Trygga ljud

Då har man varit hos frisören igen. Väldigt skönt! Jag går alltid till samma, för hon är bra, trevlig och billig (och jag tycker om saker som är bra, trevliga och billiga). Så nu har jag ingen råttfärgad utväxt mer, utan är jämnbrun i håret och toppklippt. Jag älskar när de har i sån där gegga i håret efteråt, så att det blir blankt och luktar dyrt. Vet inte vad det är med hårprodukter, men jag går igång på det. Hårproduktsfetischist, javisst! Nu ser jag nästan ut som en sån där desperat hemmafru upptill, med blankt hollywoodsvall. Ska kanske tilläggas att jag till detta hollywoodsvall bär en grå fleecejacka med matfläckar på.

Apropå saker som gör en trygg; jag har kommit på att det finns vissa Oxelösunds-ljud. Och när jag hör dom, känner jag mig hemma. Det kan vara när de lossar skrot och malm nere i hamnen, då dånar det riktigt hemtrevligt. Eller Ica Kvantums enorma papperspress som mullrar och stånkar. Även ljuden av de lokala originalen nere på Järntorget gör mig trygg. Ungraren kallas en av dom, och han hörs mest. Oftast är han glad, ibland arg, men alltid lika pratsam. Låter ungefär som Lasse Kongo i Torsk på Tallinn, bara en aning mer välartikulerad. "Tvi ! FAR åt hjelvjete!!" beodrade han personalen på Ica igår, hörde jag, när de ville att han skulle gå ut och vara arg i stället.
Det är Oxelösund för mig.
I Malmö var det sirener, fyllevrål på väg till svartklubben och ljudet av flaskor som krossades mot asfalt (eller skallar) som kändes hemtamt.
Och just nu hör jag hur det puttrar och fräser i sambons grytor ute i köket. Ingenting känns mer som hemma än det.
Efter maten ska vi sticka in till Nyköping och se Avatar på bio. Hoppas jag inte somnar, det gör jag ofta när jag ska titta på science fiction (what can I say, jag är en Raskens-tjej). Men om jag bunkrar med mycket biosnask, håller jag mig nog vaken, trots rymdvarelser och overkligheter. Fleecejackan åker dock av innan vi far in till stan, för även jag har gränser.