Liten hund söker husse

Den här lilla krabaten heter Lisa och är bara tre månader. Att hon är äckligt söt behöver jag knappast skriva, det ser ni ju ändå. Och vet ni vad, hon söker en snäll matte och husse! Hör av er till mig om ni vill köpa världens gladaste, mest keliga valp!

Det blev en skön hundpromenad idag också med min väninna och hennes lilla hundflock. Det är tur att de har små reflexvästar på sig, för de är mer eller mindre vita allihop, och omöjliga att se när de rusar iväg i snön. Söta små rackare är de. (Förutom när en av de små liven käkade upp en stor klutt bajs av okänt urprung, för att sedan slicka mig i ansiktet. Det var mindre gulligt. Men allt är förlåtet, Dessie!)
Innan dess hann jag med en intervju för Oxelösunds tidning. Fick träffa två trevliga pôjker från lokalbladet, och det blev en mysig fika. Hoppas jag svarade klokt och belevat på frågorna. Inte alltid så lätt när man har käften full av semla. Sedan har jag den där eviga tvångstanken att jag ska ha något gult i näsan... Ni som hängt med ett tag i min blogg, vet vad jag pratar om. Men jag hanterar det helt enkelt genom att fråga rätt ut hur det ser ut på näsfronten, när någon stackare ska försöka fånga mig på kort. Hittils har jag aldrig haft någon snorkråka, men man vet ju aldrig. Det vore ju mindre smickrande för mig, och inte särskilt aptitligt för läsarna att se mitt nylle fullt av snor, samt en halväten semla över ett helt uppslag. Nä, nu får jag ge mig att prata om snor.
Intervjun gick bra i alla fall.
Sedan en tur till vårdcentralen. Jag måste ha uppträtt mystiskt och avvikande då jag smygfotade hyllan med broschyrer, för en i personalen kom och spände ögonen i mig där jag satt i väntrummet en stund senare. "Väntar du på någon?" Jag: "Öh, jaa?" Damen: "Jaha, VEM om jag får fråga?" Hon verkade dock nöja sig med mitt svar och lät mig sitta kvar även om hon fortfarande såg skeptisk ut. Jag kommer alltid på efteråt vad jag ska säga, då kan jag i sinnet leverera dräpande kommentarer, såsom. "Nej, jag bara sitter här och hänger därför att det är så mysigt. Särskilt charmigt med kissfläcken därborta på det slitna linoleumgolvet! Åh! Det luktar så gott på vårdcentralen. Riktigt hemtrevligt!" Undrar om det verkligen finns folk som häckar på VC utan ärende? Kanske är det ett vanligt problem för dom. Det där måste jag forska i!

Nä, nu ska jag äntligen sätta mig och försvinna in i en ljudbok, och färglägga en god stund. Kanske blir det lite idékläckning frampå småtimmarna också. Det är då jag tänker bäst. Jag har en hel spellista redo på Spotify, sprängfylld med fulmusik som främjar idéfödandet. Gu´kväll kära läsare!