onsdag 16 juni 2010
Prästerna är sötare nuförtiden
Godmorgon alla barn! Jag har precis vaknat på soffan, pigg som en mört, mitt i natten! En kopp kaffe nu, så är man människa igen. Men det vore kanske inte så klokt.
Tro det eller ej, men de mesta av bröllopsförberedelserna är klara nu. Jag har ett gäng fina vänner att delegera arbetsuppgifter till, och det är jag oerhört glad över.
Jag tycker om att gå och klura på hur det skulle vara att leva förr i tiden, det är något jag och min väninna Greger diskuterar ibland. Vi har kommit fram till att ingen av oss skulle bli särskilt gammal, med alla krämpor vi har, sånt det inte fanns medicin mot då. Sedan skulle vi vara ganska anskrämliga i största allmänhet. Innan hårfärgernas förlovade tid, hade vi varit tämligen råttfärgade. Säkert inte många tänder kvar i käften, med bröst ner till knäna. Säkert hade vi suttit lobotomerade på nån institution också, alternativt i en bur i nån lada i vårt eget träck, beroende på samhällsställning. Nä, det var nog inte bättre på artonhundratalet.
Men nu, när jag ska å sta och gifta mig, fantiserar jag gärna om hur det skulle vara att ingå äktenskap med en präst för en sisådär 100 år sedan. Jäklar vilken status jag skulle ha i samhället! Men gud, så trist. Jag skulle förstås förväntas bjuda hem ortens damer på småkakor och kaffe stup i kvarten, och nicka nådigt åt sämre folk när jag och min make prosten var ute på finpromenad. Jag hade haft en stor prästgård och minst en piga. Och så förbannat tråkigt! För jag tror inte att prästfruar förr i tiden fick rita serier och ha egna mål i livet. Eller svära.
Nä, det var inte bättre förr, det är bättre nu. För nu kan jag både pussa på min präst hur mycket jag vill, och rita serier dygnet runt. Och ortens damer ska vara glada att de inte behöver utsätta sig för mina oätliga kakor.
Förresten är prästerna mycket sötare nuförtiden. I alla fall min.
Jag är glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Malin, din blogg åker in på min bloglovin. Här ska det följas!
Riktigt komiskt sätt att skriva något så egentligen tragiskt på. tänk att liksom folk inte fick ha sina egna liv, speciellt inte prästfruar. har hört på säkert håll att det finns en gammal, ganska knasig tant som sagt till folk i vår lilla stad: "det är ju skandal! tänk att den där prästen kim är tillsammans med en serietecknare!" (såklart innan förlovningen) & ja, tur att vi lever på 2000talet och inget annat.. annars hade det nog inte funnits en enda präst som kim. präster med humor och som vågar göra sin grej, vilket vi är glada över att det finns! =)
/ amanda. (tror inte riktigt du har koll på vem jag är, men en såndärn liten knasig kyrkovan ungdom.)
Har bekanta som är präst och prästfru, han är engelsman. Första tiden som gifta bodde de i England och han var präst i en by i stil med Ett herrans liv. Prästfrun hade i princip de uppgifter du beskriver, 23 år gammal eller så.... De är ju mycket för pajer och sånt i England....
Skicka en kommentar