Vilken härlig sommardag det har varit! Varmt och kvavt som i en bastu på finlandsfärjan, men med betydligt godare dofter. Det har varit en sån där dag när det har gått i ett, jag har gett mig själv ett antal guldstjärnor för trista ärenden jag gått, viktiga telefonsamtal jag ringt och en hel massa annat. Jobbat har jag också gjort, förstås. Har precis skickat iväg en massa skisser till UNF, så får vi hoppas att de gillar dom. Och i morgon bär det söderut. Ja ja, jag får väl sova på tåget. Såvida inte demonbarn vrålar och kastar snoriga muffinsbitar på mig, eller om jag hamnar bredvid den där storväxta damen som en gång terroriserade mig i två timmar genom att peta på mig och om och om igen fråga om jag varit i "Öxenerrrrrrrred". Nä, tacka vet jag Gudrun Schyman! Det är min bästa tåggranne. Hon drack té och åt sofistikerade biscotti och satt tyst hela vägen. Kan också avslöja att det inte luktar hallon när vissa politiker varit på dass. Gick nämligen in efter Gudrun. Men jag förlät henne, då jag såg att hon gav mig en uppskattande ögonbrynshöjning för min palestinasjal. Nä, Gudrun var ett bra resesällskap.
Jaha, då sitter man här och nattsuddar igen, fast jag måste upp i ottan och ta blodprover. Varför måste sådant alltid göras så okristligt tidigt på morgonen? Det är ju tur att det är på sjukhuset, för jag kommer vara halvdöd när jag är klar. Mig sticker man inte så lätt. Lägg till sprutfobi på det, som gör att mina vener och artärer drar ihop sig helt och försvinner in i hullet så fort en sköterskehand med något vasst i närmar sig min stackars arm, så förstår ni vilken pärs det är. Både för mig och de stackars rutinerade sköterskor som efter en sisådär fem stickförsök ger upp och lämnar över till sjukhusets allra mest rutinerade blodsugerska, en sån som har lite mer (livs)erfarenhet, dvs har hunnit röka Blend Menthol i minst fyrtio år, och hon måste ta den tunnaste nålen. När inte ens det funkar brukar damen ryta med sin rökröst att jag ska skärpa mig. Sedan låtsas jag att jag ska dåna, och då får hon dåligt samvete för sin barskhet. Då får jag ligga ner och ha det gött, och de sticker mig i handen. Där brukar det gå. Men de tror mig aldrig när jag vänligt brukar inleda med att föreslå att de ska skita i resten och ta handen på en gång. I´m notorious at Nyköpings lasaretts provtagningscentral.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar