Uj uj och ännu mer uj. Vad sent det blev ikväll! I vanlig ordning har jag tagit på mig lite för mycket och förstår inte att dygnet ska ha så få timmar, och att min ork tryter efter en tolvtimmars arbetsdag. Liiiite till orkar jag väl! Vill så gärna hinna med lite översättningar av skogenboken innan jag slocknar.
Idag har vi hängt utställningen nere på Koordinaten. Det blev riktigt fint. Men det är ingen barnvänlig utställning; här och var är det stora snoppar och fula ord. Lite nervös är jag allt, för det ska komma en massa små tanter till vernissaget på torsdag, och jag tror knappast utställningen är såvärst tantvänlig heller... Eller, vad tusan, de har nog sett värre saker om de levt så länge på denna eländesplanet. Som min kära mormor iskallt konstaterade när hon mötte en blottare "Skulle det där vara något att visa upp? Fnys! Jag har varit gift i fyrtio år, tror du inte att jag har sett en naken karl förut?!" Lite så hoppas jag att det ska bli med de små tanterna på vernissaget. Annars kan man ju hoppas på att de har riktigt mycket starr av alla de kulörer, så att de inte ser mina könstverk.

En av fördelarna med att jobba hemifrån är att man kan gå omkring halvnaken sånär som på fleecejackan och sjunga Sgt Pepper´s Lonely Heart´s Club Band med banan i munnen, utan att någon stör sig. Det gjorde jag idag. Jag älskar att sitta i min egen "jobb-bubbla" och pula med ditten och datten i serieväg hela långa dagen (och halva natten); lyssna på fulmusik på högsta volym, fisa utan att skämmas, pilla mig precis var jag vill, och bara vara kreativ i min självvalda ensamhet. Men man kan nog bli lite kollrig också, av att gå här själv hela dagarna, därför tog jag mig en tur ner till Birgers konditori idag, för att jobba en stund. Då var det på med kläder och av med fleecen, för nu när det hänger affischer lite här och var på stan med mitt nylle på, känner jag att jag ett visst behov av att fräscha till mig innan jag går ut.
På Birgers satt bara två gubbar. Perfekt tänkte jag, lugn och arbetsro. Då började den ene gubben hosta slem med ett fasansfullt rossel. Detta fortsatte han med under hela tiden jag satt där och åt min semla. Blev inte så mycket jobbat på Birgers. Nä, hemma bäst när det gäller ritandet. Och nu ligger Mannen och snarkar i loftsängen ovanför, det låter så tryggt. Om några timmar ska jag klättra upp till honom och snusa. För ensam är skönt att vara när man själv har valt det, men det är allt bra gött att ha någon att krypa intill och hålla om när man ska vila sin trötta serietecknarskalle. Sov gott!