fredag 18 juni 2010

Grrrrrrrrrrrrrrr!


Grrrrrrrrrrrrr! Idag vart jag sur och sårad igen av en kommentar. Så jag tänkte att detta inlägg skulle få handla om de där över-ärliga människorna helt utan social kompetens, som slänger ur sig taskiga "sanningar", och sen "Vadå, jag är bara ärlig!" Som om det skulle vara ett särskilt fint personlighetsdrag. "Ja, jag säger då alltid vad jag tycker" är det sen, "Sån är jag bara". Vadå bara??? Nej, det är inte ok. Spara de elaka ärlikheterna men ge gärna sanna komplimanger. Tycker att fler innan de öppnade munnen för att tala, verkligen stannade upp och tänkte efter lite. Kan det jag har att säga såra? Eller ska jag kanske hålla skäft. Jag tycker inte alls att ärlighet varar längst. Ibland är det bra med små vita lögner, i nödfall. Och ens egna sanningar måste man faktiskt inte dela med sig av. Det är inte ärlighet för mig, det är själviskhet och korkad elakhet.
Ni märker hur jag kokar?
Dagens sanningssägare stötte jag på i eftermiddags, vi hälsade och hon undrade om det var jag som ritade "den där serien". Ja, sa jag, beredd att få höra en välbehövlig komplimang. "Jag tycker den är skitdålig" säger människan då. Skrattar sen och fortsätter enligt ovan nämnda mönster. Lägger sedan till :"Asså du blev inte ledsen va?"
Men då sa jag faktiskt att det blev jag. Sen sa hon inte så mycket mer.
Det var säkert inte något ont i henne, hon visste inte (såsom ni trogna läsare gör) att mitt skapande är mitt allt, mina strippar mina bebisar, min nya bok mitt blottade, känsliga hjärta. Det är JAG. Ja ja, jag vet att jag inte borde ta illa åt mig av dumheter och jag jobbar ihärdigt på det. Men kan vi inte gemensamt arbeta för att utbilda dessa sanningssägare i konsten social kompetens? Kanske genom att vara ärlig tillbaka och säga "Det du sa var inte ok, det kunde du ha behållt för dig själv. Jag tar inte skit. " Önskar att jag sagt det också idag, men jag var för trött.
Återigen känner jag lusten att skapa ett reservat för vettiga, trevliga människor.
Man ska fanimej vara snäll.

5 kommentarer:

Viola Vamp sa...

Avundssjuka kommer i många former, hur klyschigt det än må låta. För att citera världens klokaste Maglalena Ribbing (http://www.dn.se/blogg/etikettfragan) när det kommer till idiotjävlar och deras drulliga uttalanden: "kanske är det lite synd om henne, rentav?".
Du är Prinsessan av seriekonst! Don´t let anyone tell you otherwise!

JennyB sa...

Ärlig är man om man svarar sanningsenligt på en direkt ställd fråga. Att oombedd haspla ur sig saker som minsta barn vet är sårande, det är att vara bufflig, brutal och ELAK.
De som inte vet skillnaden är det väl egentligen synd om, men jag tror de flesta vet alldeles utmärkt.

M sa...

Tänk det ur en annan synvinkel. Ilskan fick dig att rita en serie. En bra sådan. tycker jag. Du lyckades få ut nåt gott av det;)

Caroline Dyfverman sa...

Tycker det handlar om omognad när man vräker ut sig skaer sådär, hon kunde ju sagt det på ett helt annat sätt och du fick ju ut något av det trotts allt. Det finns inget ont som inte för något gott med sig hihi love y

Alv sa...

Först tänkte jag säga att man borde göra ett reservat för alla dumma människor (här bara skriker det för att skämta med usa men som den snälla flicka jag är så.. nää...) men kom sedan fram till att det förmodligen är enklare att bara ta de vettigare eftersom dessa ibland känns som om de är i mindre antal jämfört med idioter.

Du är tuffast!!!