Goddag!

Det gick riktigt bra hos revisorn igår. Tro det eller ej, men jag fick mig faktiskt en trevlig dag och en mysig utflykt till Svalöv. Skattesmällen blev inte alls så stor som jag befarat, mer en liten skatte-örfil, och det kan man ju stå ut med. Jag får panik av siffror och har en tendens att stoppa huvudet i sanden när det kommer till allt som har med debet och kredit och sånt elände att göra. Sparar hela årets kvitton i en kakburk och har ett helsike varje vår, när det är dags att sätta in allt i datumordning och skicka ner till Svalöv. Visst finns det revisorer i Sörmland också, men jag gillar Iréne.
Har sovit som en stock på Gregers soffa, med en liten katt snusande på magen, och nu sitter jag på café Bakom Muggen, som mina fina vänner äger. Manuset till sommarpratet är redigerat för fjärde gången, det är viktigt att det känns helt rätt. Inte många dagar kvar tills inspelning nu. Och ikväll ska jag ut med gamla gänget. Man kunde ha det värre.
En stor lättnad är också att det har löst sig med lokal till bröllopet! Äntligen! Nu tror jag att vi har läget under kontroll, och ringarna håller på att graveras. Ja, så får vi ju hoppas att hindersprövningen inte skiter sig. Det skulle kännas något obehagligt om jag fick veta att jag och Kärleken är syskon, såhär efter tre år. Å andra sidan är det ju bättre att få reda på det nu. Tänk om vi inte hade gift oss, och sedan får man en massa ungar med elva tår som spelar banjo. Och tredje sidan hade det kanske varit lite kul, för vi hade kunnat ordna trevliga små konserter i kyrkan. En liten inavlad Familjenn von Trapp, typ.
Nä, nu måste jag rusa!
Vi hörs i morgon mina små sockergryn.