kräftmassaker

Jag vet inte hur det är med er, men jag får alltid så dåligt samvete när jag ska till att äta kräftor. Det är ju så makabert att sitta och bryta loss likdelar från de små krabaterna. Känns som de tittar anklagande på mig med sina skrumpna ögon. Ja, jag vet, de är redan döda när de ligger på tallriken, men ändå. However, as usual, I showed no mercy. De slank ner.
Tack min älskling för en smaskig förrätt! Men jag kommer nog drömma mardrömmar i natt...


Innan slakten. Se hur de liksom kurar ihop sig av skräck!




Deras böner om nåd hjälpte inte.