Kan ni också bli så där ivriga och till er i trasorna, att ni nästan blir lite bajsnödiga? Ni vet, när man vet att det väntar fynd, och lejoninnan i en (eller lejonet om man så vill, fast de är visst lite mer lata) känner vittring som får snålvattnet att rinna till!
Så var det för mig idag, när jag envist stretat den långa vägen till Emmaus Backaplan, och där fann ett paradis i loppisform. Tårögd, ivrig, adrenalinstinn och bajsnödig blir jag i såna lägen. Men alla triviala behov lade jag snabbt åt sidan, när jakten började.
Åh, vad jag fyndade! Fina barnböcker, varav en från 1949 visade sig vare en riktig raritet, grejer att pyssla julklappar med (vad kan jag inte skriva här eftersom mamma läser min blogg. Hej, mamma! Nej, jag lovar, det blir inga julklappar som vi bestämt, men vi sade inget om födelsedagspresent!), en fin liten plåtburk med jordgubbar på, en grön halsduk som luktar lite unket, men det ska väl gå att fixa, samt en sån är snajsig cd-mapp eller vad det heter, med många fickor i.
Adrenalinet flödade efteråt så effektivt, att jag utan problem stretade kilometern tillbaka till spårvagnshållplatsen, och sedan upp för hela vår helvetesbacke därhemma, med två tunga Emmauskassar. Lejoninnan måste få hem sitt byte, ingen backe är för brant för djungelns drottning.
Nu ryter jag nöjt, slickar mina tassar (eller spritar dom snarare), och vakar i natten över mina fynd, med lysande gula ögon.
Morrrrrr!
Så var det för mig idag, när jag envist stretat den långa vägen till Emmaus Backaplan, och där fann ett paradis i loppisform. Tårögd, ivrig, adrenalinstinn och bajsnödig blir jag i såna lägen. Men alla triviala behov lade jag snabbt åt sidan, när jakten började.
Åh, vad jag fyndade! Fina barnböcker, varav en från 1949 visade sig vare en riktig raritet, grejer att pyssla julklappar med (vad kan jag inte skriva här eftersom mamma läser min blogg. Hej, mamma! Nej, jag lovar, det blir inga julklappar som vi bestämt, men vi sade inget om födelsedagspresent!), en fin liten plåtburk med jordgubbar på, en grön halsduk som luktar lite unket, men det ska väl gå att fixa, samt en sån är snajsig cd-mapp eller vad det heter, med många fickor i.
Adrenalinet flödade efteråt så effektivt, att jag utan problem stretade kilometern tillbaka till spårvagnshållplatsen, och sedan upp för hela vår helvetesbacke därhemma, med två tunga Emmauskassar. Lejoninnan måste få hem sitt byte, ingen backe är för brant för djungelns drottning.
Nu ryter jag nöjt, slickar mina tassar (eller spritar dom snarare), och vakar i natten över mina fynd, med lysande gula ögon.
Morrrrrr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar