Peppar peppar, ta i trä, men än så länge har min tågresa gått bra. Har visserligen inte hunnit längre än halvvägs till Norrköping, men ändå. Inga gråtande barn med snor överallt, inga illaluktande kadaver till gubbar, Inga mobilblottare. Bara lugnt och skönt. Men som sagt, peppar, peppar. Glömde ta med något att läsa, dock. Har bläddrat igenom Kupé ett par gånger och skumläst lite om Ola Salos ångest. Den verkar på något vis mer sympatisk än Bergmans. Olas ångest låter mer som hederlig svenssonångest, och det är trevligare att läsa om. Men han verkar ju må ganska bra nu, om man ska tro artikeln, och det är ju bra. Tycker Ola har en fantastisk röst. En gång kom han förbi och hälsade på min kompis när vi var ute och fikade! Dagens namedropping:
Ola Salo.
Vi har ont om kändisar i Oxelösund, se, så jag får passa på att frottera mig nu när jag är i storstan. På Möllan springer man på små kända popsnören titt som tätt. Det närmaste man kan komma kändisar hemma i "Ockle" skulle väl vara Pop-Jörgen och Glade Glenn. Pop-Jörgen är en man i sina bästa år i skjorta med amerikanska flaggan på, som sjunger Elvis. Och Glade Glenn (lite av en favorit) är just glad. Han spelar dragspel och sjunger käcka skärgårdsdängor på Oxelömarknad lite då och då. En liten kul grej med just glade Glenn är att långt innan jag flyttade till Oxelösund, på den tiden jag gick andra året på Serieskolan i Malmö, satt det en dag en glättig plansch på en leende man i hawaiiskjorta och dragspel uppsatt i mitt rum. "Till Malin, Goa fruntimmer, Glade Glenn" hade någon signerat den med. Det tog ett tag innan jag förstod att det var min väninna Greger som satt upp den och fejkat Glenns autograf. Jag vet ingen annan som skulle kunna på en så fantastisk sak, än just Greger. Hon är en synnerligen rolig kvinna. Affischen fick hänga kvar, man blev ju så glad av att titta på honom. Då kan ni ju förstå hur lycklig jag blev när jag som nybliven oxelösundare upptäckte att den mumntre mannen var just från trakten (Greger hade snott planschen på någon marknad hemma i Blekinge, den där Glenn är visst en riktig globetrotter) och jag äntligen fick höra honom live. Jag tror inte Glade Glenn har ångest. Man kan inte ha ångest i en sån skjorta. I så fall är det nog en glad liten "dämon" med dragspel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar