Annars mår ni? Själv mår jag allmänt pyton. Känner mig febrig och illamående och så värker det i kroppen. Ingen höjdare... Till råga på allt, bröt jag nyss ihop lite (ja det finns grader!) när jag kikade på OS-invigningen och de hedrade anhöriga till folk i publiken. Då bubblade det upp en sorgbubbla i mig, saknad efter morfar, och jag grät en skvätt.
I morgon ska vi gå upp tidigt, det är en lång väg att åka, ända till Härnösand. Bäst att jag samlar ihop mig, tar en dusch och en alvedon och går och lägger mig. Kanske får jag drömma om morfar igen? Jag har gjort det ett par gånger, kramat honom i drömmen och sagt att jag saknar honom. Det finns de som säger, att det är de dödas sätt att hälsa på en, i drömlandet. Jag vill gärna tro att det är så. I drömmen är han alltid stark och frisk, och glad. Jag hoppas och tror att han har det bra. Även om det är tomt här i Verkligheten utan honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar