Karl Gerhard, kom tillbaka!

Go´kväll kär vänner! Tack för era fina kommentarer!!
Har inte vaknat till liv riktigt idag. Ändå har jag hållt mig någorlunda aktiv, varit på stan och handlat tiara (som var väldigt "lagom mycket" tiara, inget bjäfs), gett en intervju för Värmlands folkblad, jobbat lite och övat på sommarpratsmanuset. Ja ja, det är bra att jag är seg, för jag måste gå och lägga mig inte tidigt då jag ska upp i ottan. Det blir buss till Karlstad. Håller tummarna att den sortens transportmedel bjuder på färre otrevliga överraskningar än tåget.

Har haft en låt på hjärnan hela dagen, ibland bubblade den ut. Vid dessa tillfällen ville mamma gå en bit framför mig och låtsades att hon inte kände mig. Men jag kunde inte rå för det. Jazzgossen är det som far runt i min hjärna som i en loop: "Å så kommer det en go-sse med en byxa som ett rakblad vass, mockaskorna har han på ´se och hans hobby är att dansa jazz, han är smärt och smal som viiiidjan, han ler i mjugg, (ler i mjugg ler i mjugg) han är smal om lilla miiiidjan, i pannan lugg (pannan lugg pannan lugg) ... Och han vippar på sin lilla stjärt lilla stjärt lilla stjärt"
Jag hotade att gå in i en affär och köpa ett par vita handskar att köra "jazzhands" med, så att hon skulle tycka det var ännu mer genant. Men lät bli, man ska vara snäll mot sin mor.
Vad gör man när man har en död revykungs homoerotiska slagdänga på hjärnan? Finns det någon tablett att ta mot det? Får väl ta och ersätta Jazzgossen med någon annan käck bit, för man kan väl inte ha två låtar på hjärnan samtidigt? Vad ska jag ta? Schni schna schnappi schnappi schnappi schnappi schnappi schnappi schnapp.
Jävlar, nu fastnade den i stället.
Karl Gerhard, kom tillbaka, allt är förlåtet!!