Han fattas mig

Sorgestenens vackra kärna

Jag hoppas ni har överseende med skralt bloggande i dessa bråda dagar! Snart ska det bli ändring på det, så fort vi kommit till rätta i Götet och allt lugnat ner sig.

Begravningen var fin, men hemskt jobbig. Kanske är sorgen anorlunda när en väldigt gammal människa går bort, men den är lika stor. Jag säger som Mattis i Ronja Rövardotter, bättre än så kan jag inte formulera min saknad:

Han har funnits jämt, och nu finns han inte mer. Han fattas mig!!

Har ni sett den fantastiska filmen Jim och piraterna Blom? Kika här, så får ni se hur KolaVippen plockar bort en riktigt tung sorgesten ur Jims ledsna bröst. Men den gnistrande kärnan i stenen sätter han tillbaka, det är den finaste delen med sorgen. Det är den som gör att man kan förstå andra människor, den lyser upp en inifrån.

Ja den där Hasse Alfredsson han kan allt få till det bra!