måndag 17 september 2012

Lika bra var väl det


Jag ville inte lägga upp en bild på en binnikemask, så det fick bli en på det jag är sugen på istället. Något maskformiga, men ändock lömskt goda ostbågar. Här snodde jag den.


Jag börjar tro att jag har binnikemask, för jag är fanimej hungrig hela tiden. Åtminstone småsugen. Nu är jag ju ingen expert på parasitisk bandmask, men har ett vagt hum om att de gör en hungrig. Minns ännu med fasa, när vår klass någon gång på lågstadiet travade iväg till Sockenskolan, som låg en bit bort, och där fick se en grådassig binnikemask som ringlade sig i det oändliga i en burk med formalin. Tydligen var det en Hammaröisk missionär som tagit med sig den hem, och den hade varit i magen på ett stackars hednabarn i Indien.
Jag tror det var där min fobi mot just formalin och konstiga konserverade saker började. Senare, under mina tappra försök att bli en riktigt konstnär (läs: inte arbeta med humor i det man skapar. Alls), försökte jag bearbeta min fobi genom att konservera äckliga saker själv. Tånaglar och annat. Dock ej i formalin, för det är rätt vanskligt att få tag på. Men jag fick sluta med mitt konstprojekt för mamma mådde illa av det. Det fick bli serier istället.

Och lika bra var väl det.

Inga kommentarer: