Om vi alla hjälps åt

Jag och min vän Helena är på G att sätta igång med vår föreläsningsturné på allvar. Jag har byggt ihop ett informationshäfte och Helena har skapat en blogg (jag återkommer med adressen så fort den är färdigsnickrad). Det här inlägget skrev jag på den nyss:

Att kunna använda sig av en tung barndom för att nå ut och förhoppningsvis hjälpa andra, det känns oerhört fint. Tänk om den lilla, ledsna Malin vetat att hon en dag skulle vara en helt vanlig, lagom lycklig vuxen, och att hennes upplevelser skulle bli grund för en hel bok! Kanske skulle hon då sträcka lite på sig i gummistövlarna och le stolt.

Men den lilla flickan som en gång var jag hade behövt veta att hon inte var ensam, hon hade behövt att de vuxna uppmärksammade henne. Veta att allt blir bra, och att ingenting av allt det hemska är hennes fel.

Det finns tyvärr alldeles för många ledsna, små människor därute.

Med vår föreläsning hoppas jag och Helena sprida ljus, kunskap och hopp. För att undvika att fler barn ska bära omkring på stora, tunga hemligheter.

Det går om vi alla hjälps åt.