söndag 2 maj 2010
Årets första glass (en sanning med modifikation)
God kväll i stugan!
Har just inmundigat hemmagjorda revbensspjäll, ytterst delikat. Sitter och ritar på den där serien till den tjeckiska tidningen och är allmänt solmosig och söndagsseg. Årets första glass (ja, utomhus alltså) förtärdes i solen i Nyköpings hamn i eftermiddags. Dä ä sommar på gång!
Hör hur Kärleken tittar på nån smaskig dokumentär om Andra världskriget därute... nej, disciplin, Malin!
Men oj, jag såg en sån bra film härom dagen: Precious. Den måste ni se, om ni inte redan har gjort det! Gud vad bra den var! Blev väldigt glad när jag googlade fram en liten dokumentär om inspelningen av filmen också. Sånt gillar jag, jag vill veta hur allt gjordes. Kärleken förstår inte det alls, han tycker att man ska behålla fantasivärldens intryck, inte rota i bakom-historien. Men det är ju intresssant! Likaså kommentarsåren på en del dvd-filmer. På Little Britain-boxen kan man höra Matt Lucas och David Walliams berätta hur de tänkt när de kom på de galna figurerna, samt om små detaljer, som man annars aldrig skulle lägga märke till. Min favoritkaraktär i Lill-Britannien är den avdankade skådespelaren Sir Bernard Chumley. Vill minnas att han bara är med i första säsongen. Sir Bernard har en faiblesse för unga vackra pojkar och lever med sin handikappade syster (som han inte knuffade) i en sunkig liten lägenhet, där han varje dag kalasar på syrrans meals on wheels-mat. Hade det inte varit för kommentarspåret, hade jag aldrig uppfattat den korta sekvens där han tvättar sin lilla penis i diskhon innan han får besök av en ung manlig skådespelare. Det är sådana små detaljer som gör livet värt att leva tycker jag. Nu ser jag snopptvätten varje gång.
Nä, en liten stund med Hitlerdokumentär kan väl inte skada? Säkert bara bra för disciplinen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar