torsdag 22 april 2010

Det var inte mitt fel.

Ingen vidare dag idag, det ska jag erkänna. Har varit ömsom ledsen, ömsom arg hela dagen. Jag vill inte berätta för mycket här, men det är delar i min nya bok som upprör folk jag bryr mig om. Känner mig som en skurk, men måste få berätta min historia. Jag har lidit av det som hände under min uppväxt länge nog, jag orkar inte ha mer skuldkänslor. Undrar om det är så här för andra som ger ut självbiografiska böcker? Går det att undvika att såra någon när man berättar precis hur det var? Jag vill vara glad och stolt över min bok, känna att jag förtjänar att glädjas. Idag känns det inte så, gamla skuld och skam-spöken sitter på min axel och väser i mitt öra. Hoppas att det är värt det i slutändan! Att jag kan hjälpa någon med min historia.
Det var inte mitt fel. Även om vissa inte tror på min sanning. Det gör ont.

4 kommentarer:

Helena sa...

Kram.

Ellen sa...

Kram. Hoppas att det går över. Jag ser i alla fall fram emot att få läsa boken. Ska försöka införskaffa den inom kort.

Helena sa...

Och du. Du har redan hjälpt folk med din bok.

Anonym sa...

Hej älskade vännen!
Du, JAG tror på DIG!
Jag tycker du är stark som vill och kan berätta. Själv skulle jag inte ens kunna om jag ville för jag har inte riktigt den där talangen som behövs, men den har du och jag ser fram emot att få läsa din nya bok.
Denna bok är ju kanske för dig ett steg att bearbeta det du varit med om ,ett steg till att må bättre och det har du all rätt till att göra. Det tycker iaf jag.
En massa varma goa kramar från Värmland och Anneli