Westside!

Sista kvällen i Oxelösund. Vad det känns vemodigt! Det är ju inte för att vi i trötta på staden, som vi flyttar, utan bara för att testa nåt nytt. Kommer sakna många här, och kommer definitivt tillbaka på besök så ofta jag kan.

Dagsformen är: trött. Men ok. Det mesta är fixat nu inför flytten, återstår bara att äta något gott och försöka få en god natts sömn. Helst vill jag skissa lite också. Får se hur mycket tiden och orken räcker till.

Och nu längtar vi bägge efter att få packa upp och känna oss hemma. Och jag ser fram emot att komma till min nya ateljé och träffa folket där.

Men först (innan jag flyttar in i ateljén alltså, och några dagar efter flytten till Götet), det vet jag inte om jag berättat, så ska jag till Paris!! Det ni! Det är Svenska institutet som bjuder, och då kan man ju inte tacka nej. Det är ju Strindberg-år i år, och jag medverkar i en ambulerande utställning om Ååågust. I nästnästa vecka är det vernissage i just Paris, och då är vi ett gäng som är där och pratar Strinberg och svenska serier. Börjar bli lite resfebrig redan, men ser fram emot att vara på plats (ni vet ju hur jag är, det är själva resandet jag inte gillar). Håll nu tummarna, att jag får bra kontakt med franska förlag och att fransoserna är snälla och trevliga (och tålmodiga) med en stackare som bara kan säga en enda fras (en snuskig sådan) på franska! Ungefär lika mycket som jag kan haspla ur mig på finska, fast något helt annat. På finska kan jag säga att jag har tre bröstvårtor. Det har jag nu inte, men någonting måste man ju prata om, så det inte blir så där pinsamt tyst som det kan bli i Norden.

Nä, dags att traska iväg till kinakrogen och få nåt till livs.

Puss å ajöss, nu byter jag kust. Westside! Som de där argsinta rapkillarna säger.