Gänget i Majs ljuva knoppar
Idag är jag gräsänka. Detta innebär ett dagslångt runtskrotande i slafsiga kläder samt ett intag av inte alltför vällagad och näringsrik föda (om inte glutamat är ett näringsämne?). Arbetet flyter på bra, jag tuschar strippar och trivs ganska bra med dagen. Emellan varven ser jag på min gamla brittiska favoritserie Majs ljuva knoppar, på YouTube. Verkar inte vara så många som känner till den i Sverige. Läste böckerna som ung, av H.E Bates. Det blir dagens lästips! Vill ni försvinna in i en värld av engelsk idyll ioch femtiotal, och få träffa Ma och Pop Larkin och deras sju barn, som bara äter, skrattar, och säger "Perfic!" om livet hela tiden, då är det Majs ljuva knoppar som gäller. Och för er herrar, och för den delen lesbiska damer, som vill ha lite ögonfröjd, rekommenderar jag teveserien (sök på Darling Buds of May), för en ung och underskön Catherine Zeta Jones spelar äldsta dottern Mariette.
Just nu är jag så inne i världen att jag nästan sörjer att jag snart tittat färdigt på alla avsnitt och inte får vara hos Larkins mer. Eller, det är klart jag kan komma tillbaka, men det skulle ju inte vara detsamma att kolla igenom allt igen på en gång. Nä, den får gotta till sig några år innan det är dags igen.
Lyssnar just nu på Maria Gripes Agnes cecilia - En sällsam historia. Det var min absoluta favoritbok när jag var i slukaråldern och den är lika bra idag. Har förgäves letat efter nåt ställe att kika på den (gratis) på nätet, ja, filmen alltså. Den var riktigt bra den med. Älskar mystiken, det lugna tempot, och att den utspelar sig i Nyköping förstås.
Nä, nu sprakar det väldigt från köket. Är det bra om det sprakar från kök? Mitt sätt att laga mat är att i stort sett låta maten laga sig själv. Jag går in och jobbar i ett annat rum. Kanske är sprakandet ett sånt där trivsamt sprakande som säger "här ligger vi fiskpinnar och blir läckert gyllenbruna", eller så säger sprakandet att köket håller på att brinna ner. Och då måste jag ju ringa efter stiliga brandmän...
Måste gå och kolla vilket det är.
Fan också, det var bara fiskpinnarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar