Här sitter jag, koffeinstirrig och dan, uppe i varv som en duracellkanin på tjack. Så går det när man tar en stor kopp svart kaffe klockan åtta på kvällen. Längtar tills jag blir tant på riktigt, de kan dricka kaffe dygnet runt utan att bli stissiga. Sen sover de
i och för sig ungefär lika få timmar som Hitler gjorde varje natt. Han sov lite, det har jag hört på en dokumentär. Ännu ett bevis på att vi sjusovare och B-människor är the good guys. Därmed inte sagt att tanter är onda. Äsch, nu snöar jag in på massa babbel.
Dagen har i vanlig ordning ägnats åt idogt arbete. Dä ä mycket nu. Tur att jag köpt mig en fläkt, för det är olidligt hett i arbetsrummet när solen gassar.
Känns som jag har haft minst sjuttio bollar i luften hela dan, först nu kan jag sätta mig ner och bara rita. Tyvärr har jag inga ljudböcker hemma. Detta på grund av en mycket blamerande (dagens "hör ni vad allmänbildad och intellektuell jag är"-ord) situation på ortens bibliotek; Jag skulle gå till lånedisken med mina två smaskiga bokfynd. Men blev nekad att låna! Detta pga att jag hade en skuld. Till saken hör att jag övertrasserat mitt konto, alltså kunde jag inte betala skulden och låna mina böcker. Jag var för fattig för att gå på biblioteket! Då har man sjunkit lågt. Måste även bikta att jag i desperation snott mynt ur vår kollektskål här hemma. Småskrammel min käre fästman lägger dit då och då för att sedan ta med till kyrkan och ge till välgörande ändamål. Nu kommer inte pengarna de små hednabarnen i Afrika till nytta, nej, den blivande prästfrun går och köper rulltobak för kollekten! Skandal är bara förnamnet!
Men nu har jag fått in en liten slant på ett jobb. Och imorgon är det jag som i triumf dänger lånekortet i disken och tar hem mijna ljudböcker. Ha!
Och de små hednabarnen, tja, om de ger mig sina kontonummer, så kan jag föra över en liten slant.
Så måste jag tacka mina underbara vänner i syd. Fick ett mystiskt brev skrivet av Greger, där det låg en tågbiljett och en order att infinna sig på Malmö central den 19e. Nu har gänget kokat ihop nåt kul! Och jag vet att jag inte har den sortens vänner som tvingar en till att stå och sälja kyssar på stan i tokiga glasögon. Åh, vad jag längtar tills den 19e!
Nä, nu ska duracellkaninen varva ner genom att kika lite på en spökdokumentär. Vi hörs te'möra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar