Lite oro på kvällskvisten

Tänk vad tiden går!
Kan inte fatta att det var en månad sedan jag senast var tvungen att hejda impulsen att spola ner mina räkningar i toaletten.
Det är nästan så att jag vill säga att det var bättre förr. Jag minns de månader för inte alltför många år sedan då jag kunde komma undan med 5-6 tusen i räkningar varje månad. Nu är det det dubbla. Minst! Kan någon förklara för mig, för jag fattar verkligen inte hur det gått till?

Idag kom den där oron för ekonomin smygande igen, det var ett tag sedan sist. Har man lätt för att oroa sig så har man. Fick höra att en tidning av oklara orsaker eventuellt ska plocka bort min serie vid årskiftet. Blev såklart skitledsen för det, frustrerad och arg (mest på mig själv av någon underlig anledning, tror jag har tagit det där med att alla har ansvar för sina egna liv ett steg för långt och anklagar mig själv för de mest underliga saker...). I mina katastroftankar är jag inom kort tillbaka där jag började en gång, utan trygg inkomst, hankande mig fram med konstiga telefonjobb. Ghaa!
Varför kan inte världen bara vara trygg och snäll? Och alla tidningar (och framförallt läsarna) älska mina serier? Förstår de inte att jag brinner för det här och inte kan tänka mig att göra något annat?
Men jag antar att även jag måste få smaka på lite ekonomisk kris, det vore ju orättvist annars.
Jag tar tillbaka det där med att det var bättre förr! Det är bättre nu, när jag kan leva på min passion. Hoppas innerligt att det blir bättre i framtiden med. Ännu bättre.