Killekill!

Hi hi hi! Någon med en fot ligger och snusar ovanför mig.

Nu är jag uppe och nattsuddar, som vanligt. Ayur veda-damen jag besökte i höstas skulle gråta om hon kände till mina vanor. Det var något om att inte vara vaken under pitta-tiden, tror jag. Eller vatta eller vad det nu var. Men det är ju NU jag är kreativ; när sambon snarkar så mysigt ovanför mig, det bara är skräp på teve och inget distraherar.
Idag har det varit strippar för hela slanten. Jag scannar alltid in mina skisser, för att flytta om i dom i Photoshop, förstora upp bilden och ändra sånt jag upptäcker kan förbättras, innan jag skriver ut dom i A3-format, tejpar upp utskrifterna på härlig elfenbenskartong, och kan sätta igång att tuscha. Dock är min dator och min multimaskin inte de såtaste av vänner. Allt som oftast tappar datorn kontakten med scannern, Photoshop kraschar och jag måste starta om skiten (förlåt kära dator att jag kallar dig så lett, men just då är du faktsikt inte min bästa vän). Det tar lååååååång tid att scanna 30 skisser på det viset. Men med en bra spellista på Spotify, en god ljudbok, samt en ängels tålamod, går det rätt bra. Den dag jag blir miljardär, ska jag investera i en ny, krångelfri maskin. Paul Anka lär ju vara singel nu... Nä, nu blev jag plötsligt illamående.

Så nu ska jag strax tuscha. Ska också spåna lite på en ny krönika som ska vara klar i dagarna. Jag har inte fått några direktiv alls, mer än max-antal tecken. Härliga tider!
Sedan får det vara bra med suddandet för inatt.