Man ska vara snäll!

Gott nytt år allihop!
Det blev en ganska trevlig fest igår. Bussresan in till Nyköping var dock allt annat än smidig. Först fick vi vänta på bussen i en halvtimme, i bitande kyla, och när den sedan kom så hoppade Prakt-muppen på. Prakt-muppen såg hel och ren ut, var i trettioårsåldern, såg ut att jobba med något tråkigt till vardags, typ försäkringar, och var plakatfull. Jag anser mig nog ha tålamod med andra människor (mycket mer än med mig själv), men det är så svårt med vuxna som inte kan hantera spriten. Det är helt ok om de blir lite vingliga och gör bort sig så där lite lagom, men när man ska hålla på att tjafsa bara för att man är full, då anser jag att man ska vara ansvarig nog mot sin omgivning att inte dricka alls. Prakt-muppen gick igång på att det inte gick att betala med kontanter på bussen, skällde, fjäskade, hotade, och förolämpade om vartannat. Förolämpningarna blev alltmer personliga mot den stackars mörkhyade man som hade oturen att köra sträckan Oxelösund-Nyköping denna bistra nyårskväll. Och ju mer muppen tjafsade, desto mer försenad blev vår buss. När han halkade in på förolämpningsspåret "Du är muslim och har säkert en jävligt dum fru-spåret", var måttet rågat. Den lille busschauffören fick nog och slängde av muppen från bussen. Denne stod och skrek att ingen någonsin varit så dum mot honom förut i hela hans liv, och att det var orättvist. Intelligensreserven uttalar sig, typ. I mina ögon är man inte en männsika, utan en amöba när man är i det stadiet. Ja, ok, visst har jag gjort en del dumheter i onyktert tillstånd, i alla fall i min gröna ungdom, men fullt så puckat tror jag inte jag uppfört mig (jo, det skulle kanske vara när jag kräktes i badkaret hemma, fastän jag visste att vi hade stopp i avloppet, och mamma som har spy-fobi inte pratade med mig på tre dagar).
Man ska vara snäll! Inte bråka och tjafsa och slåss, när det ska vara festligt och glatt. Nä, låt oss starta det där reservatet för vettiga människor, nu! Där får man vara tramsig på fyllan, och kanske till och med lite gråtmild, men så fan heller att man ska få komma med rasistiska påhopp mot sina medmänniskor!

På hemvägen var det samme lille chaufför. Min sambo klappade honom på axeln och önskade ett gott nytt år. Då log busschauffören, och jag kände att "Fan vad jag älskar min pojkvän", och att det finns hopp för mänskligheten.