fredag 18 februari 2011

Surtanten förfasar sig


Är det nån mer än jag som stör sig på ordbajsande s.k mobilblottare? Ni vet såna som skriker ut hela sin livshistoria i nallen så att alla tvingas höra.

Jag hamnade framför just en sådan på bussen mellan Nyköping och Ockle härom dagen. En tonårstjej med en röststyrka som skulle fått Pavarotti att slita loss sitt svartfärgade hår i små luddiga tussar i pur avundsjuka om denne levat. För er som aldrig åkt buss nr 715 mellan Nyköping och min hemort, kan jag berätta att denna resa tar ca 35 minuter, lite längre om busskraken tar vägen över SSAB. Nåväl.
Redan någon hållplats efter Nyköpings bussterminal ringer flickans mobil. Jag måste bara här inflika att jag hör till dom som ogärna pratar i mobilen när andra hör, utan alltid ber att få återkomma när jag är ensam. Inte denna tjej. "SITTER PÅ BUSSEN" hör jag och resten av de stackars passagerarna henne vråla. Men försöker hon avrunda samtalet? Icke! I stället följer en 30 minuters monolog på högsta volym. Vi fick veta allt om hennes dag. Många "Å JA BA Å HAN BA" samt "ASSÅ HELT RÄÄÄNDOM TYP" plus en detaljerad beskrivning av vad flickan lidit av för sjuka för en vecka sedan, inklusive dålig smak i munnen (ASSÅ TÄNK DIG DEN ÄCKLIGASTE SHOT DU SMAKAT FAST LIKSOM TYP ÄCKLIGARE!!) och allehanda slembeskrivningar. Hon lät oss också veta mycket detaljerat att hon mött 1. Kalle på Donkan, å han ba' typ asså guuud vafan är du här för? Jag veeet! Eller hur. 2. Träffat Jocke utanför Cubus och att denne var snygg men sååå pinsam. Hon meddelade också i detalj vad hon skulle göra i helgen.

Låt oss stanna upp lite. Varför lägger jag hela denna monolog på minnet? Jo, därför att ju mer man anstränger sig för att INTE lyssna, och ju mer vansinnig man blir, desto mer hör man och kommer ihåg.

De sista tio minuterna var det visst telefonpolarens tur att föra monolog, för då hördes bara ett regelbundet "AAAAAA" och "MMMMM" och "PRECIIIS" från tjejen, som jag satt och tänkte de mest elaka, mordiska tankar om vid det här laget i min av stockholmsslit trötta hjärna. Jag hoppade av innan henne, men hörde när dörrarna stängdes bakom mig ännu hennes gälla tonårsröst mässa för alla och envar om killar och fester.

Jag ångrar att jag inte gjorde som min coola svärmor när hon hamnade bakom en mobilblottare i bankomatkön. Hon knackade helt sonika vrålapan på axeln och bad henne hälsa från henne och de andra i kön också.


1 kommentar:

Anonym sa...

Man borde helt enkelt avliva fanskapen och sedan förbjuda mobiltelefoni. Inte helt politiskt korrekt kanske, men ibland ter det sig lockande.