lördag 12 december 2009

Ett världskrig

Idag vill jag ha tålamod; gärna jättemycket och allra helst NU! Hur länge måste man vänta på tålamod tror ni? Vill ju bli symptomfri nu på en gång. Suck. Det kanske är tur att det är advent, väntan hör ju liksom till den här tiden på året. Julklappar har jag dock inte inhandlat ännu, och det är ovanligt. Har tagit en dag i taget, och för en gångs skull fokuserat på mig själv. Men nu känner jag att jag börjar längta efter att slå in paket. Om jag orkar blir det pyssel för hela slanten. Mycket glitterlim... Ja, det blir bra.
Har surfat runt lite på andra bloggar för att få inspiration, men blev mest trött. Det var så mycket tjat om storlek och träning och vad man inte får äta (även om det ofta är "inbakat" i termer som "jag mår bäst av att inte äta..."). Och dessa eviga outfits. Det är så totalt ointressant att läsa vad de stackars tjejerna har på sig, var de shoppat sina trasor och hur mycket de kostade. Men det är kanske jag som inte är som jag ska? Kunde de inte hitta på något annat att informera om, typ "Dagens krämpa" ("idag känner jag mig uppkörd och har förstadiet till svamp" osv). Det hade varit mycket mer intressant att ta del av tycker jag. Ibland känner jag att jag blev född i fel kropp. Det förväntas ju att man ska ansa och hålla efter den här kvinnokroppen nåt så oerhört hela tiden. Om man gjorde allt som veckotidningarna och modebloggarna tipsade om, skulle man ju inte få tid till något annat. Böja ögonfransarna, vaxa sig, raka sig, platta sig (håret alltså), locka sig (håret där med, om jag har fattat det rätt), parfymera sig, smörja, fila, skrubba, peela, ansiktsmaska, inpacka, kaloriräkna, knipträna, och fan och hans moster. Jag ritar 30 strippar i månaden, jag har inte tid med att knipträna också. Och ändå har jag inga barn att skylla tidsbristen på. Betyder det att jag kommer se ut som ett världskrig om några år? Har jag ett existensberättigande då? Hmm, jag tvivlar.
Men om jag får välja tar jag nog det första världskriget i så fall, med extra många kratrar och skyttegravar. Det är lite käckare och om möjligt ännu mer meningslöst än det första.


Du är ingen kvinna, du är ett världskrig!

Inga kommentarer: