På min tid
En ny dag, en ny tågresa. Är på väg hem till mamma och har precis överlevt delsträckan Malmö-Göteborg utan större missöden. Hann precis med att köpa en scone och svart bryggkaffe på Espresso House. Jag har nog blivit lite gammal, eller så är jag bara inte van vid det snajsiga, käcka göteborgssättet, för jag blev faktiskt lite förnärmad av killen i kassan, en sån där "trevlig", laid back grabb med välsmort munläder. Dialog:
Jottebarjaren: Tjena tjena!
Jag: Hej! En scone och en bryggkaffe
Jottebarjaren: Jajamen yes. Pålägg?
Jag: Nej tack!
Jottebarjaren: Inget alls???
Jag: Nej tack!
Jottebarjaren: Skit i det då!
Jag (förstummad): Öh, ja det ska jag göra!
Jottebarjaren: De´blir 40 bananer.
Jag: Jaha? Tack.
På min tid sa kassapersonalen inte "skit i det då", Och man betalade inte med frukt. Man neg, bockade, niade varandra, hade respekt för överheten, arbetade sex dagar i veckan, minst, och talade vårdat.
Nu ska jag försjunka i idékläckande en stund och försöka smälta att jag blivit så fruktansvärt gammal och konservativ.
Adjö, kära läsare! Tillönskar eder en angenäm afton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar