Jao ae i Mealmoö idaou

Japp, då var man äntligen nere i Malmö igen. Det var så längesedan sist, och jag har saknat mina fina vänner.
Min sambo semestrar på Västbanken den här veckan (älskling, vaaaarför kan du inte åka till Kanarieöarna som normala människor??), och då passade jag på att ta mig till ett minst lika exotiskt resmål. Tror nog att det är lika mycket vapenviftande och elände här som i Palestina!
På nåt underligt sätt har jag saknat det ständiga larmet av allehanda räddningstjänst, otrevliga malmöiter som skriker okvädningsord åt varandra, och de ökända barnligornas härjningar. Ändå skulle jag inte vilja flytta tillbaka. Det är helt klart bättre att bo i Oxelösund, inte så mycket hundskit att trampa i heller.

Var och fikade med min gamla folkhögskolekompis Frida för en stund sen. Väldigt mysigt! Vi pratade om allt, högt och lågt, och snöade till sist in på vattenrutschbanor. Jag förstod inte ens som barn glädjen i att susa fram i plaströr med andra ungar tätt bakom sig. Frida sa att det var väl inte så farligt, de andra kunde ju åka förbi en om det blev stopp i banan. Men jag var ett mycket tjockt barn. Där åktes det inte förbi minsann. Nej, jag satt som en trind kork i röret, ofta fick jag kava mig fram med armkraft, för gumpen ville inte glida så bra (med följd att bikinibyxorna kasade av och jag plaskade ner i bassängen med rumpan bar). Och det slog aldrig fel; alltid kom det en raket-unge bakom en och slog fötterna i ens skalle. Nej, vattenrutschbanor, det är inte min grej.