måndag 1 februari 2010

Biologiska klockor och helvetesalarm


Apropå hur barn blir till, typ...

Dagens fråga: Varför har alla vårdcentraler, myndigheter osv telefontid så okristligt tidigt på morgonen? Är det för att plåga oss B-människor? Jaa, jag tror det.
Jag hade satt klockan på åtta i morse, men det GICK INTE att vakna för att ringa det där viktiga samtalet. Hela kroppen skrek: "Skit i nytt p-pillerrecept! Stäng av Helvetesalarmet och låt mig soooova!" Så det gjorde jag. Igen. Om jag inte vänder tillbaka på dygnet så att jag kan telefonera snart, blir det små serietecknarbarn i huset, och det är jag inte så sugen på. Som jag sa till en nyfiken finsk man, när han frågade om det inte ska väntas smått snart: "I don´t make babies- I make strips". Visserligen fick jag en ivrig order av en kille som gillar mina serier, att jag och Johan Wanloo skulle skaffa barn tillsammans, för att skapa den ultimata serietecknaren. Men jag tror inte att varken jag eller Johan är så sugna på att kopulera med varandra. Förresten är vi ju ultimata var för sig, precis som vi är!

Jag tycker att det är rätt ofint att fråga kvinnor om just barnalstrande. Tänk på alla som vill, men inte kan få barn. Kan ju vara väldigt känsligt det där! Det är först på senare år jag har stött på det där fenomenet; stressen som vi tjejer i trettioårsåldern förväntas ha, bara för att biologiska klockan tickar. Om man inte vill ha barn, är det visst något fel på en. Nä, jag har jättesvårt att förlika mig med det där, bara för att jag fyllt trettio. Det är säkert underbart att få barn, men jag vill inte. Inte nu. Och det är min ensak. Då skaffar jag hellre en halt och lytt hittekatt att ha i knät när jag ritar. De behöver man inte amma (Och skulle man ändå göra det, är man riktigt sjuk i huvudet!).

Nä, det blir till att tvinga mig själv att skippa nattdokumentärerna och gå och lägga mig i tid ikväll. För jag är definitivt inte redo för trampet av små serietecknarfötter i studion.

1 kommentar:

Malin sa...

Hej Malin!
Jag måste bara säga att jag ÄLSKAR (ja, med VERSALER) dina serier, strippar, illustrationer (vad det nu heter, jag är själv tecknar-analfabet). Jag minns särskilt en del av en strip, en tjej i rosa träningskläder, sittandes på en träningscykel som tänker "Paris Hilton Paris Hilton". När jag såg den kände jag mig lite förföljd, har du möjligen sett mig träna någon gång? ;) I den vevan tränade nämligen jag och min dåvarande bästa kompis en del i Malmö, iklädda rosa träningskläder (som vi förövrigt hade alltid annars också) och vi skämtade om att vi skulle bli "kända och smala" och "Paris Hilton". Behöver jag säga att ingen av oss är särskilt smärt?
Oj, nu blev det här bara en massa blaj. Tänkte bara säga att jag blev glad att jag hittade din blogg!
Kram från en annan Malin