torsdag 11 mars 2010

Livet är som en spellista på Spotify





















































Nu är jag tillbaka på banan. Jag lyckades vara ledig hela två timmar igår kväll! Det tycker jag var ganska bra gjort av mig. Under den stunden hann jag inmundiga en skål popcorn och se på Prinsessa. Den var riktigt bra. lysande skådespeleri av huvudrollsinnehavaren. Sedan var planen att ha lite spa-afton för mig själv, ni vet fila bort allt dött (jag är en hårdhudad kvinna. På fossingarna i alla fall), skrubba sig, ansiktsmaska osv. Men det sket sig. Det var mer lockande att sätta sig och skissa en stund i stället.
En rejäl sovmorgon på det, och jag känner mig som en människa igen. Jag hade nog kunnat snarka en stund till, men några glada hantverkare ringde på i arla morgonstund (halv ett på eftermiddagen). Bara att pallra sig ur sängen och slänga på sig bingobyxan. Jag hade som tur var satt upp en lapp på dörren, om att de skulle ha lite tålamod när de ringde på. För det kan vara vådligt att kasta sig ur en loftsäng i sömndrucket tillstånd. Exakt vad hantverkarna skulle göra vet jag ännu inte. Jag frågade och fick ett svar. Men blev inte mycket klokare av det. De skulle fixa något med bredbandet uppfattade jag, samt något om "fiber i ledningarna...kabel... och att de inte hann klart det mystiska de skulle göra, utan skulle återkomma "någon annan gång". Tio minuter senare gick de och där stod jag som ett frågetecken i bingobyxan, med gårdagens mascara i två pandafläckar runt ögonen.

Det har varit en händelserik dag minst sagt. Jag har bytt förlag; det blir Optimal som ger ut Om någon vrålar i skogen. Det kommer bli jättebra, och boken blir bara en aning försenad. Det har gått väldigt fort och smidigt, och jag är så tacksam att min förre förläggare tog det så bra. Han är en hedersknyffel, men i dessa tider är det svårt ekonomiskt i förlagsbrancshen, och pengarna räckte inte till att trycka min bok.
Så på bara några dagar har allt material skickats till käre Ingemar, nagelfarits av denne, varpå han har satt ihop en ny pdf på boken, med lite annan "sättning" än den tidigare. Men jag har redan hunnit gå igenom första korrekturet. Bara några småfel som ska åtgärdas, och omslag som ska scannas om i morgon. Efter helgen går det i tryck, och den är ute till SPX i Stockholm (serieevenemang på Kulturhuset i Stôckhôlm (känner mig av någon anledning extra värmländsk när jag är i den stan, lite lantlolla, så där). Hoppas på en snajsig releasefest i samband med det.
Sedan har jag gått igenom mejlskörden där jag fann flera trevliga nyheter, tuschat en serie till Handelsnytt, och tagit på min en "klänging" (jag kallade det så back in the days). Sedan var det vernissage på Koordinaten här i Oxelösund, där jag ställer ut de första kapitlen ur boken. Folk verkade berörda efter att ha läst igenom allt. Jag tänker ju inte så mycket på att min historia är så mörk. Men det är den ju. Jag fokuserar hellre på ljuglimtarna, som OCKSÅ funnits i mitt liv. Kanske är det mitt sätt att förhålla mig till min uppväxt. Jag ser mig inte som ett offer, jag är jag. Och det är just när man varit med om sånt där hemskt, som man uppskattar ljusa inslag i livet ännu mer. Nä jag är inget offer, bara en aning kantstött.
Har ni vägarna förbi Koordinaten, kom gärna och kika. Det är ingen barnvänlig utställning, skall nämnas, men ganska fin.
Tack alla ni som kom ikväll med blommor och värmande ord, och tack Karin som har gjort ett jättejobb!

Det där ljusa i livet ja. Musik har alltid betytt oerhört mycket för mig. Ovan kan ni se hur det gick till när jag skaffade fyra vänner från Liverpool.
Den vänskapen hänger med ännu, även om jag breddat min musiksmak en del sedan jag var fjorton. Märks speciellt nu när jag upptäckte att Poker Face med Lady Gaga avbyts av ett gäng låtar med Leonard Cohen på min VÄLDIGT blandade spellista på Spotify. Fulmusik möter fina toner. Lite som livet i stort, typ? Är det inte så, att livet inte är något annat än en slarvigt ihopsatt spellista på Spotify?
Det var klokt. Bäst jag slutar när jag är på topp. Go kväll!

1 kommentar:

Helena sa...

Härligt att det gick så bra! Och det är klart att du inte är ett offer. Men du har varit med om saker som du verkligen inte förtjänade. Men sedan har du lyckats vara ärlig mot dig själv och förstått att du är den du är, tack vare eller trots det du varit med om.