Tant Malin

Ikväll är det färgläggning som gäller. Måste hinna så mycket det bara går, för i morgon försvinner en del arbetstid. Ska till en privat läkare i Linköping och försöka få svar på varför jag är sjuk hela tiden. Visserligen har jag köpt mig en laptop, men jag är så förbaskat lat att jag inte gitter släpa på den en hel dag. Nä, tacka vet jag min stora, fina bildskärm här hemma på min stationära!
När jag ska ut och resa kommer min tantneurotiska sida fram. Jag måste vara väl förberedd (ett mindre apotek i väskan, dubbelkolla att jag har biljetter osv), och i tid. Jag är en extrem tidspessimist, och när det gäller att passa tåg och busstider vill jag helst vara ute minst en halvtimme innan eländet går, annars får jag magkatarr. Nej, tant Malin känner sig lugnast om hon i sakta mak och i god tid hinner äta frukost, göra sig i ordning och gå till bussen tjugo minuter innan den avgår (promenaden tar ca 1 1/2 minut, men man kan ju aldrig veta vilka strapatser man möter på vägen). Det är bara den beiga kappan, käppen och hårdpermanenten som fattas. Handväskan håller jag i alla fall i ett fast grepp. Tänk så många väskryckare det finns i storstan!
Att man sedan får stå där och frysa i 18 1/2 minut är smällar man får ta. Man är ju i tid!
Apropå tanter, här är ett smakprov ur nya Elvis-serien, om när jag slavade en sommar i hemtjänsten.