Badstund

Då var man hemma igen. Jag avskyr att komma hem till en tom, kall lägenhet. Det första jag gör är att tända alla lampor, sedan känner jag mig lugnare. Även om jag är van vid att bo själv sedan tidigare, sover jag dåligt när ingen annan är där. Ganska störigt, för jag anser mig vara en väldigt självständig ung dam. Men det är sedan jag var liten, den där känslan av att vara helt övergiven, ensam i världen.

Jag fick en förfrågan om jag inte kunde rita en gris till bloggen, och det gjorde jag mer än gärna. Det bidde en badande gris, mitt favoritmotiv när jag var liten. Mamma brukade rita just en sådan. Och det var från henne jag fick mitt tecknarglädje och berättarlust. Varje gång jag badat hade vi en "badstund" mamma och jag, när jag satt invept i en varm badrock i mammas knä, och hon sjöng för mig. Ibland ritade vi tillsammans. Så trygg har jag aldrig känt mig efter det, som just då, i mammas knä, när toalettdörren stängde ute den otäcka världen. Varm och trygg och älskad.
Så nog väcker den badande grisen minnen hos mig.