onsdag 21 november 2012

En nymfparakit allra minst

Nä, om man skulle ta och skaffa sig en alldeles egen bäverbebis? Man blir ju rent ha-galen när man ser ett sånt klipp! En liten, knubbig krabat som knatar runt härhemma och låter "ÄääääH äääääääh!". Det vore grejer det. Och gnager på sladdar och möbler...
Det kanske får bli en katt från ett katthem ändå. Om jag slutligen lyckas övertala maken, om att en katt inte skulle riva hela lägenheten. Tror han ser framför sig att vår lya skulle förvandlas till en knarkarkvart som genom ett trollslag, så fort det kom en misse över tröskeln, med katthår överallt och klösmärken på varenda pinal (i stället för kanyler och människospyor alltså. En kattknarkarkvart.). Och att kattlådan skulle stinka så fruktansvärt i ALLA rum, att ögonen skulle tåras och polis måste tillkallas och socialen kopplas in.
Men snart vill jag ha ett djur, så det så! Och blir det ingen bäverbebis eller katt, så ska det banne mig bli ett marsvin eller en nymfparakit allra minst.

Inga kommentarer: