Sitter här och lyssnar på Ungdomsfavoriterna Bob Hund, och minns min ljuva tonårstid. (Jag vet att jag bestämde att jag skulle bli mindre sarkastisk under 2010, men vill ändå få er att riktigt känna hur bitterheten dryper från de där sista orden, he he.)
Nä, den var inte så ljuv. Och om det fanns en enda röd tråd som löpte mellan åren 1992-1998 (och även en stump in på 2000-talet), så är det att jag kände mig tjock och ful. Konstant. Mest tjock. Jag har, Tack vare en restokig mamma, fått känna mig tjock lite här och var i världen. Till detta kan tilläggas att jag även var skitsur hela tiden (man blir lätt det när man 1.svälter sig 2:Känner sig tjock och 3. Skulle kunna döda för en bit choklad)och totalt fokuserad på mig sjäv och den förhatliga kroppshyddan, varför jag inte upplevde ett skit av de fantastiska ställena.
Håll i hatten;
Listan över annars ganska trevliga platser jag känt mig tjock och varit sur på
Empirare State Building
Central Park
Las Vegas
Grand Canyon
Arizonas öken
Vita huset i Washington
San fransisco
Berlin
London
Central Park
Las Vegas
Grand Canyon
Arizonas öken
Vita huset i Washington
San fransisco
Berlin
London
Wien
Köpenhamn
Prag
Irland
Thailand runt (många ställen blev det där)
Hultsfred
Roskilde
Jag har till och med känt mig tjock i ett indianrersevat.
Har även känt mig asfet i dessa sammanhang;
studenten (trots massivt alkoholintag och massa vänner runt mig)
På badstranden (unnade mig inte att bada på flera år.), samt vid ett femtontal födelsedagar.
Vilket totalt jävla slöseri!! Om jag kunde ta tag i den där tonårstjejen och ruska om henne, få henne att njuta av livet och att älska sig själv! Och att äta. Jag var ju inte tjock då. NU är jag det, men nu tänker jag inte på det. Jag har ingen ångest över saker jag äter längre, och har börjat lära mig att älska min kropp. Det blir lite klyschigt här kanske, men om jag kunde få någon annan tjej som går med dumma funderingar att tänka om (det är för sent med min inre tonåring är jag rädd). Livet är för kort för att inte njuta av chokladen.
Det var dagens visdomsord. Hoppas innerligt att det blir ett slut på vikthetsen i samhället, och mer fokus på att öka tjejers (och killars) självkänsla.
Nu är det väl revolution på gång?
Prag
Irland
Thailand runt (många ställen blev det där)
Hultsfred
Roskilde
Jag har till och med känt mig tjock i ett indianrersevat.
Har även känt mig asfet i dessa sammanhang;
studenten (trots massivt alkoholintag och massa vänner runt mig)
På badstranden (unnade mig inte att bada på flera år.), samt vid ett femtontal födelsedagar.
Vilket totalt jävla slöseri!! Om jag kunde ta tag i den där tonårstjejen och ruska om henne, få henne att njuta av livet och att älska sig själv! Och att äta. Jag var ju inte tjock då. NU är jag det, men nu tänker jag inte på det. Jag har ingen ångest över saker jag äter längre, och har börjat lära mig att älska min kropp. Det blir lite klyschigt här kanske, men om jag kunde få någon annan tjej som går med dumma funderingar att tänka om (det är för sent med min inre tonåring är jag rädd). Livet är för kort för att inte njuta av chokladen.
Det var dagens visdomsord. Hoppas innerligt att det blir ett slut på vikthetsen i samhället, och mer fokus på att öka tjejers (och killars) självkänsla.
Nu är det väl revolution på gång?
3 kommentarer:
Det är inte människorna som är feta, det är samhället som är för trångt. Typ. Det enda som gör mig ledsen när det gäller hur jag ser ut är hur hopplöst det är att hitta kläder. Det var hopplöst redan för 40 kg sedan pga min längd, men nu är det ibland helt galet hopplöst.
Jag var förresten också olycklig på den där bilden (för jag tro att det är jag som skymtar bakom björken längst till höger. Inte på grund av min vikt dock, men på grund av att jag kastade bort hela sista terminen av trean på Kärleken. Det kan göra mig bitter ibland.
Jo, klädletandet är inget kul, håller med! Man skulle önska att man var mer som Lena Ph, och iddes sy sina egna paltor!
Ja kärleken har jag också slösat energi på under gymnasietiden, hu ja! Mest den olyckliga sorten...
Hoppas att de flesta av oss på det där flaket mår bättre idag!
Malin
Gud vad jag känner ingen mig! Så otroligt meningslöst...
Jenny
Skicka en kommentar