Eremiten

Det blev en trevlig dag igår. Kände att jag fick mycket gjort, och det var himla mysigt att träffa alla kollegor. Blev överkörd av en arg man i permobil också, och det var väl mindre trevligt. Men å andra sidan har det aldrig hänt mig förut och det är kul med nya grejer. Hjälpte även min förläggare Ingemar att fixa Optimals mässbord (läs: höll en tejprulle mellan de andra kånkade och stod i, samt "underhöll" med mitt prat). Och nu sitter jag här vid bordet, ensam och lite obekväm. Helst vill jag springa härifrån och gömma mig i någon liten eremitgrotta, där man inte kan bli utsatt för eventuella misslyckanden, utan bara vara själv och jobba och vara knepig i största allmänhet. Men har lovat Ingemar att sitta här tills han kommer. Förresten är det väl inte så gott om eremitgrottor runt Sergels torg. Nä, nu får jag skärpa mig. Det är bara så känsligt; min bok är ju jag, mitt blottade, känsliga hjärta (om man får uttrycka sig lite indie-aktigt). tänk om ingen vill ha "mig"! Malin, skärpning! Självförtroende!!! Så, nu har jag tagit mig i kragen. Och nu kom Ingemar. Det får bli en kopp starkt kaffe på det här, så är jag fit for fight.
Morsning korsning!