New Kids-märkt 4 life

Ingen gillade Danny, stackaren (t.v i bilden), för han såg ut som en apa.

Tuschar så det skvätter om det. Måste bli klar med alla bilder till Ersta så fort jag kan, då jag inte kunnat rita i Skåne. Lyssnar på en seg ljudbok under tiden, som jag ändå vill ge en chans, då jag tror att den kan ta sig efter några kapitel. Ja, det är sant, i skrivandes stund lyssnar jag på mina gamla idoler New Kids on the Block (a.k.a NKOTB). Denna nostalgitripp började nere hos Greger. Även hon var i unga år ett inbitet New kids-fan och bådas favorit var Jordan. Greger har tillochmed ett snett och vint "J" intatuerat på ena axeln från denna tid. Det gjorde hon med en kulspetspenna. Så djup kan en tonårstjejs kärlek vara att man börjar rista sig med klumpiga skrivdon. Tanken med tatueringen var att när hon och Jordan träffades (vilket var självklart att de en dag skulle göra. Det hör liksom till pubertetskärlekens fantasivärld) skulle Jordan se det och genast bli betuttad i henne. Nu slapp han ju sätta sitt bomärke på henne själv.

Själv nöjde jag mig med att tapetsera hela mitt flickrum med bilder och posters, samt klä mig i gräsliga kläder täckta av NKOTB-badges och klotter (såsom "New kids is best!" "Jordan I love U!" och "NKOTB 4-EVER!!!").

Även om jag idag inte riktigt kan höra vad som var så bra med deras "musik", kan jag sakna denna intensiva tid i tolv-trettonårsåldern. När man levde helt och fullt för ett gäng pojkar från Boston i tuffa snickarbyxor och synthtofsar. Andades New kids, åt New kids (ja, i alla fall på deras merchandise-porslin) och drömde New Kids. Och jag minns hur tomt det var den dag jag insåg att alla posters måste ner från väggarna, när kärleken ebbat ut och ens identitet inte längre var ett New kids on the Block-fan, utan bara en otymplig tonåring med konstiga glasögon.

Å andra sidan hittade jag strax därefter the Beatles och kunde gå vidare.

Greger däremot är New kids-märkt for life.