Biller on ice

Jag på isen











Jag har hittat en guldgruva! En massa podradio i Itunes store. Bäst av allt är p1-dokumentärerna. Lyssnade nyss på en väldigt intressant historia om ett övergivet sanatorium uppe i Norrland. Mitt ute i skogen, helt isolerade från omvärlden satt de tbc-sjuka och hostade. Hälften av de som kom dit kom aldrig hem igen... Och nu står byggnaderna helt öde, med bara några lungsjuka spöken i de ekande korridorerna Hu! Ja, det där med spökena nämnde de förstås inget om i dokumentären, det lade jag till själv i fantasin.
Apropå andar, så går det en väldigt bra serie på tv4 plus på nätterna, Spökhus. Där får man möta engelska familjer vars hem det spökar i, och så kommer ett gäng bestående av ett medium, nån sorts paranormal utredare och ett tv-team hem för att dokumentera spökeriet, och rensa bort den osaliga anden. Och förstås, ska de dra med sig den obligatoriske skeptikern, vars uppgift i programmet är att gå runt och vara just skeptisk, på ett torrt, gubbigt sätt. Bara för att det ska bli ett mer seriöst program, typ.
"Äh, kärringtrams!" säger han kanske inte om de fenomen de filmar, men nästintill. Allting har så naturliga förklaringar. Vad är mer naturligt än ett spöke undrar jag då? Honom kan de gärna ta bort, han är bara tråkig. Det är väl med spökseende som med t ex färgblindhet; alla har inte förmågan. Men en som är färgblind skulle väl aldrig få för sig att påstå att färgen röd inte finns, bara för att han inte kan se den! Nä! Det är vad jag vill kalla trams.

Dagen har jag ägnat åt att åka långfärdsskridskor för första gången i mitt liv. Iklädd termobyxor, dubbla långkallingar, fleecetrosor, fyra tröjor och en jacka, därtill en jätteryggsäck med obligatoriskt ombyte i (ville dock helst inte tänka på att jag eventuellt skulle behöva det), och så isdubbar att peta sig fast med om man drattade i en vak. Det var grannen som drog med mig ut, och det var riktigt skönt! Ja ja, jag kan erkänna att jag tog av mig skrillorna och promenerade då och då, för det var inte klokt vad man fick kramp i fötterna av att försöka hålla balansen på åkdonen. Men hur som helst, fick jag mig en massa frisk (och väldigt kall) luft, vackra vintervyer att glo på, och en trevlig fika på ett omkullvält träd. Inget smakar så bra som varm choklad och ostmacka när man rört på sig utomhus.

Nä, nu ska jag lyssna på en till dokumentär och pula lite med ditten och datten i serieväg.