Om jag säger tio små...

Antikrundans expert bläddrar i politiskt inkorrekt barnbok och har en något snipig min, för att visa, att hon minsann inte är rasist. Syns dock inte på bilden här. Att hon inte är rasist, alltså.

Den här dagen har gått i seghetens tecken. Jag har inte gjort många knop, mest färglagt bilder till Salt. Och så pratat lite i telefon med vänner, icke att förglömma. Samt tittat på en massa webteve, nu senast på Antikrundan (ett av mina favoritprogram, men jag är lite rädd för den där lille Knut, han som saknar respekt för andras personliga revir).

En tant fick just veta att en portfolio med litografier hon haft på vinden var värd 200 000 papp. Synd att vi inte har något vindsförråd. Att det inte gömmer sig några skatter i källaren vet jag tyvärr, för där har vi precis röjt inför flytten. Annars är väl det drömmen, att hitta en riktig dyrgrip bland lortiga loppishögar, eller i nåt ödehus.

Bäst är folks ansiktsuttryck när de får veta hur mycket deras grunka är värd. Ingen annanstans än i Antikrundan finns så dåliga pokerfaces. En del blir uppriktigt glatt överraskade, men försöker tona ner sin iver något, för att inte verka giriga, men väldigt många säger nåt i stil med "Ojdå. Det var ju roligt." med sammanbitna tänder och glädjelös blick. Så finns det den tredje kategorin antikrundare, som inte hymlar med att de är besvikna över skambuden. "Inte mer? Är du säker?" Dom är bäst.

Men tanten med portfolion blev glad. En annan dam hade med sig rasisitiska barnböcker från förr (varför kan man ju undra), varav en var i riktigt risigt skick och inte värd nåt, och den andra var värd litegrann (men inte mycket nog för att berättiga att ta med en riktigt rasisitisk bilderbok till en teveinspelning och vara stolt ägarinna?). Experten sa, att eftersom de var så politiskt inkorrekta, så fanns det många samlare. Jag vill inte använda ordet i bok nr 2:s titel, för jag är minsann politiskt korrekt. Men om jag säger tio små... vad säger du då?

Fy dig! Såna ord får man inte använda!!