Yes we can! Han vann! Blev så himla glad när jag fick veta att Obama får sitta kvar. Inget kliv femtio år tillbaka i tiden när det gäller Hbt-rättigheter och kvinnans rätt till sin egen kropp! Det är värt att fira tycker jag.
Mitt humör är något bättre idag. Eller, det var riktigt überjävligt tidigare idag, men nu på kvällskvisten är det bra. En stunds skissande och ljudbokslyssnande får mig alltid på bättre humör.
Men den började uselt. När jag inte trodde att min dag kunde bli sämre, så blev jag oerhört illa bemött på Apoteket. De hade slarvat till det, så jag fått vänta i fem dagar på mina b12-injektioner (de tillreds i Apotekets labb och beställs), så min kropp mådde därefter. Men någon ursäkt för förseningen fick jag inte, utan råkade ut för Centralens otrevligaste apotekare. Hennes tonfall, hånfulla sätt och fruktansvärda attityd gjorde att jag närapå började lipa. Jag bad att, som vanligt få medicinen på mitt delbetalningskonto. Då ser hon lystet skadeglad ut och halvskriker DU HAR BLIVIT SPÄRRAD! DU MÅSTE BETALA KONTANT. Jag blev helt perplex. Vadå spärrad? DU HAR VÄL INTE BETALAT DIN KONTOFAKTURA! skriker hon. Jag visste dock med mig att jag visst hade gjort det, är det något jag är noga med så är det att undvika betalningsanmärkningar. Men det var hopplöst. Hon vägrade hjälpa mig ens kolla upp vad som hänt. Jag kunde ju inte vänta en dag till på injektionerna (tar ca 3 ggr i veckan pga att jag saknar det ämne i magens slemhinna som gör att kroppen kan absorbera vitamin b12 den vägen). Utan dom blir jag både sjuk och enormt trött.
Så. Jag tvingades punga ut sura 500 spänn för medicinen, med tårarna brännande innanför ögonlocken. Där rök resterande månadens matpengar. Buffert denna månad: noll.
Alltså, det är svårt att återge exakt hur otrevlig denna människa var här, men hon var vidrig!
Jag ångrar att jag inte gick tillbaka efter att jag samlat ihop mig och bitit ihop om de irriterande tårarna, och sade till henne exakt hur hemskt hennes bemötande var. Fast en sån människa biter det väl ändå inte på. Jag såg mobbarens lystna blick i hennes ögon, en sån där själ som får näring av att trycka ner andra. Hon såg väl ett tacksamt offer i mig, rödgråten som jag var efter tre tunga dagar.
Så fort jag kom hem, skyndade jag mig att dubbelkolla, att inbetalningen verkligen var gjord, och det var den ju. PayEx hade bara fått ett fel i systemet.
Varför kan inte människor bara vara snälla mot varandra?
Tröstar mig med, att det i alla fall verkar bli ett lite snällare klimat därborta i väst, utan en galen mormon vid makten.
Men måste ändå få avsluta detta inlägg med min vän Stellas bevingade visdomsord:
Mitt humör är något bättre idag. Eller, det var riktigt überjävligt tidigare idag, men nu på kvällskvisten är det bra. En stunds skissande och ljudbokslyssnande får mig alltid på bättre humör.
Men den började uselt. När jag inte trodde att min dag kunde bli sämre, så blev jag oerhört illa bemött på Apoteket. De hade slarvat till det, så jag fått vänta i fem dagar på mina b12-injektioner (de tillreds i Apotekets labb och beställs), så min kropp mådde därefter. Men någon ursäkt för förseningen fick jag inte, utan råkade ut för Centralens otrevligaste apotekare. Hennes tonfall, hånfulla sätt och fruktansvärda attityd gjorde att jag närapå började lipa. Jag bad att, som vanligt få medicinen på mitt delbetalningskonto. Då ser hon lystet skadeglad ut och halvskriker DU HAR BLIVIT SPÄRRAD! DU MÅSTE BETALA KONTANT. Jag blev helt perplex. Vadå spärrad? DU HAR VÄL INTE BETALAT DIN KONTOFAKTURA! skriker hon. Jag visste dock med mig att jag visst hade gjort det, är det något jag är noga med så är det att undvika betalningsanmärkningar. Men det var hopplöst. Hon vägrade hjälpa mig ens kolla upp vad som hänt. Jag kunde ju inte vänta en dag till på injektionerna (tar ca 3 ggr i veckan pga att jag saknar det ämne i magens slemhinna som gör att kroppen kan absorbera vitamin b12 den vägen). Utan dom blir jag både sjuk och enormt trött.
Så. Jag tvingades punga ut sura 500 spänn för medicinen, med tårarna brännande innanför ögonlocken. Där rök resterande månadens matpengar. Buffert denna månad: noll.
Alltså, det är svårt att återge exakt hur otrevlig denna människa var här, men hon var vidrig!
Jag ångrar att jag inte gick tillbaka efter att jag samlat ihop mig och bitit ihop om de irriterande tårarna, och sade till henne exakt hur hemskt hennes bemötande var. Fast en sån människa biter det väl ändå inte på. Jag såg mobbarens lystna blick i hennes ögon, en sån där själ som får näring av att trycka ner andra. Hon såg väl ett tacksamt offer i mig, rödgråten som jag var efter tre tunga dagar.
Så fort jag kom hem, skyndade jag mig att dubbelkolla, att inbetalningen verkligen var gjord, och det var den ju. PayEx hade bara fått ett fel i systemet.
Varför kan inte människor bara vara snälla mot varandra?
Tröstar mig med, att det i alla fall verkar bli ett lite snällare klimat därborta i väst, utan en galen mormon vid makten.
Men måste ändå få avsluta detta inlägg med min vän Stellas bevingade visdomsord:
Fitta; Det är skillnad på att va' en och att ha en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar