Men dä ä ju jag!

Herregud, trodde jag såg syner i förmiddgas, jag är på löpsedlarna i hela Sörmland. Ganska underlig känsla, läskigt och egokittlande på en gång, förmodligen inte hälsosamt i längden.
Tur att jag inte ställt till med nakenchock eller fått hovet att rasa eller så, utan bara skrivit en oskyldig krönika.

Sliten men snart ärbar

Nu ä dä mitt i natta och jag har massor jag borde hinna innan jag somnar. Men, som ni säkert förstår är orken inte vad den borde vara nu, sen är jag krasslig till på köpet. Så fram till bröllopet får ni ursäkta om mitt blogguppdaterande är lite dåligt! Men sen när jag väl är gift och ärbar, lovar jag sätta igång med skrivandet ordentligt igen. Såhär säger Wikipedia:
ärbar:(ålderdomligt) en person (för det mesta en kvinna) som har en god sexualmoral
Som det är nu lever jag ju i synd och sexualmoral vet jag inte ens vad det är, och det är klart man inte kan författa alltför bra inlägg när ens själ inte är ren. Typ. Fast kan man bli en ärbar kvinna om man så att säga "gett bort sin ros till någon" ett antal gånger och under en bra tid? Nä, jag är nog körd. Skärselden nästa. Och blir min make ärbar? Det blir han säkert. Eller det är skitsamma, det räcker så bra att han är världens sötaste.

En dam i nöd

Hu och usch och blä!

Idag har jag verkligen inget spännande att skriva om. Bara trista saker, räkningar, krångel med teven och så. Jo, jag har tagit årets första dopp! Det var härligt! Saknar dock kvällsbaden i Vänern, där slapp man läbbigt sjögräs och maneter och så kände man sig så frisk när man kom upp ur plurret. Å andra sidan slipper man blodiglar och vattensnokar här i Östersjön. Min mammas väninna May Britt är en hejig dam. Hon fick en gång en jätteigel mellan tuttarna och blev så paralyserad av skräck att hon bara kunde skrika i panik. Som tur var kom där en riddare på vit springare (nästan, ialla fall; en karl i badbyxor) till hennes undsättning. Han tog helt sonika tag i slemblobban och drog loss odjuret. May Britt skämdes, men karln såg nöjd ut. Inte var dag man får rädda damer i nöd och samtidigt få pilla i ett yppigt dekoltage.

Frödingfis

Kära värld, vart tar tiden vägen? Bröllopet är om mindre än en vecka!!!! Visserligen har vi hunnit fixa det mesta inför den stora dagen, men det känns helt overkligt att det redan är dags. Inga kalla fötter dock. Jag är mest nervös för att göra bort mig inför allt folk i kyrkan; jag får lätt eh... flatulens när jag blir nervös, och det hade ju varit mindre charmigt om bruden råkade snubbla till på sina ovant höga klackar och lade av en ekande brakare i kyrkan! Det är väldigt bra akustik i St Botvid kan tilläggas.
Nä, jag får försöka med den där yoghurten som de gör såna där irriterande reklamfilmer om, Actiiiiivia.

Apropå fispinsamheter. Har jag berättat för er om när jag släppte mig på jobbet? Det var tio år sedan, en strålande vacker sommar och jag hade fått en praktikplats på mitt drömställe; Alsters herrgård (frödings minnesgård). Där fick jag hjälpa till med lite av varje och gå ivägen i största allmänhet. Det var när jag assisterade cafépersonalen en dag som det gick riktigt illa. Min lunch hade bestått av makaroner, majs och svart kaffe. Det mullrade i mellangärdet, som ni säkert förstår. Ett fint förkläde i Carl Larsson-stil hade jag, och håret prydligt uppsatt. Här ser ni ett proffs, tänkte jag när jag var på väg ut i den fullsatta trädgården med en beställning. Tyvärr var plattorna lite ojämna. Det ville sig inte bättre än att jag snubblade på en. "En toast skaaaaageeeeeen" sa jag. "PRRRRRRRRRRRRRRUUUUUUUUUUUUUUUTT" skrek min rumpa. Min fis ekade och mullrade länge i Alsterdalen. Själv satt jag i Frödings källare och vägrade komma upp förrän vi stängde.
En tröst var dock att jag trodde Fröding själv hade tyckt det var riktigt skojigt.

Redo för beachen

Goddag i stugan! Hoppas ni inte mår allt för pyton idag, utan njutit av en äkta svensk midsommar, av den kräk,slagsmål, och hångel med fel personer-fria sorten! Vi tog det riktigt lugnt. Och jag nöjde mig med en mininubbe, då jag inte kände mig tipptopp (dricker aldrig alkohol när jag inte mår bra, då blir det bara värre). Men en massa god mat tryckte jag i mig med Kärleken. Det är ju så gott med sill, gravad lax, hovmästarsås, gräddfil med gräslök, nypotatisen och allt det andra! Min mammas pojkvän (eller "gubbvän", han är över 65) är en potatisman. Han är bonde och västgöte och van att arbeta med kroppen, och han älskar sina "butata", många ska de vara och helst inte tillkrånglade till mos eller hasselback. Min fine styvfar, som jag är så glad att mamma hittat efter allt för många års ensamhet. Nu har de varit tillsammans i tio år snart och hon bor numera på hans gård i vackraste Västergötland. Ulf Lundell måtte aldrig varit i Örslösa, för där kan själen verkligen få ro, annars hade han skrivit en annan text, som säkert skulle bli en mycket större hit, men som jag inte skulle lyssna på för jag tycker han verkar lite dum, och man ska vara snäll.
Får väl ta och författa en låttext om Västergötlands skönhet själv. En dansbandsdänga kanske?

Idag tog vi cyklarna ner till havet. Jag, otränad som jag är, hade en näradödenupplevelse i varje backe, men fram kom vi. Nu känner jag att det är dags att bada mer än fötterna! Får bli nästa gång. Har också inhandlat ett par helsnajsiga badshorts (varför måste vi kvinnor gå och dra ut obekväma baddräkter som fastnar mellan skinkorna, och visa oss medan vi drar in våra magar, och oroligt sneglar över axeln om någon lagt märke till ens månlandskap på låren, när karlarna får stå med pösande ölmage i sina bermudas?) Nä! Jag ska ha bekväma badshorts, så det så! En piffig bikinitopp till det, så är jag redo för beachen.
Nu är det snart käk, känner jag på oset. Hoppas det blir lite "butata", för min kropp behöver extra mycket kolhydrater efter en sådan överdos motion.

Pöss å kram

Glad midsommar mina små hattifnattar

En sommarfot och en en gräs-snopp en i en skreva. En försmak för nattens vilda omoraliska levene? Ja inte mitt då, utan andras. Jag gör aldrig något dumt, he he.

Glad midsommar på er allihop! Hoppas ni ni haft en strålande dag med mycket groddhoppande och trevliga dragspelsdrudelutter. Det har jag. Vi var nere ett gäng tiill skärgårdsidyllen i Gamla Oxelösund, där firar alla midsommar, det är en trevlig tradition. Jag åt en väldigt mäktig men ack så god tårtbit. Sedan gick vi i makligt takt ner till vattenbrynet så att jag kunde få sätta mig på en solvarm sten och doppa fötterna. Det gav mersmak, men måste först införskaffa lämpliga badplagg, blivande prästfru som jag är, vill jag ju inte se oanständig ut på stranden. Vad skulle folk tro!
Det var strålande väder över "Ockle" hela dagen, Det märks på mina blottade kroppsdelar som inte täcktes av klänning. Jag är röd som en kräfta i dekoltaget, samt på armarna. För att inte tala om fejset och NÄSAN.

Och nu ska vi käka massa sill och potatis!!! Måste rusa!

I say no more.

Det bidde en midsommartant

Med motiveringen att Sveriges tanter ju är så osynliga och de får aldrig stå i centrum. Därför borde de pyntas med blommor och björklöv, och dansas runt minst en gång om året.

Rock'n'roll, man!

Idag har jag verkligen njutit av sommaren och faktiskt varit utanför dörren till min tecknarlya TRE gånger. Hemmets journal kom vid ett, det var riktigt trevligt. Och sedan var det en massa bilder som skulle tas. Vi började här hemma och åkte sedan ner mot det idylliska Gamla Oxelösund för ännu mer poserande, där det är nästan äckligt vackert så här års. Jag är minst sagt obekväm framför kameror, och har svårt att le så att det ser naturligt ut, och inte som att jag borde spärras in nånstans. Men jag gjorde mitt bästa, och det blev en hel del somriga bilder. Kul också att de ville att jag skulle sitta med min fina elgitarr Neil på några bilder. Nog är det ett rock'n'roll-liv jag lever!

Och nu kom jag precis hem från en runda med min kompis och hundarna längs havet. Den tredje utgången kanske inte var så mycket att stoltsera med, men ändock; gick ner till Ica och köpte fika (oh, det där rimmade! Kanske ska jag börja ägna mig åt att skriva schlagerdängor också? DÅ blir man ju rik!)

Och ikväll kommer jag, utöver mina andra tecknarjobb, rita en alternativ midsommarstång till Sörmlands Nyheter. En som inte ser ut som en blomsterklädd gubbpenis, med hängkulor. Hmm, tål att tänkas på. Men tänker gör jag bäst med lite mat i magen. Och nu känner jag hur det börjar lukta gott av stekt strömming därute.
Tårna vickar frenetiskt.

Tå-tourettes

Nu är det sommar nu är det sol, nu är det koskit i hagen, och kärringskrälle sitter på en stol me fullt med kakor uti magen
tjolittali och tjolittalej, osv

Nej detta kärringskrälle sitter inte på nån stol och inte har hon kakor i magen när bilden tas. Men på en sten vid det vackra havet, och med en daimstrut i kistan, vickandes på tårna. Jag vickar alltid på tårna när jag trivs. Det är liksom min grej, och det är så jag vet att jag är lycklig, för det där tåvickandet kan komma lite när som helst, och det tar ibland ett tag innan jag lägger märke till det, och det behöver inte vara några stora, häftiga grejer jag vickar över, nej, det är de där små glimtarna av vardagslycka som får mina tår att vilja röra på sig. Säkert är det sjukligt, tå-tourettes typ.

Imorgon kommer Hemmets Journal hit och ska göra ett hemma hos-reportage eller vad det heter angående min bok. Då måste jag städa och köpa hem fikabröd, för eftersom jag är en ivrig bulltidningsläsare (blir trygg av dom) så vet jag att det alltid står en massa om fikat och hur välstädat och mysigt de intervjuade har det. Det står inte om använda topz synliga i papperskorgar, eller pop corn-fnas på golvet, heller inte om döda spindlar, avklippta naglar på golvet, koldamm, smutstvätt eller annat äckligt. Bara som exempel, alltså! Vi har det ju verkligen inte så hemma! Men städa måste jag...

Tjolittalej!

Sômmerprat

Nu kan den som vill med risk för liv och lem, gå in och lyssna på mitt värmländska sommarprat. Uj uj vilken dialekt jag har!
Länka kan jag ju inte här, men kopiera den här raden och klistra in i sökfältet, så kommer du rätt:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3834

Mina fina vänner

Två av världens finaste vänner

Det blev inget bloggande igår; jag var upptagen på annat håll. Nämligen med att bli möhippefirad av mina fina vänner i Malmö. Vilken kväll! Jag blir alldeles rörd när jag tänker på det. Inga förnedringsjippon på stan, utan god mat i mängder hemma hos Stella. Stella, som hade bränt ett gäng skivor med "malinmusik" på" kvällen till ära. Och så var det två överraskningsgäster; Nikki och Kajsa, som jag inte sett på evigheter. Totalt var vi sju tjejer som åt, drack och dansade loss till hederlig gubbrock. Övernattade hos min vän Malin, som skämde bort mig med god frukost och skjuts till Centralen dagen därpå. Tack allihop!!!!!!

Och för en gångs skull gick det bra att åka tåg (!) Inga äckliga barn, inga fräna kroppsdofter, inget störande alls. Kan bero på att jag bokat 1a klass. Och så fick man gratis äckligt kaffe (som jag drack ändå, gratis är nästan gott), och tilltugg och dagstidningar. Så nu har jag läst allt som går att läsa om prinsessbröllopet. Ner till minsta detalj i Victorias tiara. Roligast tyckte jag de där "säpojoggarna" var. Tydligen har det blivit en stor grej på facebook. De såg så skojiga ut när de sprang fram i kostym längs kortegen. Egentligen vill jag tycka att det där bröllopsjippot bara är tramsigt för jag är mot monarkin, men det gick liksom inte att inte ryckas med i glädjeyran igår. Greger och jag satt och snyftade (mycket motvilligt) som två små tanter när teve visade bilder från vigseln.De såg ju så jädrans lyckliga ut! Jag får väl skylla på det faktum att jag ju är tant i förtid, och att jag har ett eget bröllop att glädjas åt snart.
Nej, mina vänner, nu ska jag sätta igång att tuscha lite strippar.
Sov gott och vakna torrt!

Grrrrrrrrrrrrrrr!

Grrrrrrrrrrrrr! Idag vart jag sur och sårad igen av en kommentar. Så jag tänkte att detta inlägg skulle få handla om de där över-ärliga människorna helt utan social kompetens, som slänger ur sig taskiga "sanningar", och sen "Vadå, jag är bara ärlig!" Som om det skulle vara ett särskilt fint personlighetsdrag. "Ja, jag säger då alltid vad jag tycker" är det sen, "Sån är jag bara". Vadå bara??? Nej, det är inte ok. Spara de elaka ärlikheterna men ge gärna sanna komplimanger. Tycker att fler innan de öppnade munnen för att tala, verkligen stannade upp och tänkte efter lite. Kan det jag har att säga såra? Eller ska jag kanske hålla skäft. Jag tycker inte alls att ärlighet varar längst. Ibland är det bra med små vita lögner, i nödfall. Och ens egna sanningar måste man faktiskt inte dela med sig av. Det är inte ärlighet för mig, det är själviskhet och korkad elakhet.
Ni märker hur jag kokar?
Dagens sanningssägare stötte jag på i eftermiddags, vi hälsade och hon undrade om det var jag som ritade "den där serien". Ja, sa jag, beredd att få höra en välbehövlig komplimang. "Jag tycker den är skitdålig" säger människan då. Skrattar sen och fortsätter enligt ovan nämnda mönster. Lägger sedan till :"Asså du blev inte ledsen va?"
Men då sa jag faktiskt att det blev jag. Sen sa hon inte så mycket mer.
Det var säkert inte något ont i henne, hon visste inte (såsom ni trogna läsare gör) att mitt skapande är mitt allt, mina strippar mina bebisar, min nya bok mitt blottade, känsliga hjärta. Det är JAG. Ja ja, jag vet att jag inte borde ta illa åt mig av dumheter och jag jobbar ihärdigt på det. Men kan vi inte gemensamt arbeta för att utbilda dessa sanningssägare i konsten social kompetens? Kanske genom att vara ärlig tillbaka och säga "Det du sa var inte ok, det kunde du ha behållt för dig själv. Jag tar inte skit. " Önskar att jag sagt det också idag, men jag var för trött.
Återigen känner jag lusten att skapa ett reservat för vettiga, trevliga människor.
Man ska fanimej vara snäll.

Fitta for fight

Den här lyssnar jag på ikväll.

Häj häj!
Då var det bloggardags igen. Jag tror jag är tillbaka på banan igen, för idag har jag fått en hel del gjort. Inte bara jobb, har även ägnat mig åt sådan där extremt hälsosam vardagsmotion; att cykla ner till Gamla Oxelösund och fylla lungorna helt med koldamm från SSAB. Trevligast idag var nog vigselsamtalet med vår braiga präst, där vi gick igenom alla detaljer inför den stora dagen. Jag kommer behöva repetera en del är jag rädd, men det ska nog gå bra, så länge jag inte får hjärnsläpp där framme vid altaret. En skitduktig lokal förmåga ska sjunga River Deep Mountain high, det kommer bli så bra. Hur de ska få till Phil Spectors Wall of sound där i kyrkan återstår att se, men det är inte så kinkigt. Lite Beatles blir det såklart, och en överraskning som min kärlek vägrar avslöja. Kanske ballongdansen? Fast det vore ju inte så romantiskt. Och stackars mormor på första raden skulle nog få en chock. Eller kanske inte. Har jag berättat om den gången hon mötte en blottare? Äsch, jag gör det igen om så vore; Jo, hon var ute och spatserade i skogen i godan ro, då en man hoppade fram ur buskarna med snoppen viftandes. Men mormor, istället för att bli rädd som vanliga tanter, sa bara kallt "Jag har varit gift i femtio år. Tror du aldrig jag har sett en naken karl förr? Det där var väl ingenting att visa upp!" Sen fortsatte hon gå, och mötte några tjejer med en stor schäfer. Hunden bussade de på blottaren. Sen vågade väl inte han visa snoppen på ett tag (om den nu var intakt).
Men nu kom jag visst från ämnet.
På eftermiddagen åkte vi in till stan (bloggarens anm. "stan"=Nyköping, "Byn"=Oxelösund) och köpte vigselring. Nu är jag fit for fight för att gifta mig. Eller; vi är fitta for fight. Eh...
Äsch, ni förstår vad jag menar.

Prästerna är sötare nuförtiden

Godmorgon alla barn! Jag har precis vaknat på soffan, pigg som en mört, mitt i natten! En kopp kaffe nu, så är man människa igen. Men det vore kanske inte så klokt.
Tro det eller ej, men de mesta av bröllopsförberedelserna är klara nu. Jag har ett gäng fina vänner att delegera arbetsuppgifter till, och det är jag oerhört glad över.
Jag tycker om att gå och klura på hur det skulle vara att leva förr i tiden, det är något jag och min väninna Greger diskuterar ibland. Vi har kommit fram till att ingen av oss skulle bli särskilt gammal, med alla krämpor vi har, sånt det inte fanns medicin mot då. Sedan skulle vi vara ganska anskrämliga i största allmänhet. Innan hårfärgernas förlovade tid, hade vi varit tämligen råttfärgade. Säkert inte många tänder kvar i käften, med bröst ner till knäna. Säkert hade vi suttit lobotomerade på nån institution också, alternativt i en bur i nån lada i vårt eget träck, beroende på samhällsställning. Nä, det var nog inte bättre på artonhundratalet.
Men nu, när jag ska å sta och gifta mig, fantiserar jag gärna om hur det skulle vara att ingå äktenskap med en präst för en sisådär 100 år sedan. Jäklar vilken status jag skulle ha i samhället! Men gud, så trist. Jag skulle förstås förväntas bjuda hem ortens damer på småkakor och kaffe stup i kvarten, och nicka nådigt åt sämre folk när jag och min make prosten var ute på finpromenad. Jag hade haft en stor prästgård och minst en piga. Och så förbannat tråkigt! För jag tror inte att prästfruar förr i tiden fick rita serier och ha egna mål i livet. Eller svära.
Nä, det var inte bättre förr, det är bättre nu. För nu kan jag både pussa på min präst hur mycket jag vill, och rita serier dygnet runt. Och ortens damer ska vara glada att de inte behöver utsätta sig för mina oätliga kakor.
Förresten är prästerna mycket sötare nuförtiden. I alla fall min.
Jag är glad.

Ett klämmigt inlägg

Det går så seeeeeeeeeeeeeeeegt för mig!! Har ju så mycket att göra, men orkar inte många knop. Minisemestern var nog inte så välgörande trots allt. Om jag var äckligt rik skulle jag (förutom att köpa ljudböcker) boka in en långhelg på ett lyxspa och bara bli bortskämd av vänligt leende människor, såna som osar harmoni och välbefinnande ur varje por, det och en svag doft av eucalyptus eller något annat naturligt och fräscht, såna med kritvita tänder. Och det skulle inte vara på nåt sånt där hälsotramshem, nä, jag vill äta gott och gärna bada i choklad.
Ett tag hade jag en massa problem med vuxenacne. Det blev inte direkt bättre av att jag sprang hos hudvårdsterapeuter stup i kvarten. Visst var det skönt att bli pormaskklämd och smord med allehanda mirakelkrämer, men de där krämerna och klämmandet gjorde bara acnen värre (de var även väldigt skickliga på att kränga dyra krämer att använda hemma också). Efter ett tag kom jag till en hudläkare. Hon sa; sluta med alla krämer och tvätta ansiktet med enbart vatten. Så fick jag penicillin. Och efter ett tag försvann acnen. Om jag bara gått till en riktig läkare först, så hade jag sparat många tusenlappar.
Och ni må tro att man ser vansinnig ut när man precis kommit ut från en rejäl ansiktsbehandling; röd och glansig som ett juläpple i fejset, med massor av små snitt och prickar i oilka lila nyanser. Att cykla genom hela Malmö på det viset krävde en del mod. Jag var alltid rädd att folk skulle peka och skrika "EBOLA! EBOLA!" när de såg mig. Inte för att jag vet hur en ebolasjuk ser ut, men jag kan tänka mig att han är ganska lik en nyss ansiktsbehandlad. Nä, några mer sådana dyra pormaskklämningar ska jag inte ha.

Men de får gärna smörja in en massa avkopplande klet i ansiktet på mig på det där lyxspat. Alltmedan jag sitter med laptoppen i knät och jobbar. För helt ledig är ju farligt att vara!

Mellan Hägg och rosfeber

Mitt rosfeberben


Gu'kväll i timmerkojan! Jag är trööööööööööööööööööööööööööööööööööött. Vill helst kura ihop mig i soffan och titta på Father Ted innan läggdags. Imorgon ska jag upp i arla morgonstund; det är kvinnogrupp varje tisdag vid halv tio. Det vill jag inte missa för allt i världen. Imorgon har jag extra mycket jag behöver ventilera med mina kloka kvinnor.

Tittade ni på nyheterna igår? Om Göran Hägglunds kritik mot den svenska akutsjukvården? För en gångs skull yppade den mannen något vettigt. Mer cred tänker jag inte ge honom. Nånsin. Det där med att väntetiderna på akutmottagningarna kan vara upp till 24 timmar. Och att folk ligger och dör där på akuten, för att de glöms bort, eller dör därför att de blivit hemskickade. Sånt blir jag vansinnig på. Nu hoppas jag ju att den här sommaren blir betydligt friskare för mig, men förra året spenderade jag många långa timmar på akuten med mitt värkande rosfeberben. Det var inte kul. Och som man blev bemött sen! Ja, visst fanns där trevlig personal också, men damen i receptionen som skällde ut mig för att jag försynt frågade hur länge, på ett ungefär, det skulle ta innan jag skulle få träffa en läkare borde inte ha det jobbet. "Är du verkligen sjuk?? Annars kan du åka hem!!" skrek hon. Jag linkade bort och satte mig i min hårda väntrumsstol istället och väntade snällt. Väääääntade. Timmarna segade iväg, efter sju timmar fick jag hjälp. På väggen satt ett anslag där man kunde läsa något i stil med:
"Om du
kräks
får hjärtstillestånd
eller blir medvetslös (!),
kontakta genast personal."

Inte så kul att som medvetslös bli utskälld av snäsig sjukvårdspersonal till råga på allt.
Nä, jag hoppas att mitt ben håller sig friskt, och att jag slipper andra akuta krämpor.
Bara för det så får ni en favorit i repris, bilden på mitt svullna rosfeberben. Nu blev ni väl glada!
Sov gott allihop!

Semester en hel dag

Onda!

Nu snusar min kärlek ovanför mig i loftsängen och jag har Leonard Cohen i hörlurarna. Riktigt mysigt!
Det är mycket att stå i nu, minst sagt. Så mycket att jag tvingade mig själv att ta en ledig dag idag. Det var inte lätt, efter ett antal dåliga teveprogram klättrade jag på väggarna. Vart är världen på väg när en kvinnas liv mirakelförändras bara för att två onda stylister sätter på henne andra kläder? Det är som om att har man bara en BH som inte ger dubbeltuttar, och byxor utan kameltå, samt en kall beige skjorta, istället för varm (för att man har mer "vår"-färger i fejset eller nåt), så försvinner alla ens problem som i ett trollslag. Men det är klart, vilka problem kan ens komma i närheten av dessa de ytliga när man är kvinna? Lägg ner cancerforskningen! Sluta försöka hitta botemedlet mot HIV! Strunta i miljarder svältande barn! Rädda mänskligheten genom att ta fram en bättre antirynkcreme istället! Typ.
Nä, lätt var det inte att vara ledig. Men kropp och själ skrek efter vila. Känner mig riktigt duktig! Eller vila, jag har städat hela lägenheten, men jobbet har jag i alla fall låtit bli. Nu står jag dock inte ut med semestern längre, så jag ska strax kasta mig över färgläggning med liv och lust. Lyssnar på Att människan levde (boken som filmen Maria Larssons eviga ögonblick är baserad på). Den kan rekommenderas! Sedan blir det nog mer fattigt elände i läsväg; Per Anders Fogelström. Efterlyser fler inlästa Moa Martinsson-böcker! Nu har jag lyssnat på Kvinnor och äppelträd tre gånger. Det är många böcker jag önskar de kunde spela in. Framförallt Kvartetten som sprängdes. Någon därute som har kontakter i audioboksbranschen? Jag vore dig evigt tacksam om du kunde fixa lite mer proletärlitteratur och Birger Sjöberg för mig att lyssna på!
Tills vidare får jag nöja mig med reprislyssningar på de få bra böcker som finns. Och varva med lite Leonard.
God natt på er mina vänner!

skitfilmer och mögliga tanter

Visst är det fredag idag? Jag blir så veckovill, när varje dag är en arbetsdag. Något sånt där "mys" ska det väl inte bli tal om, i alla fall inte chips, för då blir det en som måste gå uppför altargången med ryggen och rumpan bar, eftersom klänningen inte går att få igen. Men mysa ska vi väl ändå, och se nån kass film på teve, som jag snarkar mig halvvägs igenom. Det var längesedan jag såg något riktigt bra i teveväg nu. Tänk, en ny, bra spökfilm? Är det för mycket begärt? Telias videobutiks utbud är något av det mest katastrofala jag nånsin skådat. Inte en enda klassiker, inte ens Psycho! Nä, Telia erbjuder istället sina kunder att hyra filmer direkt i teven via världens mest långsamma procedur, för en präktig slant. Och då har vi att välja och vraka bland en uppsjö av skit. Bilden ovan kräver väl ingen bildtext... Jag säger bara suck.
Det var bättre förr. Nä, får väl plocka ner the Shining från filmhyllan. Den kan man se hur många gånger som helst, och den är helt fri från strippor, ja om man bortser från den mögliga, nakna tanten i rum 237 på Overlook Hotel. Kanske är hon en zombiestrippa? Nä, nu måste jag ner i tvättstugan, sen är det dags för fredafgsmyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyys. Fast på vårt sätt.

Charmigt sommarstugefort uthyres

Mitt finfula fort

Bäst att klättra upp och vakta det.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen, i alla fall på klipporna ute vid femöre. Där har vi vandrat idag, Annika och jag med hundar. Klättrat uppför branta klippor som skulle få den mest rutinerade bergsklättraren att hisna. Okej, där tog jag kanske i lite. Men bara lite. Hundarna var sjövilda och rullade sig i allt äckligt som skogen och havet hade att erbjuda. Minstan såg inte klok ut, först sprang den mörka lilla hunden rätt in i en gegga av illaluktande, gult havsskum, sedan in som ett jehu i skogen och när kom ut hade hela skogen fastnat i hennes skumtäckta päls. Hon liknade någon sorts chokladboll som rullats i allt annat än cocos.

Jag hittade mig ett fint gammalt fort därute, hela Femöre har varit militärt och vill man kan man gå guidade turer i det underjordiska systemet av gångar och grejer. Vår granne är guide. Han kör även Lions lilla blå tuff tuff-tåg om somrarna och det jobbet kräver ju sin man. Men nu kom jag visst från ämnet.
Det där fortet kunde man ju förskansa sig i de där pms-dagarna, däremellan kunde man hyra ut det som sommarstuga. Vad tycker ni jag kan ta för det? Tyskarna betalar bra, har jag hört för charmigt svenskt.

Vi vandrade och klättrade en timme, sedan var det skönt att sätta sig i bilen. Promenaden var precis vad jag behövde! Varför tar jag mig inte ner till havet oftare? Det ligger ju runt knuten, bara en bit bort med cykeln. Det får bli bättring ! Mer natur i sommar, det är mitt heliga löfte.

Nu ska jag skissa en massa, och kan äntligen unna mig att lyssna på en riktigt bra ljudbok!
Skickar er alla en riktigt blöt puss genom cyberrymden "Schmack!"

Då var man i tidningen igen

Naaaaaaaaaaat

Hoppas inte påven läser

Vad kan passa bättre till ett sånt här inlägg än My all time Fafourite Father Jack från den fantastiska serien Father Ted (Om tre katolska präster på en skruttig ö utanför Irland). Ett av Jacks tre favoritord är just "bajs", fast på irländska; Feck. De andra två är Drink! och Girls! Fan, nu blev bildtexten längre än själva inlägget! Ja ja, ni måste se Father Ted helt enkelt!



Eftersom jag föredrar omväxling här i bloggen, så tänker jag ge er en mängd synonymer till hur jag mår idag:

bajs el. baj (vard.) avföring, träck, exkrementer, lort, fekalier, skit

Tack synonymer.se för att jag kan få bredda både min och mina läsares bajsordsvokabulär!

Som ni förstår: Jag mår träck idag.

Snälla, kan någon vänlig exorcist komma och fördriva Pms-dämonen (såna hade Bergman inte, ha ha!) ur mig? Jag är hjärtligt trött på henne nu. Deppig och ångestfylld och fan och hans moster. Varje månad samma visa sen jag var tretton. Enough!
Har försökt få min Käre präst att skvätta lite vigvatten på mig, men det ville han inte. Sa att han inte hade något.
Undrar förresten hur man gör vigvatten? Säkert rent kranvatten från nåt rostigt rör i Rom, som gubbstrutten till påve välsignar slentrianmässigt och utan inlevelse varje torsdag, innan han intar ärtor med fläsk och varm punch därtill med sina kardinaler. Eller, det där sista stämmer nog inte så bra. -Käkar italiensk mat (fast i Italien kallar de förstås bara det för "mat") med sina kardinaler, ska det vara.
Undrar om han själv använder vigvattnet till sin dagliga morgontoilette. Rakar han sig med det? Tvättar han sin påvepenis med det (hoppas inga arga katoliker läser det här!). Så många frågor. Men kanske är det ändå direkt till Påven jag ska vända mig med min PMS. Han är säkert mycket intresserad och bekväm med att höra om kvinnors lidande och hormoner. Och vill gärna diskutera fördelarna med olika former av p-piller.
Eller så kollar jag i Gula sidorna. Borde väl finnas nån demonutdrivare där!
Godnatt alla hattifnattar. Aj löv jo!
Hoppas dämonen är borta i morgon.

Jag KAN rita!

Det är en skurk på väg in i Muminhuset...

Då var det mitt i natta igen. Tiden flyger iväg när man slocknar i tevesoffan. Jag är förbaskat trött dessa dagar. Orkar knappt nåt. Men ikväll har jag i alla fall hunnit klart med min serie till Handelsnytt, och kunnat bocka av det på listan. Funderar på att vila från jobb nu, och sätta mig och läsa Skurken i Muminhuset. Det var min absoluta favoritbok när jag var barn, och än idag sugs jag in i de fantastiska fotona. Som tur är är Kärleken muminfantast, så den finns i hans bibliotek (låter tjusigare än "i hans proppfulla bokyllesystem i arbetsrummet"), i Stora Muminboken.
Apropå Mumin. Jag har en finsk agent. Han är bra på många vis, men varje gång han ringer så ska han alltid vara så negativ. Jag har lärt mig vid det här laget, så när han sätter igång (trots att jag bett honom inte ge mig negativ feedback på mina serier, mina nerver klarar inte det) håller jag luren en bit bort från örat. Tyvärr hann jag härom dagen uppfatta en mening ändå, som etsade sig fast i mitt huvud "They say you cant't draw". Det tog några timmar, sedan började jag få ont i magen. För då började det sjunka in, och göra ont. "Kan inte rita, kan inte rita" ekade det i mitt huvud i dagar och så fort handen fattade pennan var det som om det vrååålade därinne KAN INTE RITAAAA. Det var hemskt. För rita, det är ju det jag gör, det jag kan, det jag älskar. Om jag inte...kan rita..näe, det var för hemskt för att greppa. Tills jag (med hjälp av peppande vänner) bestämde mig för att inte lyssna mer på den där rösten. Eller på min finske agent när han kommer med icke-konstruktiv kritik han hört på olika serieforum för nördar som verkligen inte kan rita. Blev istället lite förbannad på denna neggo-man. Ge fan i att säga saker som jag blir ledsen av, då kan jag inte rita serier som du kan tjäna pengar på! Det är i många avseenden DUMT. Kanske tur att han inte läser svenska, eller vad tusan, är han inne och stavar sig igenom detta inlägg kanske det inte är helt fel att han får höra sanningen. Som Stefan Einhorn säger; Man ska vara snäll. Hör du det, agenten!
Och sen är det klart att jag själv måste jobba på den där huden, garva den lite så den blir grövre och inte släpper igenom så mycket negativt. Jobbar på det. Och jobbar med att rita. För det kan jag.

Sommarängar och bara lite gnäll

PMS-monstret

Goddagens! Nä, det är inte Kakmonstret som skriver idag (trots att jag har ett skriande begär efter chokladkakor), det är PMS-monstret som är i farten igen. Men jag ska försöka att inte låta henne ta över detta inlägg helt. För hon är sur och deppig och inget skoj alls. Nä, istället för att åter igen beklaga mig över denna kvinnas jävligaste lott i livet, ska jag försööööka vara positiv. Och en positiv grej som hänt idag är ju att jag fått en fin recension i P1s kulturnytt. En annan trevlig sak är att det är sommar och sådär skirt grönt överallt att man vill sträcka ut handen från bilfönstret och bara klappa allt det där mjuka, frodiga. Vore inte för dessa satans... Nej, PMS-Monstret, tyst nu! Jag börjar om: Vore det inte för min vansinniga fobi för allt smått som kryper, allra helst spindlar och stora, äckliga skogssniglar, då skulle jag lägga mig ner mitt i en sommaräng och somna till doften av hundkex (doftar de nåt?) och lupiner. Föreställer mig att det skulle vara så mjukt att ligga där, och tryggt. I den bistra verkligheten, den som Hon som börjar med P gillar att grotta ner sig i, är det väl så, att lägger man sig på den där ängen, är det säkert alldeles geggigt och vattensjukt så att det sipprar fram lera men äckliga maskar mellan ens tår. Sedan kommer väl småkrypen i parad för att kräla över ens arma lekamen. När man sedan, med en stor TBE-fästing i varje gudsförgäten vrå av kroppen somnar av pur utmattning och chock, blir man säkert bryskt väckt av en arg bonde med hagelbössa som jagar bort en från hans ägor. Nä, den där sommarängen får nog förbli en dröm.
Men de där chokladkakorna ska bli verklighet- genast!!

Bara att invänta förmögenheten

Ujuj, dä ä mitt i natten och jag har inte bloggat ännu! Det var värst vad tiden flög iväg ikväll. Hela dagen har jag varit söndagsseg, inte gjort många knop, mest tvingat mig själv att jobba. Men så på kvällskvisten piggnade jag till. Det blev en långpromenad med vovvarna och nu har jag hunnit få undan en hel del arbete. Men lite mer tid och framförallt lite mer ork skulle jag inte tacka nej till. Måste upp tidigt imorgon till råga på allt. Men det stoppar mig inte från att titta på Most Haunted nu vid 01.10.

Spellistan till bröllopet är i stort sett klar, eller spellistorna, för jag har tre; en med lugn musik, en med sån där "nu sätter partyt snart igång"-musik och slutligen en dansmusiklista. Musiken ska passa många smaker (framförallt min), så det är en salig blandning.

Sitter och skissar med Anne på Grönkulla i lurarna. Det var rätt utplockat i ljudbokdshyllan. Har nog aldrig gillat den boken egentligen, inte ens som barn, tyckte att Anne var störig. Nu är hon närmast olidligt jobbig. En sån där tokskojig yrhätta fick jag lära mig när jag läste Barnlitteratur i hedenhös. Det var då en jävlig yrhätta till att vara irriterande! Hmpf! Vete tusan om jag inte byter till någon av de andra böckerna, även om jag har hört dom förut. Om jag var lika rik som Paul McCartney skulle jag köpa en hel massa ljudböcker utan det minsta dåligt samvete, Ajvide Lindqvists nya till exempel. Och kanske en ponny för det ville jag ha när jag var barn, men fick ingen av mina grymma föräldrar och man har ju hört hur såna trauman kan sätta spår. Nä, förresten, en stor shirehäst får det bli! Sen behöver jag aldrig gå i terapi mer,
Ni hör vilka planer! Bara att invänta förmögenheten.

Snyft!

Läste en så fin artikel i Sörmlands idag. Om en vårdhund som kom och tröstade och hjälpte gamla skruttar. Särskilt fin tyckte jag nalletanten Greta var. Hör här:

"Greta kommer gående i korridoren med sin rollator och sätter sig i en fåtölj bredvid Alva. Som vanligt är den älskade nallen med.
-Du är min nallebjörn, bara min, säger Greta, tar björnen i famnen och vänder sig bort från Alva. Ingen annan får röra. Sedan får Greta syn på Ludde.
-Kom Ludde, kom till mig.
Och Ludde kommer, lägger sig halvvägs upp i Gretas knä. Hennes fingrar drar genom pälsen och minnen väcks till liv_ _ _
Greta tar sin nalle, vänder sig mot Alva och sätter nallen på armstödet mellan dem. Tillsammans turas de om att klappa Ludde och nallen, nallen och Ludde."

Är det inte så man får en liten tår i ögonvrån så säg?

Min finaste bild idag

Dä ä mitt liv dä se

Då var det bloggardags igen. Idag har det egentligen varit allt för varmt för en B-människa som jag att kunna prestera något överhuvudtaget. Men jag har ändå hjälpt en kompis göra hennes trädgård fin. Spolat altanen
(och mig själv - åh vad skönt!) och så där. Men mitt huvud fungerar inte i den här hettan. Nu är det äntligen lite kvällssvalt. Får bli en promenad i sommarkvällen. Hmm, jag vet inte riktigt hur jag ska få det här inlägget att låta spännande. Kan ni inte göra mig en tjänst och tänka er riktigt dramatisk musik när ni läser vad jag gjort idag? Redo? Då kör vi igång. Jag har:

gått på Apoteket
postat en faktura
ringt viktiga telefonsamtal
klippt mina tånaglar
målat mina fingrars naglar röda med gröna prickar
Beslutat mig för att det såg för jävligt ut men pallar inte göra något åt saken i värmen.
druckit fyra koppar starkt kaffe
svettats
handlat på Ica
betalat min skuld, och lånat ljudböcker på bibblan
ringt min lilla mamma
pratat med Greger
pussat min Kärlek
ätit några gånger
varit på toa
Ritat en tackbild till min finska översättare (se ovan)
samt
arbetat med att teckna serier.

Jag önskar att jag kunde slänga in något riktigt coolt där i listan, typ att jag mött Mandela på Järntorget, eller att jag idag blivit sammanförd med min okända tvilling för första gången och att jag kommer gråta en massa i nåt snaskigt reunionprogram i tv4. Men nej.
Å andra sidan är det här mitt liv, och jag trivs ganska bra med vardagslunken, och att få rita serier hur mycket jag vill.

Koffeinstirrig

Här sitter jag, koffeinstirrig och dan, uppe i varv som en duracellkanin på tjack. Så går det när man tar en stor kopp svart kaffe klockan åtta på kvällen. Längtar tills jag blir tant på riktigt, de kan dricka kaffe dygnet runt utan att bli stissiga. Sen sover de
i och för sig ungefär lika få timmar som Hitler gjorde varje natt. Han sov lite, det har jag hört på en dokumentär. Ännu ett bevis på att vi sjusovare och B-människor är the good guys. Därmed inte sagt att tanter är onda. Äsch, nu snöar jag in på massa babbel.

Dagen har i vanlig ordning ägnats åt idogt arbete. Dä ä mycket nu. Tur att jag köpt mig en fläkt, för det är olidligt hett i arbetsrummet när solen gassar.
Känns som jag har haft minst sjuttio bollar i luften hela dan, först nu kan jag sätta mig ner och bara rita. Tyvärr har jag inga ljudböcker hemma. Detta på grund av en mycket blamerande (dagens "hör ni vad allmänbildad och intellektuell jag är"-ord) situation på ortens bibliotek; Jag skulle gå till lånedisken med mina två smaskiga bokfynd. Men blev nekad att låna! Detta pga att jag hade en skuld. Till saken hör att jag övertrasserat mitt konto, alltså kunde jag inte betala skulden och låna mina böcker. Jag var för fattig för att gå på biblioteket! Då har man sjunkit lågt. Måste även bikta att jag i desperation snott mynt ur vår kollektskål här hemma. Småskrammel min käre fästman lägger dit då och då för att sedan ta med till kyrkan och ge till välgörande ändamål. Nu kommer inte pengarna de små hednabarnen i Afrika till nytta, nej, den blivande prästfrun går och köper rulltobak för kollekten! Skandal är bara förnamnet!
Men nu har jag fått in en liten slant på ett jobb. Och imorgon är det jag som i triumf dänger lånekortet i disken och tar hem mijna ljudböcker. Ha!
Och de små hednabarnen, tja, om de ger mig sina kontonummer, så kan jag föra över en liten slant.

Så måste jag tacka mina underbara vänner i syd. Fick ett mystiskt brev skrivet av Greger, där det låg en tågbiljett och en order att infinna sig på Malmö central den 19e. Nu har gänget kokat ihop nåt kul! Och jag vet att jag inte har den sortens vänner som tvingar en till att stå och sälja kyssar på stan i tokiga glasögon. Åh, vad jag längtar tills den 19e!

Nä, nu ska duracellkaninen varva ner genom att kika lite på en spökdokumentär. Vi hörs te'möra!

My precious!!!

Go´kväll i stugan! Det har varit en lång och innehållsrik dag. Ovan som jag är att stiga upp i ottan, så är jag rätt mör nu. Och har massa jobb som väntar. Har egentligen inte fått mycket jobb gjort idag, men kvällen är ung.
Nä, idag har jag i stället spenderat förmiddagen med min fantastiska kvinnogrupp. Vi ses en gång i veckan och pratar om ALLT, dit får man komma precis hur man är, och idag var extra intensivt, så mycket kärlek och systerskap.
Efter det åkte jag in till Nyköping och hade en jättemysig eftermiddag med min fina vän Carro. Hon hängde på till guldaffären, som sjabblat till det och först gett mig fel förlovningsring. Men nu hade de fixat till den och det kändes mäktigt att äntligen få trä ringen på mitt knubbiga lilla finger. Det pirrade till lite i magen. Resten av eftermiddagen kunde jag inte låta bli att titta på den och väsa "My...P..Preciouuuuuus!"
Kvällen ägnades åt att äta. Knytkalas hos ett gött gäng bekanta. Och solen har skinit hela dan. Dä ni!
Nä, nu måste jag skissa, rita barnbok och klura ut manus till Maus- serien.
Natti natt min små

Tramsar hos optikern

Allt klär en skönhet? Har inte förstått mig på de senaste trendbågarna. Men kanske ska jag slå till på de här ändå, det verkar ju vara på modet att inte se klok ut.
Det var allt från konservativa Tramstant Malin för den här gången.

I won't do it!

Tänkte visa upp en av bilderna jag just levererat till UNF. För jag glömmer lätt att lägga upp det jag faktiskt jobbar med här i bloggen, men jag är ganska bra på att babbla OM det tycker jag. Upptäckte nu att jag glömt att göra prickarna på fruntimrets huvudklut vita. De är vita på originalet. Om jag inte säger något, tror ni UNF märker det då? Och med detta sagt, tror ni UNF läser min blogg?
Om ni gör det, kära UNF:are, ursäkta en lat värmlänning är ni snälla, för I won't change the pricks tonight.