinna allt allt allt och vara så förbannat utplånande duktig. Har faktiskt blivit bättre på att säga nej, och att säga "Ja, det vill jag gärna, men den här veckan hinner jag inte". Den gamla Malin (Var håller förresten hon till? Kanske är hon som Förfadern i Mumin, en mystisk skrutt som sitter och gömmer sig högst upp på kakelugnen? Har inte sett till henne på ett tag nämligen) skulle ha tackat ja till allt, även om hon redan gick på knäna. Det går framåt!

Ur led är tidningtiden!

God afton i stugan!
Hoppas er dag varit angenäm! Jag kom igång sent med joobet idag. Sedan var jag tvungen att ta en tupplur på eftermiddagen också. Så idag har det inte blivit många barn gjorda. Nu sitter man här, i bingobyxorna och känner sig allmänt seg och desillusionerad Måste bli klar med ett jobb till UNF ikväll. Det börjar väl arta sig, men ännu är jag, självkritisk som jag är,inte helt nöjd. Lite till måste jag fila på idéerna innan jag kan mejla över skisserna till min trevliga kontakt på UNF. Sedan måste jag kasta mig över nästa jobb. Bara att bita ihop och sätta på lite fulmusik!
Återigen har jag mutat mig själv med snask, men det får bli lite ändring på det nu, annars kommer jag inte i bruklänningen. Har dock även tagit en hurtig cykeltur, så lite hälsosam har jag ändå varit.
Vad jag saknar någon bra teveserie att följa. Litte Britain, Det okända, Most haunted,Herrskap och tjänstefolk.. för att inte tala om Raskens! Bara massa triiiista svenska deckare på teve, i grått och gråblått (ibland med inslag av lite piffigt beige) där varannann skådis rör munnen lite mysko när han eller hon talar. Hmm?
Det KAN ju göras bra teveserier i Sverige; Gynekologen från Askim, Godmorgon alla barn, mfl. Varför görs det då så mycket skräp? Hoppas att filmatiseringen av hanteringen av odöda kommer gå som teveserie, så att man få se allt, ingenting får bli bortklippt av allt det äckliga. Och att den görs med megabudget så att effekterna blir snygga.
Men något jag kan glädja mig åt är att nya numret av tidningen Nära kommit ut!!! Det är en tidning som handlar om spöken och andar och en hel massa intressanta grejer. Har länge saknat en tidning som jag finner läsvärd. Det finns ju som bekant en hel uppsjö av månadsmagasin som riktar sig till kvinnor i alla åldrar. Med i stort sett samma blaskiga innehåll; smintips, modetips, fjantiga sjävtest, typ "Har du anorexi-light", och alltid någon "smart" artikel med snabba enkla lösningar på livets alla problem, illustrarad av glättiga bilder på lyckliga fotomodeller. Eller är det jag som är bitter? Bara för att det har tagit mig flera år i terapi att bli någorlunda hel, så känns det ju lite snopet om det hade gått att lösa i stolen hos frissan. Ge oss Kvinnor läsvärd lektyr! Vi vill läsa om intressanta grejer, också. Peta in lite smaskigt om andra världskriget, bra musik, intervjuer med Desmund Tutu och andra verkligt intressanta personer, som faktiskt har åstadkommit något för att bli kända. Det smäller högre än Britneys troslöhet, jag lovar!
Det blev visst ett brandtal. Är bara så trött på att som tjej bli idiotförklarad av blaskor och i reklamen. Det är så extremt stereotypt i vår stackars värld. Jag är ingen tjej som skriker i falsett och hoppar upp och ner i vild extas och viftar med händerna framför ansiktet när jag ser en walk in- closet. Och min kärlek är inte en man som brölar och dunkar sina killpolare i ryggen när de går in i ett rum fyllt med öl. Ur led är tiden!!! Kan någon hjälpa mig vrida den rätt igen???

Dött hår på tork

Totalt jävla kaos


Kära nån! Jag slocknade på soffan och vaknade nu, mitt i natten!! Det var någon biljakt med Nicole Kidman och George Clooney som gjorde mina ögonlock så tunga... Och nu är man klarvaken! Blir till att sätta sig och jobba en stund innan sovtåget går igen.
Idag har kärleken fixat min dubbla punktering och vi tog cyklarna ner till vattnet. Det är nästan sommar nu. Lite för kallt för glass nere på Läget, men väl kaffe, och så fick jag inviga solbrillorna.
Det jag pysslar med när jag inte jobbar, är just nu att sätta ihop en snajsig spellista till bröllopsfesten. Jag passar på att fråga alla gäster jag av en händelse pratar med om de har någon önskelåt, och är den inte alltför dålig, åker den på listan. Lite måste jag väl ändå få ha och säga till om. Jag är nog en sån där bridezilla, fast endast när det kommer till musiken. Oj oj, det kommer spelas så bra låtar! Kanske blir det en karaokemaskin också...
Och så håller jag på att färga det där j-a löshåret. Inne på andra omgången kletig, stinkande hårfärg som stänker ner kärlekens vita handdukar och hela badrummet, ändå blir det inte rätt nyans på kalufsen. På måndag är det jag som traskar ner till en frisör med skiten och ber om hjälp, annars kan jag nog stå här och färga det till döddagar. Enda pluset är att min fobi mattats av något och ersatts av ilska, mest mot Pernilla Wahlgren och i viss mån hennes mor, som gör reklam för Nutrisse-skiten. Ni vet den där när hon talar till sin osynliga mamma om sitt snajsiga hår och att det är så fyllt av näring, och mamman frågar lite senilt: "Näring? I din klänning?". jag ska säga dig Perinilla, att dött hår som får näring får tamejfan inte bättre färg!!

Fy fan!

Fy fan! Fy fan! Fy fan! Fy fan! Det är SÅ äckligt det där döda håret jag köpt. Jag klöks när jag tar i det! Men nu ska det tamejfasen färgas! Med handskar på borde det gå lättare, då slipper man i alla fall direktkontakt. Det måste vara det här kognitiv terapi och fobibehandling går ut på; att möta sin rädsla. Massa kognitiva poäng till mig ikväll alltså!
Nä, nu ska jag hugga in på chokladen och jobba vidare. Kommer väl drömma mardrömmar om dött hår som slingrar sig över hela mig och om skalperade små indiska flickor.
puss o kram

En film te

Munspelsvirtuos

Traderafynd nr 2

Har ni sett ett par snajsigare solbrillor? Nä, jag trodde just inte det! De är vintage och hur fräsiga som helst (märk här hur ungdomlig och cool jag låter!).
Men, nu har jag inte lagt fler bud på något, inväntar istället lite bud på de grejer jag själv har lagt ut. För nu är barkbrödets tid här, i alla fall är tiden då jag kunde unna mig pålägg på barkbrödet snart slut.
Jag har köpt löshår på nätet inför den stundande dagen. Äkta människohår! Hade en tanke om att ha hår ända ner till ravva (=röven på värmländska). Men nu är det så att jag har en hårfobi. Det kryper i min vid blotta tanken att ta på avklippt hår (sitter det på någons huvud är det helt ok). Det går rysningar längs hela ryggraden när jag konfronteras med dött människohår. Föreställer mig hur de skaplerat nån liten stackars indisk flicka för att jag i västvärlden ska kunna lyxa till det på mitt bröllop. Ser för min inre syn hur hon vaknar upp en morgon, om inte skalperad, så i alla falll snaggad och skriker. Utanför rucklet står hennes elake bror och gör byteshandel med hennes kalufs. Säkert får hon inte ens glädje av hans ringa förtjänst. Säkert är hon oälskad och fattig och och och...ALLT ÄR MITT FEL!!!!
Såg ett reportage om extensions på Oprah, där de inte direkt diskuterade sådant jag fantiserat om, men att det finns riktigt billigt löshår för oss västvärldskärringar att köpa; det har indiska gummor samlat ur sina borstar och det kallas "dödhår"!! Har ni hört något vidrigare?
Ja ja, jag får väl ta en valium innan löskalufsen ska på, om det går att köpa sånt nere på Ica Kvantum.
Den som vill bli fin får tamejfan lida pin!

Dagens affirmation

Godda godda!
Jag hann inte med att blogga igår, tyvärr. Jag satt och slet med manuset till mitt sommarprat till halv tre på natten. Men nu, efter några ändringar tror jag det är klart. Den 25e åker jag till Karlstad för att spela in. Lite nervöst, men det är tur att det inte är live.

Jag antar att många av er känner igen sig i det här; våndan att behöva vända på slantarna och oron för ekomomin? Den ligger och gnager i magen. (Tur att jag just fyllt den med potatismos och lax, det borde kapsla in oron bra.)
Jag har så att jag klarar mig, men man vet inte hur ekonomin ser ut mer än högst två månader framåt. Beror helt på vilka jobb jag kan fakturera. Och nu i sommar kommer bröllopet att kosta en del. Har värsta våndan att jag bokade en tid hos frissan, fastän mitt hår inte blivit klippt sedan hedenhös, det är en så stor utgift.
Skulle dock för allt i världen inte byta till något tryggare yrke. Hellre lever jag fågelfri med världens bästa jobb. Har läst en del självhjälpsböcker under åren (i alla fall halva böckerna, innan jag fick prestationsångest). Minns inte om jag skrivit om det i ett tidigare inlägg? Ja ja jag får skylla på demensen om jag upprepar mig. I en av dom fick man i alla fall lära sig att om man bara tänkte positivt och affirmerade så skulle allt i livet bli perfekt. Ett mantra som man skulle upprepa om och om igen i huvudet, typ "Jag är lycklig, jag ÄR lycklig, jag är lycklig". Man skulle tydligen också kunna affirmera till sig en massa pengar och materilla ägodelar (det var en amerikansk självhjälpsbok, men ett softat foto av den lyckliga affirmerande författaren på omslaget). Vad vet jag? Det kanske funkar? Och då borde det väl funka ÄNNU bättre om jag gör det i skrift, såhär i bloggen, säkert slipper man gåoch mala det i huvet då. Ok, då kör jag igång:

JAG ÄR SVINRIK! JAG ÄR SVINRIK! JAG ÄR SVINRIK!

Så, nu är det bara att lugnt luta sig tillbaka och invänta förmögenheten.

Vi ska å sta

Kolla! Kolla! Är den inte fin?? Mitt senaste Tradera-fynd, och det bästa hittills (nu säger dock plånboken att det får vara bra med budande från fröken Billers sida på ett tag, annars hotar den med nudlar och barkbröd).
Egentligen skulle väl en annan bild vara mer passande till detta inlägg, men jag vågar inte lägga upp ett foto av min nya...håll i er nu... brudklänning här, för då vet jag att min käre fästman kommer tjuvkika. Och jag är skrockfull med sånt trams. Japp, vi ska å sta och gifta oss, redan i juli. Och vad vore väl en personlig blogg om jag inte delade med mig av det till er?
Min kära mor och jag for till Stockholm för att leta klänning. Jag var väl förberedd, hade kollat upp ett antal ställen på nätet och lusläst en del chattforum där det diskuterades våndan att inte bli trevligt bemött i sådana butiker när man är mullig. Lärde mig alltså vilka jag skulle undvika, och vilka som hade ett bra sortiment i större storlekar och snygga modeller (vill helst inte gifta mig i ett vitt tält med piffig detalj på och vägrar bli kränkt av en snorkig expedit för att jag inte passar in i normen). Och vilken tur vi hade! I första affären, Brud Källan på Hornsgatan, fick jag jättefin service och den första klänningen jag provade satt som smäck. Underligt att bära en sådan kreation, jag kände mig lite som en transvestit. Har liksom aldrig drömt om brudklänningar och sidentyger. Men kunde inte komma ifrån att jag kände mig ganska fin på ett flickbokslyckligt sätt (skadad av att ha läst Kulla-Gullas Myrtenkrona) Vi gick ändå vidare för att prova lite andra brudutstyrslar. Men det blev den första. Nu får jag inte gå upp ett enda gram innan bröllopet, för då går den inte på mig.
Detta firades med en riktigt flottig kinamatsbuffé. Resten av attiraljerna har jag fyndat på nätet. Om allt går väl ska jag nog bli tjusig den 3e juli.
Nu gäller det "bara" att hitta en satans lokal till festen! Har förstått att folk 1. har en bröllopsbudget på en sisådär 150 000 spänn, och 2. Är ute i så äckligt god tid att vi B-människor får lida för det.
Har sökt med ljus och lykta efter en festlokal till en sansat pris, där vi kan ha knytkalas, gärna med kök och tillgång till porslin, men allt är antingen redan bokat eller alldeles för dyrt. Första lokalen (som visserligen var ledig. Undrar varför?) såg ut som något en inredare skitit ur sig i början av sjuttiotalet. Lukten av inrökt orange heltäckningsmatta slog emot en när man kom in i den unkna lokalen. Tänk öststat, tänk brunt, orange, "Ge mig två ton Prozac- NU" och FULT så förstår ni vad jag menar. Nästa lokal var samme inredare som gått loss i under världens fulaste decennium, fast denna gång hade han bajsat ur sig ett rum i brunt och snorgrönt. Och heltäckningsmatta. Inget kök. Näääe!
Men nu verkar det ha ljusnat på festfronten, ska kika på ett ledigt ställe imorgon och har några andra på g. Visserligen är vi fattiga, men en hejdundrande fest SKA vi ha.
Och jädrar vilken bra musik jag ska spela på den festen!!!!! Inte så dumt det där, att gifta sig.
Man blir ganska lycklig i magen av det.
Gonatt mina små hattifnattar!

En rättelse

Upptäckte vid dagens pysslande att mitt gamla motto inte stämmer, det där att "Allt blir bra med glitter".
Ni ser ju själva, det hjälpte inte.



Mitt nya motto lyder alltså som följer "Allt (förutom Alliansen) blir bra med glitter.

Men visst var det värt ett försök!

Skalden Wennerbom

Ikväll har jag inte så mycket att skriva, för det är seg söndag och inget spännande har hänt. Därför tänkte jag tvångsmata er med min käre gamle Fröding i stället. Har målat lite nya Frödingbilder nämligen. Får jag bara tid, blir det lite längre tolkningar i serieform också. Vassegoa:

SKALDEN WENNERBOM



Genom stadens park går sommarsuset,
skalden Wennerbom från fattighuset
kommer raglande - butelj i hand
- kryssar varligt över gångens sand,
tar en klunk ibland,
ler och mumlar saligt under ruset.

Bin fly kring från trädgårdsmästarns kupa,
kryp och larver störta huvudstupa
ned från träden, allt står högt i blom,
allt är fyllt av doftens rikedom
- skalden Wennerbom
sätter sig i gräset till att supa.

Fåglar tokiga av glädje kvittra,
gräsets hundra syrsor spela cittra.
Wennerbom han lyss med bitter min
- när han klunkar sitt eländes vin,
super som ett svin,
solens strålar mot buteljen glittra.

Brännvinet och han de hålla gille
och han mumlar: "Brännvinet ger snille,
brännvinet ger tröst, när hoppet far,
skål för ungdomen och det som var,
låt oss ta en klar,
om det här får gå, så får jag dille.

Jag var glad i tron och stor i tanken,
tills jag drunknade i denna dranken,
det är slut med mig sen femton år,
hejsan, bror butelj, allt skönt förgår,
låt oss ta en tår,
Wennerbom är full, det ger han fanken!"

Och han somnar in, han går till vila,
parkens medlidsamma kronor sila
litet ljus kring skalden Wennerbom,
milt kastanjen regnar ned sin blom,
flaskan ligger tom,
krypen härs och tvärs däröver kila.

Djup och rik är nu hans gudagåva
och i själen stinga inga dova
ångerns smärtor över last och brott,
till sin ungdoms drömland har han nått,
sover ganska gott,
det är skönt för skalder att få sova.

/Och nu ska den här serieskalden krypa till kojs. Natti natti på er!

Ny favvoblogg om progg (bland annat)

Får jag presentera min nya favvoblogg!




Fy fan vilken rolig blogg! Upptäckte den av en slump när jag nostalgigooglade på favvoboken Lotta i Hallonby. Och här fann jag en massa om böckerna, plus en hel del smaskigt om andra proggbarnböcker! Han har en lista, där han går igenom ett stort antal vänstervridna bilderböcker för barn, och skriver på ett fantastiskt roligt sätt små analyser om dess innehåll. En detalj jag som barn inte lade märke till var att Lotta i sitt flickrum hade en affisch med Karl Marx över sängen. Eller, jag visste väl inte vem han var ändå (trots att jag var ett oooooerhört begåvad unge), men tanken var väl att jag skulle fråga min kära mor, och att hon mer ingående skulle förklara kommunismens fördelar för mig. Och sedan hamnade jag ju till vänster i politikens skala som vuxen... får mig att undra, var det verkligen jag som själv hittade dit... eller blev jag, liksom så många andra stackars barn, hjärntvättad? Tanken är för stor att greppa. Det är ett under att jag inte bor i kollektiv och äter kikärtssoppa till frukost lunch och middag med en massa andra smutsiga människor i stickade koftor i växtfärgat garn, som pratar om kapitalismens fördärv och luktar otvättad armhåla och kikärtsandedräkt, och odlar mina egna grönsaker! Men demonstrera brukar jag ju göra... Kanske är det för att min kära mor bara var lite light-progg och lyssnade på ABBA i smyg. Tack lilla mamma, det har nog räddat mig!
Ja, jag ska inte snacka för länge om det här, läs den lysande bloggen istället. Då jag ännu inte lärt mig länka här, får ni kopiera texten och klistra in i adressraden, så fixar det sig nog:
http://kulturarbete.blogspot.com

Nedan kommer lite bilder ur en annan av mina favvoproggböcker av det trista, socialrealistiska slaget (som jag snott från den lysande bloggen). Den handlar om lilla Charlotta som vaknar extra tidigt en dag och bestämmer sig för att gå ut i sin kortkorta lilla klänning helt ensam, bort till ålderdomshemmet. Där träffar hon farbror Knut och får vara med om allt "roligt" de gamla gör där på dagarna. Håll i hatten:



Sandpappra hans "köttyxa"????


Jamen det är väl helt normalt att en liten flicka ligger i en säng med en gammal gubbe hon nyss har lärt känna! Eller...eh...never mind!

dokumentärkärlek och progg

Lotta i Hallonby, av Ulf Hultberg och Behn Edvinsson


Jag är så trött idag. Kanske inte direkt oinspirerad, men irriterande orkeslös. Just nu är det så mycket att göra att jag går på knäna. Visserligen roliga saker, men det tröttar.
Som tur är kan jag frossa i podradions dokumentärer. Så mycket smaskigt det finns. Nu senast tog jag del av historien om seriemorden på Malmö Östra sjukhus på sjuttiotalet. Vilken läskig historia! En ung manlig skötare giftmördade över tjugo patienter innan det äntligen uppdagades. Den var bra. Nu är jag på jakt efter något i samma smaskighetsgrad, för ikväll krävs det lite extra stimulans om jag ska orka jobba. Gärna mord, gärna nåt äckligt eller bara om hur lungsjukt och eländigt det var förr i tiden. Drömmen vore ju att hitta nåt om spöken, men där går jag nog bet. Jaja.
Vad jag älskar dokumentärer! Vet inte hur jag ska kunna få er att förstå exakt HUR mycket jag älskar den sortens program. Räcker det om jag vrålar ut det?
JAG ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLSKAR DOKUMENTÄRER!!!!
Nu kanske ni fattar?
Finns det något bättre än sanna historier? Jag tycker inte det. Har aldrig varit mycket för sagor, inte ens när jag var liten. Min favoritbarnbok/serie (det fanns fem stycken Lotta-böcker tror jag) hette Lotta i Hallonby och handlade om en flicka som bodde i en grå förort med sin ensamstående mamma. Det var kanske inte en sann historia, men vardags(diskbänks)realismen stod högt till tak. Jag minns särskilt när de i en bok gick till kommunfullmäktige och demonstrerade för att de ville ha ett kommunalt daghem där i Hallonbergen. Mamma kunde läsa den hur många gånger som helst för mig, jag var lika fängslad varje gång.
"Läs om kåmmu´fumäktie, mamma!" utropade det lilla trinda, plyschtäckta proggbarnet varje kväll .
En annan bok av det realistiska slaget som jag däremot inte uppskattade lika mycket handlade om Nagasaki eller om det var Hiroshima. De illustrationerna etsade sig fast i mitt minne och finns där än idag i all sin läskighet. Det var något med 70-talets barnbokslitteratur; inte tuta i barnen massa sagor, utan ge dom den bistra verkligheten, och gärna något i brunt och oreange om krigets fasor. Minns vagt texten också. "Det började brinna i huden på oss...mamma tappade huden och kräktes...sen dog hon...pappa hostade blod sen dog han också.
Min mamma nekar bestämt till att någonsin ha läst en sådan barnbok för mig. Det kan hon då i alla fall inte minnas. Nej mamma, du är inte traumatiserad, men JAG är det!
Apropå traumatiserad, nu tror jag bestämt att jag ska lyssna på en dokumentär om den svenska psykvården. Och så lite tuscharbete till det.
Natti natti!

Dagens trams

Blackie å jag

Låt mig introducera en kompis: Blackie (döpt av Benny, en mycket rar lokal drinkare). Blackie är en vildkatt som tycker om att prata. Han jamar varje gång man går förbi hans buske, sådär hjärtskärande och på samma gång uppfodrande. "Har du nån mat till mig, va?!". Hans gömställe är mycket smart placerad, precis där folk går från Ica med fyllda matkassar. Var orolig att Blackie inte skulle klara den långa, kalla vintern, men han fick visst flytta in på Anhörigcentrum strax intill. Nu är han lite rundare om magen, och inte lika skygg. Klappa honom får man inte dock, även om det kliar i mina fingrar av gosarlust.
Ni får ursäkta min läskiga "nu ska jag ställa mig in hos ett djur så jag låter som en bebis-röst"! Samt att filmen är lite på sniskan!

Har tyvärr inte hunnit blogga innan idag, och måste sluta nu, är jag rädd. Ska nämligen retuschera fem bilder tills i morgon.

Gonatt på er! Vi hörs imorrn.

Tradera+Malin=löööööv

Jag har funnit en ny kärlek: Tradera!! Farligt, för det var väldigt vad det var lätt att lägga bindande bud på en massa billiga saker, innan man kollat fraktkostnaderna... Nåväl, har förlorat några auktioner, men även vunnit; ett par leopardmönstrade ballerinapjucks, två trevliga kjolar och det bästa; rockabilly-örhängen i form av gula plektrum! Noterade dock att det inte är små gitarrer i mitten, det ser mer ut som fioler, och dom spelar man väl inte på med plektrum? "En sån där bas som paul McCartney spelade på kanske?" föreslog kärleken. Men då tittade jag överlägset på honom och fnös på jobbig musiktjejs-vis: "Han använde INTE plektrum när han spelade bas, han använde fingrarna!" Det är sådana stunder jag inte är så stolt över mig själv efteråt. Gick ner och handlade en stor påse med K´s favoritgodis, så nu känns samvetet lite bättre.

Ja, jag ska vara ärlig; det blev en påse till mig själv också. Den knaprar jag i mig nu, eller dess innehåll i alla fall (visst är det skoj med syftningsfel!).
Det blir en intensiv jobbarkväll/natt. Ska skriva adresser på ca 100 pressutskick, rita om serien jag började på igår (kom på att jag vill använda en helt annan teknik), fila på Sommarpratet och, ja, sedan återstår väl inte så mycket mer än att däcka frampå småtimmarna, förhoppningsvis nöjd efter ett gott dagsverke.

I morgon ska jag ha mina snajsiga nya örhängen på mig. Möter ni mig på stan då, vet ni vad ni ska kalla mig:
RockaBiller.
Ska bara kika in snabbt på Tradera igen, tio minuter, max! Jag lovar!!!!
Hej!

Årets första glass (en sanning med modifikation)

God kväll i stugan!

Har just inmundigat hemmagjorda revbensspjäll, ytterst delikat. Sitter och ritar på den där serien till den tjeckiska tidningen och är allmänt solmosig och söndagsseg. Årets första glass (ja, utomhus alltså) förtärdes i solen i Nyköpings hamn i eftermiddags. Dä ä sommar på gång!

Hör hur Kärleken tittar på nån smaskig dokumentär om Andra världskriget därute... nej, disciplin, Malin!
Men oj, jag såg en sån bra film härom dagen: Precious. Den måste ni se, om ni inte redan har gjort det! Gud vad bra den var! Blev väldigt glad när jag googlade fram en liten dokumentär om inspelningen av filmen också. Sånt gillar jag, jag vill veta hur allt gjordes. Kärleken förstår inte det alls, han tycker att man ska behålla fantasivärldens intryck, inte rota i bakom-historien. Men det är ju intresssant! Likaså kommentarsåren på en del dvd-filmer. På Little Britain-boxen kan man höra Matt Lucas och David Walliams berätta hur de tänkt när de kom på de galna figurerna, samt om små detaljer, som man annars aldrig skulle lägga märke till. Min favoritkaraktär i Lill-Britannien är den avdankade skådespelaren Sir Bernard Chumley. Vill minnas att han bara är med i första säsongen. Sir Bernard har en faiblesse för unga vackra pojkar och lever med sin handikappade syster (som han inte knuffade) i en sunkig liten lägenhet, där han varje dag kalasar på syrrans meals on wheels-mat. Hade det inte varit för kommentarspåret, hade jag aldrig uppfattat den korta sekvens där han tvättar sin lilla penis i diskhon innan han får besök av en ung manlig skådespelare. Det är sådana små detaljer som gör livet värt att leva tycker jag. Nu ser jag snopptvätten varje gång.

Nä, en liten stund med Hitlerdokumentär kan väl inte skada? Säkert bara bra för disciplinen.

Upp trälar uti alla stater!!

Jag blir tokig på mig själv; försov mig till Första maj-tåget igen!! Hörde bara på avstånd där jag låg i min halvdvala, hur tåget marscherade förbi utanför. Här i Oxelösund demonstrerar man på det gamla hederliga sättet; man sjunger Internationalen och så spelar en liten orkester gubbar på olika bompa-bompa-blåsinstrument och trumma. Sedan går man hem och äter dillkött. Inte som i Malmö, där man gick och skrek "Den som inte hoppar gillar EMU (jag kände mig alltid för stolt för att hoppa, så det var oerhört frustrerande att påstås uppskatta Emu bara för att man hellre har fötterna på jorden" och "Kasta borgarna i papperskorgarna", med flottiga dreadlocks i håret, och droppande falafelrulle i hand och i vrålande käft. Jag är mer för det traditionella sättet, är inte så mycket för att skrika saker. Men Internationalen gillar jag skarpt. En av de sånger som jag får noppeskinn och en tår i ögonvrån av. Tänker på mina förfäders kamp, för i mitt släktträd finner man mest fattiga torpare och arbetare. Med några få undantag. Det sägs att en släkting till mig var adelsman och en av dom som låg bakom mordet på Gustav III (inte Ankarström dock). Han blev aldrig avrättad, men adelstiteln fick han inte behålla. Synd att ingen i min släkt minns vad karln heter, annars hade det ju varit bästa name-droppingen nånsin här! Kungamördare, jo jag säger då det. Har ni någon sådan på nån släktträdsgren va? Nä, trodde just inte det!
En annan filur, fast på pappas sida i trädet, kallades Apelsin-Oskar. En knepig typ, som började sin karriär som handelsman genom att kränga apelsiner på Oslos gator någon gång i slutet på artonhundratalet. Men sedan jobbade han sig upp och gjorde sig en enorm förmögenhet, bland annat genom att sälja diamanter och annat bling bling till ryska tsaren. Sen passade Apelsin-Oscar på att göra av med varenda riksdaler innan han gick och dog. Annars hade man kanske sluppit övertrassera sitt konto och få telefonbankens snäsiga dom i örat så ofta. Tack för det, typ, Oscar!

Tycker inte ni det är spännande med livet förr? Jag älskar historia, åtminstone från år 1850 och framåt. Vilka knasiga människors gener har ni i era arvsanlag? Vore ntressant med någon smaskig story!

Aporpå förr i tiden arbetarklassens kamp, så har jag tecknat klart strippen till Trelleborgs museum. Funderar på att slå Trelleborgs Allehanda en signal, och berätta om vilka bra museiintendenter de har i stan, som ska ställa ut serier om Trelleborgs historia. Överst ser ni strippen med Söderström. Den blev inte så pjåkig och de var nöjda. Den ska mer funka som en illustration, det kommer vara en utförligare text till också.
Sedan fick jag några nya bilder att teckna, och det brinner rätt rejält i knutarna. Skissförslagen är i alla fall ivägmejlade nu, så kan göra klart illustrationerna först på måndag. Det får bli express-skissande på serien till den tjeckiska tidningen ikväll. Hade, för ovanlighetens skull tänkt använda enbart blyerts i olika mjuk-och hårdheter. Har en bild i huvudet, hoppas serierna motsvarar den sen. Nej, nu halkade jag visst in på serietecknarnördssnack.

Så hur kan man bäst avsluta detta inlägg? Jo, jag ska sjunga för er:

Upp till kamp emot kvaaalen!
Sista striiiiiiden det äääääääär,
ty Iinternationaaalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvaaalen!
Sista striden det äääääääär,
ty Iinternationaaalen
åt alla lycka bär.

Hoppas det inte hördes att jag sjöng lite falskt på ett ställe!