På östfronten intet nytt

Första sidan i nya barnserien. Klicka på'n så blir'n större!

Jo häj! Jag tog mig bloggledigt några dagar. Det har ju inte hänt nåt direkt att skriva om. Men nu blev jag bloggsugen igen.

Stormen viner utanför och det smattrar hemtrevligt mot rutan. Maken snarkar lätt i loftsängen ovanför, och allt är precis som det ska vara. Jag har levererat ett rätt stort jobb idag; en sex sidors barnserie till tidningen Tivoli. Och nu ska jag ägna en stund åt utställningen Salt, medan jag lyssnar på Anna Janssons senaste. Kanske blir det lite idékläckande också frampå småtimmarna, det är ju dags att rita nya billrar.

Nu är julen bortplockad från vårt hem, nedpackad i lådor. Jag tycker det är så ångestframkallande med julgrejer efter nyår. Ändå känns det alltid lite tomt när allt tomtigt och rött är borta.

Ni anar inte vad jag längtar efter att få packa upp och göra mig hemastadd på nya stället! Inte bo i lådor mer, och veta var man har sina saker. Jag har fyndat snajsiga gardiner till mitt nya arbetsrum, samt en fotogenlampsliknande tingest att ha i fönstret (eldriven dock), och lite kuddar på Tradera till vår gästsäng/min idékläckarsoffa, som ska stå därinne. Alla mina burkar ska få stå framme i hyllan bara för att de är tjusiga. Ja det kommer bli fint. Sånt gör mig lugn att tänka på, när jag springer iväg i flyttstresstankarna.

Nä, dags att jobba. Puss å gonatt!