Malin Lugn
Ååååh jag får inte till mitt sommarpratsmanus! Prestationsångesten Allan sätter sig i vägen med sitt fula tryne. Man ska namnge sina dämoner, det gjorde Bergman! Näe, har den läskige gubben redan krupit under mitt skinn? Jaa, bara som innan när jag ringde för att prata med mamma, och inledde med hur snuvig, och urinvägsinfekterad jag var. Nämnde dock ingenting om hur min morgontarmtömning varit, så ännu har han mig inte helt i sitt våld!
Åter till manuset. Fick tipset att varje 3 och en halv minuts-inlägg ska vara ungefär en fjärdedels A4 i text. Provade att läsa ett stycke högt och tog tid. En minut och trettio sekunder. Nä, jag får nog satsa på en halv sida till varje del i programmet och sedan läsa dom släpigt Kristina Lugn-aktigt.
Men men, det ska nog gå att få fason på den här texten med. Vet bara inte vilka mörka detaljer ur min värmländska uppväxt jag vill ge i radio. Somliga lyssnare skulle inte uppskatta det...
Förresten vill jag hellre fokusera på det ljusa i min berättelse. Och med den perfekta låtlistan blir det naturligtvis en hel del om kärleken till musik. Beatles, och en del Fröding förstås. Ja, jag ska nog få till något bra.
Men ikväll måste jag tuscha trelleborgstrippen och skissa en åttasidors serie där jag låter Malin, nio år få ha ordet.
Åh nu fick jag en glimrande idé! Men den tar jag i nästa inlägg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar