Vi ska å sta

Kolla! Kolla! Är den inte fin?? Mitt senaste Tradera-fynd, och det bästa hittills (nu säger dock plånboken att det får vara bra med budande från fröken Billers sida på ett tag, annars hotar den med nudlar och barkbröd).
Egentligen skulle väl en annan bild vara mer passande till detta inlägg, men jag vågar inte lägga upp ett foto av min nya...håll i er nu... brudklänning här, för då vet jag att min käre fästman kommer tjuvkika. Och jag är skrockfull med sånt trams. Japp, vi ska å sta och gifta oss, redan i juli. Och vad vore väl en personlig blogg om jag inte delade med mig av det till er?
Min kära mor och jag for till Stockholm för att leta klänning. Jag var väl förberedd, hade kollat upp ett antal ställen på nätet och lusläst en del chattforum där det diskuterades våndan att inte bli trevligt bemött i sådana butiker när man är mullig. Lärde mig alltså vilka jag skulle undvika, och vilka som hade ett bra sortiment i större storlekar och snygga modeller (vill helst inte gifta mig i ett vitt tält med piffig detalj på och vägrar bli kränkt av en snorkig expedit för att jag inte passar in i normen). Och vilken tur vi hade! I första affären, Brud Källan på Hornsgatan, fick jag jättefin service och den första klänningen jag provade satt som smäck. Underligt att bära en sådan kreation, jag kände mig lite som en transvestit. Har liksom aldrig drömt om brudklänningar och sidentyger. Men kunde inte komma ifrån att jag kände mig ganska fin på ett flickbokslyckligt sätt (skadad av att ha läst Kulla-Gullas Myrtenkrona) Vi gick ändå vidare för att prova lite andra brudutstyrslar. Men det blev den första. Nu får jag inte gå upp ett enda gram innan bröllopet, för då går den inte på mig.
Detta firades med en riktigt flottig kinamatsbuffé. Resten av attiraljerna har jag fyndat på nätet. Om allt går väl ska jag nog bli tjusig den 3e juli.
Nu gäller det "bara" att hitta en satans lokal till festen! Har förstått att folk 1. har en bröllopsbudget på en sisådär 150 000 spänn, och 2. Är ute i så äckligt god tid att vi B-människor får lida för det.
Har sökt med ljus och lykta efter en festlokal till en sansat pris, där vi kan ha knytkalas, gärna med kök och tillgång till porslin, men allt är antingen redan bokat eller alldeles för dyrt. Första lokalen (som visserligen var ledig. Undrar varför?) såg ut som något en inredare skitit ur sig i början av sjuttiotalet. Lukten av inrökt orange heltäckningsmatta slog emot en när man kom in i den unkna lokalen. Tänk öststat, tänk brunt, orange, "Ge mig två ton Prozac- NU" och FULT så förstår ni vad jag menar. Nästa lokal var samme inredare som gått loss i under världens fulaste decennium, fast denna gång hade han bajsat ur sig ett rum i brunt och snorgrönt. Och heltäckningsmatta. Inget kök. Näääe!
Men nu verkar det ha ljusnat på festfronten, ska kika på ett ledigt ställe imorgon och har några andra på g. Visserligen är vi fattiga, men en hejdundrande fest SKA vi ha.
Och jädrar vilken bra musik jag ska spela på den festen!!!!! Inte så dumt det där, att gifta sig.
Man blir ganska lycklig i magen av det.
Gonatt mina små hattifnattar!