Tråksöndag

Ikväll är det Philemon Arthur and the Dung som gäller.

Ghaa! söndagen kryyyyper i mig (eller ok, det kan vara mina sköldkörtelhormoner, men ändå). Nu vill jag bara ha vardag. Vardag, då jag kan ringa och skälla på FS Data för att det helt plötsligt inte går att skicka mejl till min webmail, vilket gör att jag känner mig lika isolerad som Robinson Crusoe (vilket i sin tur innebär att min sambo skulle vara Fredag, och det tror jag inte att han vill vara, för det skulle inte kännas så jämlikt i vårt förhållande då), och vardag, då det är lite mer liv och rörelse därute. Jag har alltid haft svårt för just söndagar. Och i och med att alla dagar är arbetsdagar för mig, har jag svårt att acceptera att resten av världen inte funkar så. Det är tråkigt helt enkelt! Boring!
Det är ju tur att vi är två söndagsjobbare i det här hushållet. Min präst ska ha gudstjänst om en timme. Det ska bli skönt att komma ut, och gå och lyssna på honom. Jag tycker det är riktigt meditativt att gå till kyrkan. Men visst händer det att jag får tvångstankar, typ "Tänk om jag skriker BAJS nu!", när jag sitter där i Guds hus. Har fått för mig att man bara får tänka goda, snälla tankar i kyrkan, för Gud lyssnar lite mer där. Och jag vill inte att Gud ska höra mig ens tänka fula ord, för då kanske hon blir ledsen.

Annars är jag på sluttampen på strippidékläckandet ikväll. Med Philemon Arthur and the Dung i öronen tänker man extra bra, tycker jag. Det är något med det där kastrulltrummandet som sätter igång min kreativitet. Underbar musik!
Ska bara slipa på några idéer till, sedan är det dags att börja skissa.

Här följer lite matnyttig, och skojig info om bandet, för den som är intresserad, snott från Wikipedia (den bästa uppfinningen sedan färdigskivat bröd, i mitt tycke). Klicka på bilden, så blir den läsbar!