Tå-tourettes

Nu är det sommar nu är det sol, nu är det koskit i hagen, och kärringskrälle sitter på en stol me fullt med kakor uti magen
tjolittali och tjolittalej, osv

Nej detta kärringskrälle sitter inte på nån stol och inte har hon kakor i magen när bilden tas. Men på en sten vid det vackra havet, och med en daimstrut i kistan, vickandes på tårna. Jag vickar alltid på tårna när jag trivs. Det är liksom min grej, och det är så jag vet att jag är lycklig, för det där tåvickandet kan komma lite när som helst, och det tar ibland ett tag innan jag lägger märke till det, och det behöver inte vara några stora, häftiga grejer jag vickar över, nej, det är de där små glimtarna av vardagslycka som får mina tår att vilja röra på sig. Säkert är det sjukligt, tå-tourettes typ.

Imorgon kommer Hemmets Journal hit och ska göra ett hemma hos-reportage eller vad det heter angående min bok. Då måste jag städa och köpa hem fikabröd, för eftersom jag är en ivrig bulltidningsläsare (blir trygg av dom) så vet jag att det alltid står en massa om fikat och hur välstädat och mysigt de intervjuade har det. Det står inte om använda topz synliga i papperskorgar, eller pop corn-fnas på golvet, heller inte om döda spindlar, avklippta naglar på golvet, koldamm, smutstvätt eller annat äckligt. Bara som exempel, alltså! Vi har det ju verkligen inte så hemma! Men städa måste jag...

Tjolittalej!