Okej, jag kan inte sluta plöja mig igenom Filmarkivet! Filmer som denna är ju helt makalöst fantastiska i all sin sjuttiotalsfulhet. Herregud, åt man bara konserver och brun mat på den tiden? Själv är jag ju bara nästan sjuttiotalist, jag föddes 1979 och minns inte mycket av det decenniet. Ändå känner jag mig trygg när jag tittar på grejer från den tiden. Tror det har att göra med att jag som barn fick ärva syrrans dockskåp. Åh vad jag älskade detta lilla dockhem med sina hiskliga sjuttiotalstapeter och beigegula toalettinredning!
Och det sympatiska mitt i alla strykfria syntetmaterial och konserverad janssons frestelse, är ju att kvinnan fick förvärsarbeta på allvar och inte längre var låst inom hemmets fyra väggar på samma vis. Även om just dessa filmer riktar sig till husmödrar.
Min favoritbarnbok hette ju som bekant Lotta i Hallonby och handlade om lilla Lotta som bodde med sin mamma i en ful förort. Just min favorit i bokserien tog upp ämnet kommunala daghem, eller bristen på dom. Föräldrarna gick ihop och demonstrerade för kommunfullmäktige. Så fick de ett eget daghem och allt var frid och fröjd i förorten och Lottas mamma kunde skaffa ett jobb som busschaufför. Girlpower.
Och det sympatiska mitt i alla strykfria syntetmaterial och konserverad janssons frestelse, är ju att kvinnan fick förvärsarbeta på allvar och inte längre var låst inom hemmets fyra väggar på samma vis. Även om just dessa filmer riktar sig till husmödrar.
Min favoritbarnbok hette ju som bekant Lotta i Hallonby och handlade om lilla Lotta som bodde med sin mamma i en ful förort. Just min favorit i bokserien tog upp ämnet kommunala daghem, eller bristen på dom. Föräldrarna gick ihop och demonstrerade för kommunfullmäktige. Så fick de ett eget daghem och allt var frid och fröjd i förorten och Lottas mamma kunde skaffa ett jobb som busschaufför. Girlpower.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar