PMS-monstret
Goddagens! Nä, det är inte Kakmonstret som skriver idag (trots att jag har ett skriande begär efter chokladkakor), det är PMS-monstret som är i farten igen. Men jag ska försöka att inte låta henne ta över detta inlägg helt. För hon är sur och deppig och inget skoj alls. Nä, istället för att åter igen beklaga mig över denna kvinnas jävligaste lott i livet, ska jag försööööka vara positiv. Och en positiv grej som hänt idag är ju att jag fått en fin recension i P1s kulturnytt. En annan trevlig sak är att det är sommar och sådär skirt grönt överallt att man vill sträcka ut handen från bilfönstret och bara klappa allt det där mjuka, frodiga. Vore inte för dessa satans... Nej, PMS-Monstret, tyst nu! Jag börjar om: Vore det inte för min vansinniga fobi för allt smått som kryper, allra helst spindlar och stora, äckliga skogssniglar, då skulle jag lägga mig ner mitt i en sommaräng och somna till doften av hundkex (doftar de nåt?) och lupiner. Föreställer mig att det skulle vara så mjukt att ligga där, och tryggt. I den bistra verkligheten, den som Hon som börjar med P gillar att grotta ner sig i, är det väl så, att lägger man sig på den där ängen, är det säkert alldeles geggigt och vattensjukt så att det sipprar fram lera men äckliga maskar mellan ens tår. Sedan kommer väl småkrypen i parad för att kräla över ens arma lekamen. När man sedan, med en stor TBE-fästing i varje gudsförgäten vrå av kroppen somnar av pur utmattning och chock, blir man säkert bryskt väckt av en arg bonde med hagelbössa som jagar bort en från hans ägor. Nä, den där sommarängen får nog förbli en dröm.
Men de där chokladkakorna ska bli verklighet- genast!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar